Gunnar Hökmark: Ingen liberal reformvåg med januariöverenskommelsen

Föreställningen att satsningar på friår och friveckor leder till en liberal reformvåg är lika fel som tron att ökad punktbeskattning och symbolprojekt med höghastighetståg är ett led i marknadsekonomisk utveckling.

Politiken i ett modernt samhälle består av mer än 73 punkter. Uppskattningsvis handlar det om 10567 punkter (en vänlig ironisk hälsning till dem som tror att de 73 punkterna har gjort Socialdemokraterna till ett entreprenadparti för liberala reformer).

I ett läge när Ryssland bedriver konventionellt krig i Ukraina, genomför invasionsövningar, finansierar subversiva operationer i Europa genom penningtvätt, cyberkrigföring, fastighetsköp och korruption, har Sverige en regering som ser Nato som ett tabu. Det är inte att slå vakt om fundamentala förutsättningar för svensk säkerhet och europeisk stabilitet.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har uppvisat svårigheter att ge stöd till den demokratiska oppositionen i Venezuela (båda röstade i Europaparlamentet nej till att ge den stöd) och en oförmåga att agera mot antisemitism och diktaturregimer i Mellanöstern.

Europapolitiken, som i dag är en del av den svenska politiska processen och som rör allt från finansiella marknader, banklagstiftning, energi, telekom, digitalisering, den inre marknaden, transport, miljö, fiske, forskning, livsmedelsfrågor, kemikalielagstiftning, flyktingpolitik och andra gränsöverskridande frågor, har överlåtits till de som är mest ivriga att detaljreglera.

Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill se EU-skatter och EU-lagstiftning om sociala frågor och arbetsmarknad. Samtidigt är dessa partier tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna de mest protektionistiska vad gäller EU:s handelsavtal, som är avgörande för svensk ekonomi. Så bygger man inte en liberal rättsordning.

Att avskaffa värnskatten är självfallet bra, men ska inte följas av en tsunami av höjda punktskatter.

Överenskommelser om att se över turordningsreglerna och Arbetsförmedlingens struktur väger inte upp detta. Det finns redan en riksdagsmajoritet för att Arbetsförmedlingen ska utsättas för konkurrens, bara krav ställs på att det genomförs. Att avskaffa värnskatten är självfallet bra, men ska inte följas av en tsunami av höjda punktskatter.

De utgiftsökningar som S och Mp redan har drivit igenom i högkonjunktur måste finansieras i lågkonjunktur, samtidigt som ökade bidrag och betald ledighet kommer att kräva skattehöjningar.

Överenskommelsen om bostadsmarknaden innebär att det som är huvuddelen av det svenska bostadsbeståndet ställs utanför marknadsprissättning, samtidigt som den minskande del som nyproduktionen utgör kan utsättas för en pervers prissättning. Kraven på att öka reglering av bostadsbyggandet har redan lett till minskat bostadsbyggande och en sämre bostadsmarknad.

Miljöpartiets och Socialdemokraternas regleringar, ökade offentliga utgifter, höjt skattetryck, fler myndigheter och satsning på höghastighetståg utan ekonomisk rationalitet är inte liberal reformpolitik.

Svensk politik formas inte av 73 punkter och 40 utredningar utan av statsråd, myndigheter och lagar. Fem myror är fler än fyra elefanter, men fyra elefanter väger mer. Tänkte inte på det, får de som överlät regeringsmakten säga.