Utblick Krönika
Världen väntar på Dearborn, Michigan
Israel/Palestina-konflikten spelar numera samma roll i amerikansk politik som i många europeiska länder. Och därför kan det amerikanska presidentvalet komma att avgöras i Dearborn, Michigan, skriver Johan Ingerö.
Israels och Palestinas respektive vänner kan åtminstone enas på en punkt: ingen av dem vet riktigt var de har Joe Biden. Och det beror inte på dem, utan på honom. Presidentens hållning sedan Hamas anfall i oktober förra året har varit ett plågsamt politiskt slalomlopp.
För amerikaner är den här debatten ett nyare fenomen än för oss européer. Bland oss fanns tidigt en stark opinion för den palestinska saken, medan USA av både kulturella, demografiska och geopolitiska skäl alltid varit mer enat bakom Israel. Den oenighet som ändå funnits har inte alltid handlat om höger eller vänster. Till exempel kan nog Bill Clinton sägas ha varit en varmare vän av Israel än vad Ronald Reagan var.
Men detta är historia. USA har i dag samma debatt som vi länge har haft och synen på Israel respektive Palestina beror i ganska hög grad på om man räknar sig som höger eller vänster.
Och däri ligger sannolikt grunden till Joe Bidens problem. Det handlar helt enkelt om väljarmatematik. Ta delstaten Michigan. Där, en bit utanför Detroit, finns Dearborn som visserligen inte är större än Eskilstuna men som spelar en viktig roll i årets presidentval. Dearborn är nämligen inte bara Henry Fords och Ford Motor Companys födelsestad. Det är även den stad i USA som har högst andel arabiska invånare – runt fyrtio procent.
Den som vinner Michigan vinner sannolikt hela presidentvalet.
Dearborns borgmästare heter Abdullah Hamoud och han blev under våren omskriven för att ha vägrat träffa Joe Biden, i protest mot regeringens – i Hamouds tycke – alltför Israel-vänliga hållning. I den amerikanska kongressen representeras Dearborn av Rashida Tlaib, en av de fyra originalmedlemmarna av ytterkantsvänstergruppen ”The Squad” som gjort sig känd för hetsiga utfall mot Israel.
Så för att göra en lång historia kort: I nuläget är det jämnt skägg i Michigan mellan Biden och Trump. Den som vinner där vinner sannolikt hela valet. Och om delstatens arabisk-amerikanska befolkning inte engagerar sig för Biden så vinner Trump.
Biden har, som de flesta sittande presidenter, ingen tung intern utmanare. Trots det har olika vänstergrupper valt att rösta blankt i Demokraternas primärval, för att skicka en signal till Biden om att han inte kan stå bakom Israel och samtidigt räkna med deras aktiva stöd. De kommer givetvis inte att rösta på Trump, men de kan låta bli att rösta alls.
En enda liten stad kan tyckas futtig i ett land med närmare 340 miljoner invånare. Men i det här fallet kan Dearborn-invånarna visa sig direkt avgörande i november. Man kan alltså ha viss förståelse för Bidens nervositet.
Men hans, och Demokraternas övriga frontfigurers, oskicklighet är slående. De har levererat stöd till Israel, samtidigt som de hotat med att dra in stödet. Partiets ledare i senaten, Chuck Schumer, som länge varit klart proisraelisk, fick åtskilliga hakor att slå i golvet när han tidigare i år sa att Israel borde byta regering. Så har USA aldrig tidigare hanterat en allierad.
Den värsta cynismen kom dock från Biden själv. Han bestämde sig för att stoppa en vapenleverans till Israel, men väntade med att kommunicera beslutet tills han hunnit hålla ett tal på Förintelsens minnesdag. Republikanernas kritik var naturligtvis hård, men även demokrater reagerade.
Hamas må vara en fanatisk dödskult, men de saknar inte förmåga att göra omvärldsanalyser.
Joe Bidens oförmåga att hitta och hålla en Mellanöstern-linje påverkar inte bara det egna landets presidentval utan möjligen även kriget. Den kan rent av ha bidragit till det. Hamas må vara en fanatisk dödskult, men de saknar inte förmåga att göra omvärldsanalyser. Angreppet i oktober syftade troligen till att destabilisera hela regionen och sätta punkt för de fredsavtal som rullades ut mellan Israel och flera arabländer i slutet av Trumps presidentskap. Att de inte slog till tidigare beror sannolikt på att Trump inte hade känt något behov av att tillmötesgå Israel-kritiker på hemmaplan, medan Biden i viss utsträckning måste ha dem ombord. Joe Biden har helt enkelt inte den politiska kraften att hantera både Gaza-kriget och dess inrikespolitiska följder. Och Hamas begriper det.
Bill Clinton drog partiet mot mitten och Barack Obama drog det tillbaka vänsterut. Men Biden drar inte Demokraterna någonstans. I stället blir han själv dragen till den grad att han knappt klarar av att hantera ett primärval utan seriösa utmanare. Vilket noteras i Beijing, Moskva, Teheran och resten av Mellanöstern.
Så vilken utrikespolitisk linje vinner om Joe Biden blir omvald? Det står skrivet i stjärnorna. Världen får vänta. Just nu handlar presidentvalet om Dearborn, Michigan. Befolkning 105 758.