Samhälle Krönika
SSU har slutat vara en plantskola
Topposterna inom SSU brukade vara en säker väg till landets högsta politiska ämbeten. Men så är det inte längre. Rebecca Weidmo Uvell ser en socialdemokrati som inte längre förmår locka de politiska talangerna.
Alla partier har under lång tid förlitat sig på sina ungdomsförbund för att vaska fram nya talanger. Det gäller inte minst Socialdemokraterna. Det var länge så att den som hamnade i toppen av SSU hade en given och storartad karriär i moderpartiet framför sig. Många är de statsråd som inlett sin karriär där, inte minst som ordförande.
Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm, Lars Engqvist, Anna Lindh, Karl-Petter Thorwaldsson, Mikael Damberg, Ardalan Shekarabi. Alla har de varit SSU-ordförande, alla blev de statsråd. Thorwaldsson blev dessutom LO-ordförande.
Bland dem som varit förbundssekreterare och sedan blivit statsråd hittar vi Lena Hallengren, Carin Jämtin och Tage G Pettersson.
Men i dag verkar SSU inte producera några talanger alls till partiet, vilket kan förklara varför Socialdemokraterna har så orimligt svårt att förnya sig. Det är fortfarande Anders Ygeman, Morgan Johansson och Lena Hallengren som är statsrådskandidater 2026.
Vad har hänt med SSU?
Varför klarar ungdomsförbundet inte av uppdraget att fostra nya ledare? Ardalan Shekarabi är den senaste SSU-ordföranden som gjort politisk karriär och han satt mellan 2003 och 2005. Efter det har bara en enda person lyfts in som statsråd och det var Gabriel Wikström 2014, men han kastade in handduken efter två år. Han sitter i dag varken i riksdagen eller har några förtroendeuppdrag.
Senare års SSU-toppar kommer ingen ihåg.
SSU:s ledande företrädare väljs, säkert i hård konkurrens internt eftersom myglet är alla ungdomsförbunds kärna, sitter ett par och år och vinglar sedan ut i historiens vänstermarginal för att inte återkomma. Senare års SSU-toppar kommer ingen ihåg, mer än Anna Sjödin – men det handlar om att hon slogs på krogen och inte det politiska arvet.
Nuvarande bossen Moska Hassas har främst gjort sig ett namn i Palestina-frågan, och det är lätt att gissa att hennes öde politiskt redan är förseglat – glömskan.
Socialdemokraterna tappar bland ungdomar val efter val. I senaste partisympatiundersökningen som SCB gör, tidigare maj och november och numera bara i maj, visar att partiet har lägst stöd bland unga väljare. Bara 16 procent upp till 24 år väljer i dag Socialdemokraterna och det är kanske en av förklaringarna till SSU:s förfall. I skolvalet krossade högern och samlade stöd på över 60 procent fördelat mellan M, KD och SD.
Få unga vill rösta på S, få söker sig till partiet och det blir en negativ spiral i ungdomsförbundet som inte får in några nya talanger. Man gör karriär inom SSU men där stannar det.
En annan tänkbar förklaring är denna – eftersom Socialdemokraterna ohotade styrde Sverige i över 60 år var engagemang i partiet den enda vägen in till makten. Talangerna flockades, oaktat om de verkligen i själ och hjärta identifierade sig som just socialdemokrater.
I dag har Sverige äntligen brutit med enparti-staten och det gamla ”DDR-Sverige” där S vann varje val. Sedan 1991, men kanske ännu mer sedan 2006, är Sverige mer som andra länder där man byter majoritet regelbundet.
Det innebär också att någon gyllene väg till makten inte längre finns.
Det innebär också att någon gyllene väg till makten inte längre finns. En karriär inom SSU och sedermera i partiet innebär inte per automatik en gräddfil till statsrådsposter, riksdagsplatser, positioner som generaldirektörer och styrelseposter.
Kanske har detta lett till att unga sossar istället för att göra karriär inom just SSU hittar andra vägar fram? Då tänker jag inte på kommunalpolitik och LO utan på jobb inom andra delar av arbetarrörelsen och PR. Och många ger säkert upp politiska ambitioner under vägen, just för att det blivit svårare. Bakgrunden inom ungdomsförbundet har gett dem cv nog för en karriär inom näringslivet. Livet som politiker är dessutom rätt otacksamt, med långa dagar, kvällsjobb och helgjobb för förhållandevis låg lön.
Intressant nog ser vi inga sådana tendenser inom SD och M. Tvärtom har Ungsvenskarna stärkt sitt grepp som plantskola för talanger. I Moderaternas toppskikt ingår flera av de senaste ordförandena inom Muf: Gunnar Strömmer, Johan Forsell, Niklas Wykman och Benjamin Dousa är alla statsråd. Christofer Fjellner är partiets toppnamn i Stockholm. Jessica Rosencrantz och Carl-Oskar Bohlin hade också framträdande positioner inom MUF.
Men de SSU-ordföranden de ständigt mötte i skoldebatter, var är de?
Socialdemokraterna är ett parti i desperat behov av nytt blod och unga väljare, och det enda ledningen verkar ha i rockärmen är en storsatsning på korta roliga filmer eller allvarliga klipp på TikTok. Med tanke på att ingen på 20 år blivit topp-sosse från SSU, är det förståeligt.