Idéer Essä
Nyliberalismen som konspirationsteori
Nyliberalismens kritiker tycks ständigt använda sig av konspiratoriska tankefigurer. Som följd har de fullständigt missförstått den fria marknadens natur, skriver Henrik Dalgard.
Det har hänt igen. Aftonbladet Kultur har publicerat texter om den ”hemska nyliberalismen”. Elina Pahnke skrev om Margaret Thatchers bevingade ord: ”Ekonomin är metoden; målet är att förändra hjärtat och själen”. Nyliberalismens ekonomistiska idéer har enligt Pahnke tvingat in människan i en falsk existens. Vi är inte längre autentiska individer utan lever ett liv där konsumtionen och arbete är enda vägen till lycka. Idéhistoriken Jenny Andersson, som leder forskningsprojektet Nyliberalism i norden, beskrev i en recension av antologin Bortom systemskiftet nyliberalismen i liknande ordalag: ”Nyliberalismen är som monstret i Stranger things, den styr världsalltet, visst, men när den dör blir också en liten bit kvar i någons inre, matat av våra trauman och vår längtan efter kärlek”.
Det är slående hur ofta hur nyliberalismens kritiker, likt de ovan, låter lite som konspirationsteoretiker. De nyliberala idéerna beskrivs ständigt ligga till grund för den globala elitens intressen. De förs vidare från politikens högsta ort och påverkar till slut inte bara enskilda människors ekonomiska belägenhet utan även hur de tänker och hur de ser på världen. Lite som de dunkla kopplingar mellan politik och näringsliv som kan framträda i en Klas Östergren-roman.
Hayek grundade ett nationalekonomiskt Illuminati
De konspiratoriska tongångarna kan härledas till en rad faktorer. En är sättet nyliberalismen studeras inom akademin, där begreppet ofta används för att beskriva historiska processer, snarare än ett samlat idéknippe. En rad forskare har fokuserat på det näst intill ökända Mont Pelerin Society – det sällskap som grundades av bland annat den liberala nationalekonomen Friedrich von Hayek i en stuga långt uppe i de schweiziska alperna. Statsvetaren Dieter Plehwe och historiken Philip Mirowski har exempelvis konstruerat ”Mont Pelerin Society-databasen” för att visa hur sällskapets medlemmar letade sig in politiska utredningar, inflytelserika internationella organisationer och storfinansen, och på så sätt påverkade den ekonomiska politiken i en nyliberal riktning.
Det ska sägas att personer som Plehwe och Mirowski bedrivit gedigen forskning, men när deras modeller förenklas och letar sig ut på kultur- och ledarsidor låter det lite som om Hayek grundade ett nationalekonomiskt Illuminati.
Det är inte bara den etablerade forskningens modeller som får nyliberalismens kritiker att hemfalla åt konspiratoriska tankefigurer, utan även de teoretiska utgångspunkterna. Icke förvånande ligger nog Karl Marx teori om bas och överbyggnad fortfarande och spökar. Idéer och politik ses inte som normativa övertygelser om vägen till ett bättre samhälle utan som konstruktioner för att skydda den härskande klassens materiella intressen.
Läs också:
Även en del strukturalistiska utgångspunkter är bidragande. Ett exempel är vissa aspekter av Foucaults maktbegrepp där diskurser som styr hur människor uppfattar och agerar i världen beskrivs sättas av de människor som sitter på den kunskapsproducerande makten. Det är troligtvis här ifrån uppfattningen om nyliberalismen som något som äter sig in i människors sinnen och för dem in i en falsk existens kan härledas.
Modeller som spårar idéers framväxt till en rad inflytelserika personer, och teorier som ser idéer som förlängningen av intressen kopplade till det materiella eller makt är bekväma och enkla sätt att betrakta världen. Men de har gjort att nyliberalismens kritiker helt missförstått den fria marknadens natur.
En marknad är ingen färdig uppsättning värderingar som tvingas på människor uppifrån, utan ett legalt ramverk som människor agerar inom. Som en av nyliberalismens usual suspects Ludwig von Mises påpekade består den fria marknaden enbart av mänskligt handlande, av människor som formulerar sina egna subjektiva mål och sedan strävar efter att uppnå dessa. I en marknadsekonomi görs det genom att skapa något som uppfyller någon annans människas mål. Ofta vet människan inte vilka mål hon tjänar – hon vet exempelvis inte att trädet hon hugger ned kommer omvandlas till det papper som används till sidorna i en bok någon annan tusentals mil därifrån vill läsa.
Förhoppningsvis kan vi få en mer nyanserad kritik av nyliberalismen
Det är därför det blir så märkligt att, likt Andersson och Pahnke, påstå att ”nyliberalismen” eller ”marknaden” gjort människor materialistiska, och tvingat dem bort från en autentisk existens. Marknaden är som sagt enbart ramverket inom vilket människor fritt strävar efter olika subjektiva värden, där man kan välja att värdera det materiella eller det själsliga. När olika idéer om det goda livet genom människors handlande bryts mot varandra bildas inom sinom tid överordnade strukturer över vad som ses vara eftersträvansvärt. Det är dessa strukturer som påverkar hur människor ser på världen, inte ramverket strukturerna uppkommer inom.
Den som tycker vi människor idag är för materialistiska och konsumtionsinriktad bör således inte klaga på marknaden eller nyliberalismen utan på de människor som skapade konsumtionsidealet. Jenny Andersson påtalade själv i en skrift i Tidskriften Respons, som presenterade forskningsprojektet Nyliberalism i Norden, behovet av att historiskt studera nyliberalismen på mikronivå. Exempelvis genom att undersöka hur värderingsskiften och förändringar i hur människor uppfattade marknaden och arbetet lade grunden för de nyliberala politiska reformer som genomfördes i Sverige.
Det vore en diskussion värd namnet. Förhoppningsvis kan det även leda till en mer nyanserad kritik av nyliberalismen, istället för tal om österrikare på bergstoppar i Schweiz vars idéer plötsligt började styra världen och människors sinnen.