Samhälle Krönika
Unga kvinnor är gängkriminalitetens nya ansikte
De gängkriminella och deras offer är nästan alla unga män. Men medan politiken försöker hitta åtgärder mot de unga männens kriminalitet är det betydligt tystare kring hur samhället ska hantera kvinnors relationer till brottsligheten. Många skötsamma kvinnliga anhöriga står kvar när dödsfallen tickar på. Dessutom växer gruppen tidigare helt ostraffade kvinnor som tar aktiv roll i kriminaliteten, skriver Li Jansson.
Genom en kvinnlig bekants erfarenheter talar gängkriminaliteten sitt brutala språk. Efter varje mord pratar hon med tjejkompisarna i hemstaden. Det är deras första kärlekar, ex, bröder, kusiner och småsyskon med barndomsvänner som dör – en efter en. För de som är kvar i livet finns ständigt oron över om de kommer att överleva sin trettioårsdag.
Flera av de anhöriga har själva drabbats av de gängkriminella männens våld, så det råder inte nödvändigtvis en naivitet inför de kriminellas problematik. Summerat över livstiden måste man nästan gå till Balkan eller Nordirland för att hitta en generation kvinnor som har så stora förluster i minnet.
En ny generation kriminella kvinnor växer fram.
Samtidigt växer det fram en generation kvinnor som blir kriminella i sin egen rätt. I ett nyligen avslutat rättsfall i Stockholm dömdes två unga kvinnor i 25-årsåldern till mer än sex års fängelse vardera för narkotikaförsäljning. En av brottslingarna; en tidigare ostraffad kvinna; har en pappa som arbetar i en rättsvårdande myndighet.
Kvinnorna är inget enskilt fall. TV4 rapporterade förra året om hur kvinnor – oftast tidigare ostraffade – tar allt större plats inom gängens kriminella verksamheter. Många har aktiva roller inom exempelvis narkotikaförsäljning.
Från säkerhetsföretagen hör jag samma beskrivningar. Ostraffade och snygga tjejer skickas fram i olika försök att infiltrera verksamheter eller skaffa andra kriminella fördelar. Lyckligtvis stoppas de just där – men hur långt tar de sig in i företag eller organisationer med mindre erfarenhet av säkerhetsprövningar?
Forskning av Amir Rostami visar att 8,1 procent av drygt 15 200 studerade svenska gängkriminella var kvinnor. De gängkriminella kvinnorna berör oss alla. I ett steg behöver medvetenheten öka om den sårbarhet det innebär för samhället att kunskapsläget kring kriminella kvinnor är lägre än det rörande kriminella unga män. Skyddsvärda verksamheter i offentlig sektor och privat näringsliv måste förstå att ett av kriminalitetens ansikten faktiskt kan vara en ung, trevlig svensk kvinna från en välmående uppväxtmiljö. Det understryker varför säkerhetsprövning vid anställningar alltid måste vara individuell.
För det andra krävs resurser också till att möta de kriminella kvinnorna. I en artikel i Svenska Dagbladet tidigare i februari beskrivs att SiS-hemmen är fulla – och att köerna för att få plats är längst för flickor. Här måste platserna byggas ut och hela kedjan från SiS-hem till socialtjänst förbättras.
Att det behövs särskilda insatser för gängkriminella tjejer understryks av rapporter från Storbritannien. Där har insatserna för gängkriminella tjejer också tagit höjd för att de ofta utsätts för sexuellt våld i gängmiljöerna; där tjejerna kan ha drabbats av grooming för att lockas in i verksamheten, utsatts för våldtäkter av andra gängmedlemmar eller rivaliserande gäng samt i vissa fall blivit sålda för att reglera narkotikaskulder med sexuella tjänster.
Ordningsvakter vittnar om tjejer i gatugäng.
På svensk mark handlar det om tidiga insatser. Tjejerna kanske säger till sina föräldrar att de bara ska åka in till köpcentret och shoppa. Men ordningsvakterna vittnar om att tjejerna där träffar på kriminella i gatugäng – ibland med kopplingar till känd klankriminalitet – och dras in i gänget stegvis genom att de blir tillsammans med gängens ledande företrädare.
Till sist – de kvinnor som står kvar som anhöriga kommer stegvis påverkas av att överleva så många anhörigas död. I det korta perspektivet påverkas preferenser kring var man vill bo – går det att bo kvar där allt våld har inträffat? I det längre perspektivet påverkas också värderingar.
En önskan jag hört är att många anhöriga vill se skärpta straff för att deras kriminella anhöriga ska överleva. Motivet verkar inte vara att de har en särskilt bra relation till den kriminelle eller att de drömmer om en normal framtid. Snarare handlade det om en önskan att någon gång i framtiden kunna sätta sig framför den gängkriminelle mannen och få ett avslut. Att få hålla den gängkriminelle mentalt ansvarig för den skada han åsamkat dem och andra närstående, utan att det i sig nödvändigtvis är ett brott.
För en död som inträffar innan trettio år fyllda innebär att de kriminella slipper ta ansvar för såren de lämnat efter sig – medan avtjänandet av ett livstidsstraff innebär att de tvingas se konsekvenserna av sina handlingar i vitögat.