Joakim Broman:
Striden om den amerikanska mitten hårdnar
Utblick Intervju
Med Donald Trumps seger i Iowa talar allt för att han blir republikansk presidentkandidat. Men valet i november kommer att bli jämnt. Joakim Broman har pratat med Johan Ingerö och Malin Ekman om hur polariseringen förändrar spelplanen i den amerikanska politiken.
Donald Trump gick upp för omval som USA:s president och de demokratiska aspiranterna positionerade sig för att få partiets nominering. Det var oktober 2019 och Bill Maher, komiker och värd för talkshowen Real Time, var inte nöjd med Trumps potentiella motståndare. Senatorn Bernie Sanders hade precis gått ut och krävt rösträtt för brottslingar i federala fängelser. Rubriken löd: “Sanders: Boston Marathon Bomber should be able to vote from prison”. Senatorn Elizabeth Warren hade också hon funderat kring brottslingars rättigheter, och krävt att de skulle omfattas av rätten till skattefinansierade könsbyten. Beto O’Rourke, demokrat i representanthuset, hade i ett utspel sagt att kyrkor som inte stödde homoäktenskap borde förlora sin status som skattebefriade.
“Jag är säker på att det går att argumentera för det här i sak”, sa Maher om Sanders utspel i sin talkshow-monolog. “Men vi försöker vinna ett val här, och det här spelar rakt in i Trumps retorik om att demokrater är galna. Gör honom inte trovärdig i den frågan, så vinner ni. … Allt ni behöver göra är att vara mindre galna än Donald Trump – tycker ni seriöst att det är svårt?!”
Monologen hölls under rubriken “Nowhere else to go”, med syftning på de vänsterväljare som kandidaterna försökte engagera med sina utspel. Maher menar att de dessa väljare på grund av tvåpartisystemet ingen annanstans att ta vägen: den som “kör en miljövänlig bil, gillar Elizabeth Warren och köper grönkål i storförpackning” – alltså en demokratisk kärnväljare – kommer inte att rösta på Trump bara för att Warren inte tagit tillräckligt tydlig ställning i polariserande frågor. Däremot riskerar mittenväljare att skrämmas bort av utspel som Sanders och Warrens.
Joe Biden vann 2020 nästan 25 procent fler amerikaner i mitten än Hillary Clinton 2016.
Maher skulle också få rätt. Joe Biden vann nomineringen och sedermera presidentvalet på en kampanj som visserligen inte var fläckfri, men som fångade de mittenväljare som varken gillade Trump eller demokraternas vänsterfalang. Biden vann nästan 25 procent fler amerikaner i mitten (moderates) än Hillary Clinton 2016.
Fyra år senare talar allt för en returmatch mellan Trump och Biden. Donald Trump sopade hem primärvalet i Iowa utan svårigheter och leder i opinionsmätningarna komfortabelt i såväl New Hampshire och South Carolina (som står näst på tur i primärvalsprocessen) som i andra viktiga delstater. Johan Ingerö, USA-expert och PA-konsult för Labyrinth, och som skriver om USA för Smedjans räkning, lyfter redan blicken mot november.
– Jag har rätt länge menat att det enda som kan stoppa Trump i primärvalet är hälsan, och än så länge ser han pigg ut till skillnad från Joe Biden. Men matematiken i presidentvalet är inte så given. Som det ser ut just nu måste Trump vinna både Wisconsin och Pennsylvania, varav den senare är Joe Bidens hemmaplan. Biden är samtidigt mindre populär nu än 2020. Läget i ekonomin är inget vidare, och många oroar sig över hans ålder och hälsotillstånd.
Johan Ingerö pekar också på det förra valets höga valdeltagande som en viktig faktor. Med undantag för 2012, då Barack Obama blev omvald, har valdeltagandet ökat i varje presidentval sedan 1996, och för fyra år sedan flög det tidigare rekordet all världens väg. När Trump blev president fick han knappt 63 miljoner röster. I försöket att bli omvald 2020 ökade han till 74 miljoner – och förlorade ändå stort mot Biden, som fick över 81 miljoner röster.
– Det polariserade klimatet innebär att båda partier har många delstater som är ganska säkra. Det talar för att det blir ett mobiliseringsval snarare än ett sakfrågeval där man ska försöka övertyga den andra sidans väljare. Men sakfrågorna spelar förstås ändå en roll både i att engagera de egna väljarna och i att övertyga den mindre gruppen vacklande väljare i “swing states”. Där tror jag att den amerikanska valrörelsen kommer att likna den svenska. Migration och levnadsomkostnader för hushållen kommer att spela nyckelroller.
Malin Ekman är USA-korrespondent för Svenska Dagbladet och författare till den mycket omskrivna boken Skymning i Amerika, som bland annat skildrar den tilltagande polarisering som präglat amerikansk politik sedan mer än ett decennium. Hon är också inne på att polariseringen fortsätter att växa.
– Av allt att döma gör den det, tyvärr. Det märks inte minst på domarna från Colorado och Maine. Så kallad lawfare kommer det nog att talas mycket om, att försöka påverka det politiska utfallet genom juridiken – även om aktörerna nog själva inte skulle formulera det så.
Som du noterade i din senaste artikel för Svenska Dagbladet har Demokraterna länge sett Trump som den republikan som vore enklast att besegra. Men nu visar opinionsmätningar att Trump skulle vinna över Biden om det var val i dag. Vad har förändrats?
– Det är förstås alltid svårt att förutspå framtiden. Man har nog underskattat hur starkt stöd Donald Trump har och inte velat inse att fler än lojala Maga-republikaner tilltalas av hans politik. Inte minst verkar han få ökat stöd bland icke-vita. Jag har till exempel pratat med svarta och latinamerikaner som säger att de fått det sämre under Biden och att de tror att Trump är den enda som kan ”vända landet”. Trump verkar också ha stärkts opinionsmässigt av åtalen mot honom.
Janerik Larsson, pekar i en krönika i SvD på samma sak – att Demokraterna inte har samma grepp om väljarna från de etniska minoriteterna. Och tangerar Johan Ingerös parallell till den svenska valrörelsen: “… fler väljare från de svarta, latinamerikanska, eller asiatiska minoriteterna [kan] i november rösta på [republikanerna] beroende på valfrågor som invandring och brottslighet. Även nyinvandrade amerikaner är skeptiska till den omfattande invandringen över USA:s södra gräns.”
Det finns en del som tyder på att Trump kommer att vara bättre än sist på att attrahera minoriteter och mittenväljare.
Det finns alltså en del som tyder på att Trump kommer att vara bättre än i det förra presidentvalet på att attrahera minoriteter och mittenväljare, en uppfattning som för övrigt även figurerar i New York Times. Bill Mahers sanning från 2020 – att Demokraterna vinner så länge de riktar sig mot mitten – gäller kanske inte längre. Jag frågar Malin Ekman vad det beror på.
I presidentvalet 2020 var mittenväljare (moderates) en viktig, kanske avgörande, grupp för Joe Biden. Har Trump blivit bättre på att attrahera dessa väljare, eller handlar det om att Bidens svagheter, som läget i ekonomin och hans ålder, blivit tydligare?
– Jag tror att det handlar om båda delar. Vi fick precis resultaten från nomineringsmöten i Iowa där det var tydligt att Trumps stöd bland väljare som identifierar sig som oberoende ökat dramatiskt. Det visar att fler ur mer otippade väljargrupper överväger och väljer att rösta på honom.
Det talar för att returmatchen i november blir jämnare än förra gången. Nya frågetecken kring Joe Bidens hälsa dyker upp varje vecka. Samtidigt har vissa ekonomiska indikatorer blivit bättre: i december noterades inflationen i USA till 3,4 procent, jämfört med toppnoteringen på 9,1 procent i juni 2022. Trump kan redan nu fokusera på den riktiga valrörelsen, men måste betvinga ett grundläggande underläge i opinionen, där republikaner numera har mycket svårt att vinna “popular vote”. Båda kandidater har dessutom brottsmåls- eller riksrättsprocesser riktade mot sig. Det har funnits förhoppningar om att inte minst processen kring 6 januari-upploppen skulle missgynna Trump, men det har alltså blivit tvärtom. När rättsprocesser nu också riktas mot Biden kan båda sidor använda juridiken för att förstärka polariseringen i syfte att mobilisera basen i de respektive partierna. Lyckas både republikanerna och demokraterna med det kommer kanske slaget ändå till sist att stå i mitten.
Omslagsfoto: Matt Rourke/AP