Adam Danieli:
Därför har EU redan förlorat AI-racet
Ekonomi Essä
EU-kommissionen vill ge bilden att det enda som saknas för att EU ska få en ledande AI-industri är ett nytt och kraftfullt politiskt initiativ. I själva verket har Bryssel redan reglerat bort allt utrymme för innovation, skriver Adam Danieli.
I början av oktober presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen unionens senaste stora AI-satsning. Inom ramen för den så kallade Apply AI-strategin ska miljardbelopp nu göras tillgängliga för att implementera praktiska AI-lösningar i EU.
Strategin är en uppföljning av det löfte som von der Leyen gav i våras om att under mandatperioden frigöra 50 miljarder euro i AI-investeringar – ett åtagande som kommissionen hoppas ska matchas av lika stora belopp från privata aktörer.
Med tanke på tonläget skulle man kunna tro att 100 miljarder euro skulle väcka både svallvågor och entusiasm. Så blev det inte. Problemet är nämligen att de privata investeringarna i USA varje månad under 2025 uppgått till omkring 100 miljarder dollar – de summor som EU nu hoppas investera under fem år.
Riskkapitalet som nu flödar till amerikanska AI-satsningar saknar motstycke i världshistorien. Och även om det finns befogad oro för en AI-bubbla, står det klart var de verkliga innovationerna inom breda AI-verktyg tillgängliga för allmänheten kommer att ske – i den mån förhoppningarna infrias.
Anledningen till USA:s dominans är enkel: det finns ingen anledning att investera i EU. Skatterna är högre, kapitalet tunnare och – framför allt – regelbördan ohanterlig. När produkten kan nå hela världen oavsett var den utvecklas, finns inget skäl att välja EU.
***
Von der Leyen vill få det att låta som om det som saknas för att EU ska få en fungerande AI-industri är ett nytt politiskt initiativ eller en viss myndighetsstruktur. I själva verket handlar problemet om den extrema regleringstakten i Bryssel.
Den europeiska tech-apokalypsens fyra riddare heter GDPR, DMA, DSA och AI-akten.
Lite förenklat kan man säga att den europeiska tech-apokalypsens fyra riddare heter GDPR, DMA, DSA och AI-akten. De flesta känner till GDPR, som sedan 2017 tvingat EU-medborgare att acceptera cookies på hemsidor. Regleringen sätter mycket snäva gränser för personuppgiftshantering – något som är helt nödvändigt för att kunna träna och tillämpa AI.
DMA och DSA – Digital Markets Act respektive Digital Services Act – begränsar i sin tur hur digitala tjänster och marknadsplatser får utformas, i syfte att hindra stora aktörer från att missbruka sin ställning. Även om målet kan framstå som gott, är stödet för att regleringen faktiskt leder dit mycket begränsat.
Det som gör DMA och DSA verkligt avskräckande är sanktionerna. Den som inte uppfyller den komplicerade regleringen riskerar böter på upp till tio procent av sin globala omsättning. I Googles fall – med en omsättning på knappt 4 000 miljarder kronor – handlar det om hundratals miljarder i potentiella böter. Ingen utan en mindre armé av advokater vågar ta den risken.
Sist ut är AI-akten, den särskilda lagstiftning som EU antagit för AI-teknik. Den förbjuder bland annat utveckling och användning av vissa typer av AI rakt av, och kräver omfattande registrering av andra. Avancerad, generell AI-teknik – exempelvis ChatGPT – måste dessutom genomgå en prövning av EU-kommissionen. Kommissionen har kallat den världens första heltäckande AI-reglering – och den lär nog också bli världens enda.
***
Ju större behov av ny teknik en bransch har, desto större skada gör kvävande regelverk.
Europas bilindustri tappar förvisso marknadsandelar, men det är en mogen marknad där pålagorna innebär stora men inte oöverkomliga kostnader.Till skillnad från framtida startups och projekt har stora aktörer med etablerad teknik och välfinansierade lobbyorganisationer lyckats påverka lagstiftningen så att den i praktiken konserverar det befintliga.
Även om det finns enstaka techbolag i EU har inget av dem etablerats sedan regleringsoffensiven inleddes för drygt tio år sedan.
För techsektorn – en långt mer dynamisk marknad – är situationen värre. Bara två av världens trettio största techbolag är europeiska. De riktigt stora är alla amerikanska: Google, Apple, Microsoft, Nvidia, Amazon och Meta. Även om det finns enstaka techbolag i EU har inget av dem etablerats sedan regleringsoffensiven inleddes för drygt tio år sedan. De flesta söker sig dessutom västerut.
För AI-sektorn, som kräver betydligt mer data och experimenterande, blir problemen omöjliga att överkomma. Där är det svårt att hitta europeiska AI-bolag som gjort seriösa försök – än mindre levererat tjänster i stor skala.
Det största europeiska bolaget, Mistral, har tagit in omkring två miljarder dollar i investeringar och värderas till runt tio miljarder. Det kan jämföras med OpenAI, som tagit in 60 miljarder, eller Palantir, som värderas till 430 miljarder dollar. Ironiskt nog försöker Mistral göra EU:s regleringsmiljö till sin usp – man marknadsför sig som det enda AI-bolag som uppfyller EU:s regelverk. Nödvändighet görs till dygd.
***
Den amerikanske techanalytikern Matthew Feeney har beskrivit den grundläggande skillnaden mellan hur EU och USA hanterar ny teknik. I USA tillåts i regel nya, disruptiva tekniker – för att regleras i efterhand vid behov. I EU gäller den motsatta presumtionen: reglera först, och släpp eventuellt på förbuden med tiden. Denna princip, som Feeney kallar permissionless innovation, har gång på gång gett USA ledartröjan. Det har blivit förkrossande tydligt med AI.
Det betyder inte att USA har en perfekt regleringsmiljö. Tvärtom. Lapptäcket av regler mellan olika delstater, mäktiga federala myndigheter och en oberäknelig president borde alla skrämma bort investeringar. Men det lilla utrymme som ändå finns att pröva och växa innan staten ingriper saknas i EU, där tillstånd och omfattande krav på regelefterlevnad krävs redan innan ett projekt kan påbörjas.
När Ursula von der Leyen presenterade sitt initiativ uttryckte hon oro över att EU håller på att hamna på efterkälken i AI-racet. I själva verket är det en alltför optimistisk tolkning. Racet är redan avgjort. Lika lite som Europa blev en tech-kontinent kommer vi att bli ett AI-dito.
***
Frågan som därför måste ställas är varför EU över huvud taget satsar på AI. Om bolag med verklig potential redan får miljardinvesteringar i USA, varför ska vi använda skattepengar? Vilka kommer egentligen att få dela på von der Leyens miljarder?
Vinnarna i EU blir bidragsentreprenörerna – de som charmar politiker med trendiga ord om AI.
Svaret är sannolikt bidragsentreprenörerna och AI-charlatanerna – de som charmar politiker med trendiga ord om AI. Vi har sett det förut i de stora gröna satsningarna, där EU haft världens mest generösa subventioner. Det lockade främst skickliga säljare – inte ingenjörer.
Risken är ett tydligt moturval: den som vill skapa långsiktig tillväxt söker frihet och privat kapital, medan de som är bättre på att manipulera politiska system och smickra makthavare dras till subventionerna. Slutsatsen blir bitter men oundviklig: Europa bör överge drömmen om att bygga en egen AI-industri. Att investera enorma summor i teknik som inte kan konkurrera i toppen är slöseri.
Lyckligtvis kommer amerikanska bolag – i den mån de tillåts verka i EU – att förse oss med utmärkta AI-tjänster. På samma sätt som Google hjälper oss att söka och Apple levererar telefoner till den europeiska marknaden, kan vi dra nytta av frukterna av deras utveckling. Strategin bör vara att bli skickliga användare, inte producenter. Från och med nu borde fokus ligga på att hindra de försök som görs för att begränsa användningen av befintlig teknik.
Även där finns dock oroande tecken. Ett äldre, vardagligt exempel är Googles karttjänster. På grund av DSA kan européer inte längre växla sömlöst mellan Googles sök- och karttjänster, eftersom det enligt regelverket innebär att Google utnyttjar sin marknadsställning. Exakt vilket problem detta löser är svårt att säga. Det enda resultatet är sämre verktyg för användarna.
Begränsningen kan tyckas harmlös. Den hade säkert goda föresatser. Men skalar man upp samma teknikfientlighet blir utfallet att bolag som Ericsson väljer bort att utveckla och implementera ny AI-teknik i EU – något företaget redan flaggat för.
Vägen till stagnation är kantad med goda intentioner.
Omslagsfoto föreställande Ursula von der Leyen på Italian Tech Week tidigare i oktober: Giulio Lapone/LaPresse via AP