Joakim Broman: Tack och lov att Tjornobyl inte brände kol

På söndag är det 40 år sedan. Olyckan, den sovjetiska mörkläggningen och den efterföljande debatten från härdsmältan i Tjornobyl – transkriberat från ryska som Tjernobyl under sovjettiden –  är väl skildrad. Uppskattningar om hälsoeffekterna och antalet dödsfall som kan spåras till olyckan finns, men är vanskliga, huvudsakligen därför att det finns en osäkerhet kring hur man ska bedöma vilken inverkan många små stråldoser har. Som bekant utsätts vi för joniserande strålning hela tiden: bakgrundsstrålning från rymden, röntgen hos tandläkaren, flygresor och berggrunden i Bohuslän, och inte minst genom kalium i bananer. Det är dock svårt att veta hur några extra bananer eller flygresor verkligen påverkar hälsan, och om man kan ”ackumulera” stråldoser på det sättet.

De vanligaste uppskattningarna gör gällande att strålningen från olyckan sedan 1986 orsakat (eller kommer att orsaka) mellan 50 och 5 000 dödsfall. (Detta utöver att uppskattningsvis ett 30-tal personer dog i samband med den initiala explosionen och den efterföljande branden.) Det är alltså en stor olycka med allvarliga konsekvenser. Det finns dock ett antal saker som behöver sättas i en bredare kontext.

När alla risker vägs samman är kärnkraften faktiskt det säkraste energislaget efter solkraft.

För det första är Tjornobyl den enda kärnkraftsolyckan med dödlig utgång. Varken Harrisburg, som fick mycket uppmärksamhet och ledde till omfattande politiska följder i Sverige, eller Fukushima, som gjorde detsamma i Tyskland, orsakade några strålningsrelaterade dödsfall över huvud taget.

Tjornobyl nämns fortfarande som ett exempel på kärnkraftens risker, inte minst i samband med Sveriges kommande utbyggnad. Det är dock en irrelevant parallell. Inget land har byggt sådana tungvattenreaktorer som i Sovjetunionen, och en sådan olycka som skedde i Tjornobyl kan inte inträffa i Sverige, varken i befintliga eller framtida reaktorer. 

All storskalig energiproduktion har risker och konsekvenser för hälsa och miljö, och när dessa vägs samman är kärnkraften faktiskt det säkraste energislaget efter solkraft. Det leder oss till frågeställningen i den studie som i veckan publicerades av WePlanet och Anthropocene Institute: Om Tjornobyl inte hade varit ett havererat kärnkraftverk utan ett fullt fungerande kolkraftverk, hur många dödsfall, och vilka hälsoeffekter, hade varit följden?

Det visar sig att vi ska vara tacksamma att Tjornobyl inte var ett kolkraftverk.

Det visar sig att vi ska vara tacksamma att Tjornobyl inte var ett kolkraftverk – då hade antalet dödsfall under dessa 40 år varit betydligt högre. I stället för 50–5 000 handlar det om 33 000 dödsfall, främst orsakade av luftföroreningar. Därtill räknar forskarna med ungefär 300 000 fall av allvarliga sjukdomar och drygt 18 miljoner fall av mildare sjukdom. Allt detta förutsatt att det är det lite mer hälsosamma stenkolet som eldas. Är det i stället brunkol stiger dödsfallen till nästan 45 000. Och om man i stället antar att det är ett kolkraftverk av kinesisk modell är antalet döda så många som 106 000. Antalet allvarligt sjuka stiger till 1,3 miljoner allvarligt sjuka och antalet milt sjuka till 24,7 miljoner.

Allt detta säger mycket om människors förmåga att värdera risker. Den tyska kolkraften har minskat på senare år, men står fortfarande för ungefär en fjärdedel av den producerade elektriciteten. Så sent som 2023 fanns 58 aktiva kolkraftverk i olika storlekar i landet. Detta nämns praktiskt taget aldrig som en säkerhetsrisk eller ett hälsoproblem, trots att dödsfallen över tid troligen är i miljonstorlek. Det är inte svårt att jämföra storleken på dessa två olika risker. Ändå är kärnkraftsmotståndet stort, i många fall större än kolkraftsmotståndet, och argumentationen för att avveckla kolkraft handlar i princip uteslutande om klimatutsläpp. En studie i The Lancet uppskattade att den tyska kärnkraften räddat 10 000 liv på grund av minskade luftföroreningar. Men tyskarna planerar att elda kol till 2038, utan att det leder till några massdemonstrationer eller krav på folkomröstningar. 

Det är sant att den europeiska klimatrörelsen också demonstrerat mot kolkraftverk. Miljöorganisationer både i Sverige och Europa driver hårt att vi bör avveckla både kärnkraft och kol, för att i stället klara oss på förnybar energi. Det är en vanlig uppfattning men betydligt lättare sagt än gjort, vilket inte minst exemplet Tyskland visar. Energiewende, försöket att ställa om från kärnkraft och kol till förnybar energi, har redan kostat uppemot 600 miljarder euro de senaste 20 åren. Enorma subventioner till sol- och vindkraft har orsakat väderberoende svängningar i produktion och elpris, som leder till behov av ännu mer subventioner. Och även om kärnkraften är stängd och kolkraften minskat är landet kraftigt beroende av fossil gas, med stora klimatutsläpp och – kanske än värre – ett farligt beroende av rysk energi som följd.

Motfrågan är snarare: även om vi skulle kunna klara oss utan kärnkraft, varför skulle vi? Det finns inget enklare, billigare, säkrare eller mer miljövänligt sätt att producera el och säkerställa sitt energioberoende. Inget rikt land klarar sig utan planerbar kraft, och har man inte turen att ha stora mängder vattenkraft – betydligt större än Sverige, som ändå haft en del tur – är man hänvisad till de fossila bränslena, med alla dess konsekvenser.