Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Solidaritet mäts i resultat – inte i procent
Ett högt biståndsanslag är ingen garanti för att människor lyfts ur fattigdom. Därför är det välkommet att regeringens biståndsreformer skiftar fokus från hur mycket pengar som ges till hur pengarna faktiskt gör mest nytta, skriver Tilda Andersson.
“Var inte snål och banta biståndet”, skriver Lina Stenberg på Aftonbladets ledarsida och slår fast att det tidigare enprocentsmålet var ett uttryck för svensk solidaritet.
Bakgrunden till kritiken är den omläggning av biståndspolitiken som bistånds- och utrikeshandelsministern Benjamin Dousa har genomfört tillsammans med regeringen. Kraven på uppföljning, transparens och effektivitet har skärpts, samtidigt som biståndet i högre grad ska främja handel, investeringar och ekonomisk utveckling – insatser som kan hjälpa länder att bli mindre beroende av bistånd på sikt. Resultat, snarare än budgetens storlek, ska vara vägledande.
Det är en rimligare utgångspunkt. En procent av BNI säger inget om hur många som lyfts ur fattigdom, hur många barn som får utbildning eller hur många fungerande institutioner som byggs. Med reformerna ställs högre krav på att biståndsinsatser ska visa resultat – projekt som fungerar ska kunna utvecklas, medan insatser som inte ger effekt ska kunna avslutas.
Resultat, snarare än budgetens storlek, ska vara vägledande.
I samtal med Smedjan berättar Dousa att bland annat Tyskland, Frankrike och Storbritannien har sänkt sina biståndsanslag. Ett nytt biståndsklimat har uppstått vilket, enligt honom, sätter press på internationella organisationer att minska administrativa kostnader och att använda biståndet effektivare.
Tydligare kontroll har länge behövts i biståndet. I flera fall har det visat sig gå till korrupta eller omstridda aktörer. Islamic Relief Sverige har exempelvis fått bistånd, trots uppgifter om kopplingar till Muslimska brödraskapet. Sedan 1960-talet har Sverige dessutom gett omkring 70 miljarder kronor till Tanzania, pengar som oberoende utvärderingar säger inte har gett någon effekt överhuvudtaget.
Viktigast är ändå regeringens ökade fokus på handel och ekonomisk utveckling. Målet med bistånd måste vara att människor kan försörja sig själva och att länderna blir mindre beroende av stöd. Det uppnås bäst genom att främja företagande, äganderätten och handel. Bistånd ska hjälpa människor att bli självförsörjande – inte skapa ett permanent beroende av internationellt stöd.
Solidaritet handlar inte om hur mycket pengar man avsätter, utan om hur stor skillnad pengarna gör.