Idéer Åsikt
Det nobla kriget som skapade oss alla
När världsordningen faller samman blir det ännu viktigare att förstå hur den skapades. David Lindén har sett en ny serie om andra världskriget – den moderna världens skapelsemyt.
Behöver vi verkligen ytterligare en dokumentärserie om andra världskriget? Det var min första tanke när jag fick höra att History Channel, som faktiskt ibland kan kallas för Hitler Channel sett till innehållet, ska producera en tjugo delar dokumentärserie och att skådespelaren Tom Hanks ska vara huvudberättaren. Valet av Hanks kan mestadels ses som en självklarhet, han om någon har mutat in andra världskriget och talet om ”den främsta generationen”. I alla fall i Hollywood.
Alltsedan den klassiska brittiska tv-serien Världen i krig (The World At War) från 1970-talet – där Hans Villius var berättaren när den sändes på SVT – har det gjorts otaliga dokumentärer om andra världskriget. För att inte tala om alla böcker. Det brukar bland historiker skämtas om att det skulle vara ett livsverk att kartlägga bara de faktaböcker som skrivits om kriget. Samtidigt skulle det vara en bibliofil hjälteinsats som borde ge hedersdoktorat på alla bibliotekshögskolor i världen. Men det är inte att undra på att 1939–1945 är en period som fascinerar och som alltid kommer att fascinera.
Det brukar bland historiker skämtas om att det skulle vara ett livsverk att kartlägga bara de faktaböcker som skrivits om kriget.
Genom historien har människan varit beroende av skapelsemyter och andra världskriget har blivit en sådan. Det är då vår moderna värld blev till. Dessutom är händelseförloppet dramaturgiskt fulländat. Det var den sista nobla konflikten där de goda triumferade över de onda. Nyanser som att östra delen av Europa inte blev befriat utan bytte en förtryckare mot en annan spelar ofta inte roll. Därför var det och är legio bland Sovjet- och Rysslandsapologeter att med en dåres envishet hända att ”det var ju de som vann kriget”. Små detaljer som Molotov-Ribbentroppakten eller att det var amerikanska pengar och försvarsmateriel som via Lend/Lease-avtalet höll Sovjet under armarna blir petitesser för socialistiska historiker. Vad som hände sedan är också det en del av myten om andra världskriget.
Vid fredsslutet blickade man framåt. I USA kom ”the greatest generation” hem och skapade den gyllene efterkrigstiden och berättade aldrig om sina heroiska insatser innan Tom Hanks och andra fick dem att göra det. I Storbritannien höll man en ”stiff upper lip”, tog sig en kopp te och skapade välfärdsstaten. Även här i Sverige kom Ulla Billquists soldat hem till sin käresta, vilka tog sig en cykeltur och därefter bildade familj. Därefter var han en trygg familjefar som helst genom ett industriarbete bidrog till att skapa rekordåren. Historien kan dock vara betydligt mörkare.
Det är talande att MC-klubben Hells Angels bildades 1948 i Kalifornien. Initiativtagare var piloten Arvid Olsen och de första medlemmarna bestod av krigsveteraner som inte klarade av att leva civilt. Trauman är livsfarliga om man inte får prata om det. Antalet våldsbrott och utökade självmord steg markant i Storbritannien på 1950-talet. Fryntlige Bob med sin ”stiff upper lip” klarade inte av sina erfarenheter från Nordafrika och valde att ta med sig frun och barnen in i döden.
Det är talande att MC-klubben Hells Angels bildades 1948 i Kalifornien.
Även om vi i Sverige var förskonade från kriget var det ett stort antal svenskar som tjänstgjorde som frivilliga i stridförande länder. Många av dessa kom att få men för resten av livet. Ålderdomshemspersonal har kunnat berätta om mysiga farbröder som på nätterna skrek order och hade mardrömmar om att de drunknade i blod. Nästan 10 000 svenskar var frivilliga i Finlands krig mot Sovjetunionen och Finland hade till långt in på 1970-talet en av världens mest liberala narkotikalagstiftningar. De veteraner som under kriget proppats fulla med amfetaminchoklad kunde efter kriget helt lagligen gå till apoteket och därmed åtminstone slippa gynna kriminalitet.
Berättelsen om andra världskriget är så pass mångfacetterad att den blir svår att skildra i sin helhet. Ändå gör den sig perfekt på vita duken, för de stora dragen handlar om kampen mellan ont och gott. Det är därför den är viktig att komma tillbaka till. Boken Om detta må ni berätta, regeringen Perssons lyckade folkbildningsprojekt, borde ständigt tryckas i nyupplagor. Kriget är för viktigt att glömmas bort och speciellt i den tid vi nu lever i. Den relativt stabila världsordningen som inleddes 1945 håller på att krackelera inför öppen ridå.
Tom Hanks är inte bara en skicklig skådespelare. Han har också ett genuint väldokumenterat intresse för andra världskriget och ett stabilt CV som dokumentärmakare. Om det är något han kan så är det att skildra andra världskriget. Det är därför man inte behöver känna oro över att det ska bli något hafsverk. Snarare är det en värdig uppföljare till 1970-talets Världen i krig som säkert bidra till att också kommande generationer får nödvändiga kunskaper.
Samtidigt säger kanske satsningen något om att vi lever i en brytningstid när det gäller andra världskriget. Snart finns inga veteraner eller förintelseöverlevare kvar och frågan är hur vi kan hantera detta. Förhoppningsvis genom att samla in vittnesmål och minnas. Men det kan lika gärna leda till att vi stoppar huvudet i sanden och ger apologeter och förnekare fritt spelrum.
Det är upp till oss nu. Att minnas, förvalta och göra vårt bästa för att historien inte ska upprepa sig. En bra början är att bidra till att nutida barbarstater inte ska få något som helt utrymme. Som Tom Hanks karaktär i Rädda menige Ryan ska vi inte släppa någon över bron.
Fotnot: World War II med Tom Hanks sänds på History Channel på tisdagar kl 21:00.