Samhälle Essä
Villospår i skoldebatten
Förslaget om en offentlighetsprincip för friskolor är irrelevant. Den stora konflikten om hur skolan ska fungera handlar i stället om huruvida en socialistisk eller borgerlig kunskapssyn ska prägla undervisningen, skriver Inger Enkvist.
Som alla vet har Liberalerna och regeringen bestämt att offentlighetsprincipen ska gälla friskolor. Detta är en ”goddag yxskaft-reform”. Offentlighetsprincipen har inget med skolkrisen att göra, fast vänstern ihärdigt och framgångsrikt har försökt få allmänheten att tro detta. Det rör sig om en avledande manöver. Det vänstern vill ha är total kontroll över skolan, och det har den nästan.
Socialdemokratins långa maktinnehav och vänsterperspektivens dominans i akademin och statsförvaltningen har präglat utformningen av läroplan, skollag, skolinspektion, lärarutbildning och pedagogikämnet. Borgerliga regeringsperioder har inneburit vissa modifikationer men strukturen är i allt väsentligt densamma som tidigare. Det finns dock en liten del av systemet som vänstern inte styr över, nämligen friskolornas rätt att sköta sin budget, och det är det som irriterar.
Det är obegripligt att borgerliga politiker låtit den socialistiska kampanjen mot friskolor få sådant genomslag.
Det är obegripligt att borgerliga politiker låtit den socialistiska kampanjen mot friskolor få sådant genomslag. Många borgerliga politiker verkar vara så ”marinerade” i socialism att de skäms för friskolorna fast dessa genomsnittligt ger bättre resultat än andra skolor för alla typer av elever, och trots all reglering. Att nu ta beslut om att införa offentlighetsprincipen för friskolor är att ge vänstern rätt fast den har fel.
Samma röster som hävdar att friskolor är problemet brukar vilja återförstatliga skolan, men de personerna har inte förstått att skolan i allt väsentligt är statlig. De förbiser också att det är denna statligt organiserade grundskola som lämnar från sig elever som till 25—30 procent är funktionella analfabeter trots generös finansiering. Vi har i Sverige unga med 10 års skolgång som lärt sig så lite att de kommer att ha svårt att försörja sig. Med andra ord är staten inte någon kvalitetsgaranti.
Sverige har en skolkris trots en stark tradition när det gäller befolkningens läskunnighet och trots en historia av uppfinnare och ingenjörer. Sverige har lyckats med konststycket att överreglera sin skola och samtidigt inte våga ställa krav på eleverna. Vi har lyckats skapa en ”flumtotalitär” skola. När grundskolan, först kallad enhetsskolan, infördes 1962 avskaffades alla andra skoltyper, och staten skaffade sig fullständig kontroll över utbildningens organisation och innehåll. Samtidigt släppte Sverige steg för steg krav på uppförande och ordning vilket gör att tiden inte används väl i skolan. Vi har nu haft den här formen av politiserad statlig utbildning så länge att de flesta inte förstår att det finns alternativ.
När vi i dag talar om bra eller dålig skola gör vi det inom ramen för en socialistisk skola, fast vi inte förstår det.
Före 1960-talet sågs utbildningssystemet som infrastruktur, något som samhället skulle tillhandahålla för de ungas och för samhällets bästa. På 1960-talet började skolan användas som del av den sociala ingenjörskonsten för att ändra samhället enligt den marxistiska jämlikhetsdrömmen. När vi i dag talar om bra eller dålig skola gör vi det inom ramen för en socialistisk skola, fast vi inte förstår det.
Socialistisk utbildningspolitik i västerländska välfärdssamhällen består av två grundläggande delar. Den första är organisatorisk och innebär att alla elever ska studera samma ämnen i samma klassrum i mer eller mindre samma takt upp till 16 års ålder. Det anses viktigare att alla formas på samma sätt än att alla lär sig så mycket som möjligt. För att elever inte ska kunna undandra sig den här planen råder skolplikt och elever får inte välja mellan studievägar med olika innehåll. Modellen finns i många länder, och i Sverige infördes den 1962 i och med grundskolan.
Till detta lades mycket snart en princip som numera kallas inkludering och som säger att också elever med medicinska, psykologiska eller sociala problem ska studera i samma klassrum som andra elever, vilket sänker arbetstakten och splittrar koncentrationen för alla elever. Det motsägelsefulla är att man infört en kollektiv organisation men också mottot ”eleven i centrum”. Det ges individuellt stöd och anpassning till elever för att de ska kunna anpassa sig till den kollektiva ramen.
Med andra ord har vissa politiska partier kunnat sätta in sina partiprogram som föreskrivet innehåll i skolan.
När det gäller innehållet tas sådant material bort som uppfattas som alltför krävande. Detta bygger inte på en bedömning av ämnets värde utan bara på att allt ska passa alla elever. Skolan inriktar sig dessutom snarare på vad man ska tänka än att tänka självständigt. Just nu innehåller läroplanerna teman som jämlikhet, feminism, genus, multikulturalism och hållbar utveckling. Med andra ord har vissa politiska partier kunnat sätta in sina partiprogram som föreskrivet innehåll i skolan. Den västerländska socialistiska skolan är starkt influerad av den amerikanske filosofen John Dewey som förespråkar att skolan används för att främja socialism utan tvångsmedel.
Motsatsen till den socialistiska skolan kan kallas kunskapsinriktad. Organisationen av skolan bygger på att elever ska ha lärt sig innehållet i den lägre årskursen innan de flyttas till nästa. Det är elevernas kunskapsnivå och inte bara deras ålder som avgör i vilken klass de kan gå. För att få god inlärning används tydliga ordningsregler, krav på läxläsning och konsekvenser om reglerna inte efterlevs. Alla ska komma i tid, elever ska inte stanna hemma lite då och då, och om en elev kommer efter i inlärningen är det elevens skyldighet att inhämta det som försummats av oavsett anledning. En kunskapsinriktad skola ser inga problem med att erbjuda de elever som vill anstränga sig möjligheten att nå längre.
En kunskapsinriktad skola kan kallas konservativ just därför att den vill vara en skola och överföra kunskap. För konservativa personer finns också ett värde i traditionen och i att unga passerar samma etapper som föräldrar och far- och morföräldrar. Många föräldrar vill att barn och unga ska få lära sig det som tidigare generationer lärde sig fast med moderna inslag.
För att få en kunskapsinriktad skola måste lärarutbildningarna ha hög intagningspoäng, kräva ämnesdjup och koncentrera sig på hur lärarna ska undervisa i sina ämnen. En sådan skola är inriktad på att erbjuda lektioner med lärare som är djupt kunniga och engagerade i sina ämnen. För att locka personer med hög intellektuell förmåga att bli lärare måste skolorna erbjuda en sådan miljö att det är möjligt att hålla lektioner utan ovidkommande avbrott. Dessutom måste lärarlönerna ligga i nivå med jämförbara akademikeryrken.
Som en kontrast till socialistisk skolpolitik återges här ett exempel på hur kunskapsinriktad undervisning kan ske. Det rör sig om en undervisningsmetod som passar i många ämnen och på många nivåer. Den kombinerar elevens ansvar för sin inlärning, läsning som bas för studier och att eleven ska lära sig att tänka själv. Först ska eleven själv noggrant studera texten hemma och sedan analyserar elever och lärare tillsammans vad texten säger och hur den ska förstås i sitt sammanhang. Ett sådant samtal kräver att eleverna verkligen kan läsa och förstå en text, att de verkligen gör sitt hemarbete, att de befinner sig på någorlunda samma nivå intellektuellt och att ingen förstör gruppens koncentration. Målet är som sagt att träna elever i att ta del av ett material, anstränga sig för att förstå det och sedan dra slutsatser, det vill säga att tänka själva, ett ideal som nämns från Platon till Hannah Arendt.
Liberaler stödjer rimligen tanken att unga inte nödvändigtvis ska stöpas i samma form.
Klassiskt liberalt tänkande har samma inriktning på kunskap som konservativt eftersom kunskap ger individen frihet. Liberaler brukar vara skeptiska till statliga monopol och borde därför se Sveriges nya analfabeter som bevis på att de har rätt. Liberaler stödjer rimligen tanken att unga inte nödvändigtvis ska stöpas i samma form. Jämfört med den socialistiska skolan vattnar man inte ur ett gemensamt program utan erbjuder olika program som alla är kvalificerade men på olika sätt så att alla elever kan hitta något som de verkligen vill lära sig. En sådan inriktning kan minska antalet elever som vägrar gå till skolan, så kallade hemmasittare, och få fler att klara en miniminivå.
För politiker som ändå tvekar om betydelsen av att reformera skolan i en sådan riktning kan det nämnas att kvalitet i utbildning och bättre ekonomi tenderar att uppträda samtidigt. En modern klassiker i utbildningsekonomi, Hanushek-Woesmann ”The Knowledge Capital of Nations” från 2015, använder data från de ”asiatiska tigrarna” som 1960 startade från noll i både ekonomi och utbildning och 2010 fick topplaceringar genom att i ekonomi satsa på rättsstat och i utbildning på respekt för kunskap, tydliga mål och ansträngning. Författarna jämför Östasien med Latinamerika som hade ett utbyggt skolsystem 1960 men satsade på att skolan skulle vara tillgänglig och gratis, det vill säga gjorde som Sverige. De latinamerikanska länderna stagnerade både i utbildning och ekonomi. Skillnaderna mellan Östasien och Latinamerika har inte att göra med investering utan med inriktning.
Tillämpar man ideologiska etiketter på de här länderna kan man säga att Latinamerika har en socialistisk modell som utmärks av låga krav på lärare och elever. De östasiatiska länderna har en konservativ syn på inlärning kombinerat med en kollektivistisk modell som använder socialt tryck för att höja resultatet hos elever och lärare. Sverige hade tidigare en konservativ modell men införde en socialistisk och började samtidigt tillämpa mottot ”eleven i centrum”. Kort sagt är det den svenska statens socialistiska utbildningspolitik som är problemet och inte friskolornas budget.