Ekonomi Krönika
Mettes miljonärsskatt är inget att ta efter
Avskaffandet av förmögenhetsskatten är ett viktigt skäl till att Sverige återigen är ett land där det startas globalt framgångsrika företag. När de danska socialdemokraterna nu vill återinföra en förmögenhetsskatt är risken stor att deras svenska partivänner inspireras. Det skriver Smedjans chefredaktör Svend Dahl.
När Danmarks statsminister Mette Frederiksen för en dryg vecka sedan upplöste folketinget och utlyste val till den 24 mars gjorde hon det med beskedet att Socialdemokratiet vill återinföra en förmögenhetsskatt.
Den danska förmögenhetsskatten avskaffades i slutet av 1990-talet, som en del av en budgetuppgörelse mellan den dåvarande S-regeringen och Konservative folkeparti. Det var en manöver motiverad av maktstrategi på ett sätt som för tankarna till värnskattens avskaffande i Sverige.
Men man hade ändå kunnat tro att det närliggande norska exemplet skulle avskräcka från alla tankar på att återigen beskatta förmögenheter.
I Norge valde Arbeiderparti-regeringen efter att den tillträdde 2021 att höja förmögenhetsskatten. Som en konsekvens började norska företagare i stor skala att flytta utomlands, inte minst till Schweiz. Det är en utflyttning som fortsatt trots försök att stoppa den genom en särskild straffskatt för den som flyttar.
Föga förvånande har detta norska tillstånd fått mycket utrymme i den danska valrörelsens inledning. Exempelvis noterade utrikesminister Lars Løkke Rasmussen, från mittenpartiet Moderaterne, i ett spetsfundigt uttalande att den norska skatten resulterat i att rika norrmän numera sitter i en schweizisk by och äter på Michelinrestauranger med menyer på norska.
Kanske en lätt överdrift, men den innehåller onekligen ett korn av sanning. Förmögenhetsskatter är en genuint dålig idé, som går direkt ut över företagsamheten och i längden ett lands ekonomi.
Att beskatta förmögenheter bygger till stor på att man beskattar tillgångar som är uppbundna i företagande.
Att beskatta förmögenheter bygger till stor på att man beskattar tillgångar som är uppbundna i företagande. Av samma anledning som fastighetsskatter upplevs som orättvisa, handlar det om att ta ut skatt på värden som endast finns på pappret. Och på samma sätt som med fastighetsskatter innebär förmögenhetsskatter att man riskerar att behöva sälja tillgångar eller belåna sig för att kunna betala skatten. Det handlar alltså inte om att beskatta faktiska vinster, som exempelvis vid en hus- eller aktieförsäljning.
Att de danska socialdemokraterna nu går fram med förslaget handlar inte minst om att man utmanas av partier till vänster. Efter snart fyra år med en blocköverskridande regering längtar många S-väljare efter mer av renodlat röd politik. Genom att koppla den nya förmögenhetsskatten till ett löfte om mindre klasser i de lägsta årskurserna hoppas Mette Frederiksen därför att kunna återupprätta bilden av Socialdemokratiet som garanten för både vänsterpolitik och den danska välfärdsstaten.
Tanken är dessutom att den föreslagna skatten ska ha större legitimitet än den norska, och den tidigare svenska förmögenhetsskatten, genom att gränsen sätts väsentligt högre.
Den skatt som nu föreslås i Danmark skulle gälla förmögenheter på över 25 miljoner danska kronor och ha en skattesats på 0,5 procent. Det kan jämföras med den norska skatten där skattesatsen är 1 procent på förmögenheter över 1,7 miljoner norska kronor. Inga vanliga danskar ska drabbas, heter det. Men förhoppningen är också att skatten inte ska avskräcka entreprenörer som planerar att starta företag.
Men även ur ett sådant perspektiv talar erfarenheten från Norge sitt tydliga språk. Som entreprenör vill du att ditt företag ska växa, och vet du att du förr eller senare kommer att beskattas om du lyckas är det lika bra att starta företaget på en plats där förutsättningarna är bättre. Det är därför man allt oftare i Norge hör även blivande entreprenörer dra slutsatsen att det är bättre att förverkliga sina idéer någon annanstans.
Det är en ”avundsjukeskatt”, konstaterade partiledaren Alex Vanopslagh från det marknadsliberala partiet Liberal Alliance.
Det är en ”avundsjukeskatt”, konstaterade partiledaren Alex Vanopslagh från det marknadsliberala partiet Liberal Alliance. Det ligger onekligen något i den analysen. För kanske kan man i de nordiska debatterna om förmögenhetsbeskattning, inte minst under den norska valrörelsen där frågan fick stort utrymme, se ett skifte. Allt fler ser sig på goda grunder som potentiella betalare av sådana skatter, samtidigt som man inte längre ser sig som livslånga klienter i det socialdemokratiska samhällsbygget. Förmögenhetsskatter är därmed inte längre något som ”någon annan” eller ett abstrakt kollektiv av ”de rika” betalar.
Tyvärr framstår det inte som otroligt att även de svenska Socialdemokraterna skulle kunna tänkas gå fram med förslag liknande det danska. Inte minst finns det inom den socialdemokratiska rörelsen en uppdämd efterfrågan på vänsterpolitik. Aftonbladets ledarskribent Kalle Sundin var snabb att uppmana Magdalena Andersson att ta efter det danska förmögenhetsskatteförslaget och både tankesmedjan Katalys och S-föreningen Reformisterna talar regelbundet om det önskvärda i förmögenhetsbeskattning. En skatt som den Mette Frederiksen nu föreslår skulle därför mycket väl kunna bli de svenska Socialdemokraternas svar på förra årets kongressbeslut om att ”de allra mest förmögna ska bidra mer” eller de hittills vaga tankarna på en ”beredskapsskatt”.
Om Mette Frederiksen får sin förmögenhetsskatt kan vi emellertid än så länge vara säkra på att en hel del danska entreprenörer kommer att hitta vägen till Sverige. Det är inte minst ett bevis på styrkan i det entreprenörsklimat vi skapat genom avskaffandet av arvs- och gåvoskatten 2004 och förmögenhetsskatten 2007. Att det återigen startas internationellt ledande företag i Sverige är något som vi både bör värna och vara stolta över.