Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjans sommarredaktion

Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer

Samhälle Ledare

Thea Erlandsson: Äntligen en borgerlig klimatpolitik

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari presenterade regeringens satsning på koldioxidinfångning under sommarfikan den 18 juli. Foto: Mickan Mörk/TT. 

Mitt under svenskarnas semestrande bjöd regeringen in till sommarfika på Rosenbad för att presentera Klimat- och näringslivsdepartementets besked om nya regler för stöd till bio-CCS. Det är en nyhet som egentligen förtjänar mer uppmärksamhet. Tekniken som regeringen nu satsar på kommer nämligen att spela stor roll för Sveriges och världens förmåga att klara klimatkrisen. 

Koldioxidinfångning, som är det mer allmänna begreppet, bygger på tekniken Carbon Capture and Storage (CCS). Förenklat beskrivet är grundkonceptet att reducera utsläpp genom att samla koldioxid som släpps ut eller har släppts ut, och lagra det i marken. Om koldioxiden har biogent ursprung, det vill säga uppstår vid förbränning av biomassa, samlas den upp genom bio-CCS. Däremot finns det även mer avancerad teknik som samlar koldioxid direkt från atmosfären – Direct Air Capture (DAC/DACCS).

I dagsläget finns inga storskaliga kommersiella anläggningar i Sverige för koldioxidinfångning men i flera delar av världen håller tekniken på att utvecklas. USA och Kanada har bland annat gjort stora satsningar, men även i EU har intresset väckts. De nya reglerna regeringen presenterade på sommarfikan förra veckan (18/7) är ett initiativ för att stimulera investeringar och skapa en levande marknad för koldioxidinfångning, med fokus på bio-CCS. 

Reglerna innebär att det statliga stödet till koldioxidinfångning på 36 miljarder kronor, under perioden 2026-2045, ska fördelas genom ett omvänt auktionssystem, med Energimyndigheten som förrättare. Omvänd auktion innebär att de företag som vill satsa på tekniken och som kan erbjuda avskiljning, transport och lagring av biogen koldioxid till lägst ersättning per ton, samt lever upp till nödvändiga krav, kommer få ta del av stödet. 

Regeringens arbete för att förenkla etableringen av och investeringar i CCS är välkommet.

Utöver detta har regeringen redan gett Sveriges geologiska undersökning (SGU) i uppdrag att utreda de geologiska förutsättningarna för permanent lagring av koldioxid i svensk berggrund. Sedan tidigare har två havsområden pekats ut – utanför sydvästra Skåne och sydöstra Östersjön utanför Gotland. För att det inte ska strida med Londonkonventionen, fördraget om dumpning och förbränning av avfall, har Sverige slutit avtal med sina nordiska grannländer för att möjliggöra gränsöverskridande transport och lagring av koldioxid. 

CCS-tekniken är fortfarande relativt ny och outforskad, vilket gör att den ännu inte är lönsam på marknaden och att omfattningen av dagens koldioxidinfångning är låg. Regeringens arbete för att förenkla etableringen av och investeringar i CCS är därför välkommet. 

Däremot har det funnits viss skepsis gentemot CCS. Dess kritiker menar att tekniken skulle kunna användas som en ursäkt för att släppa ut. Amerikanska oljebolaget Exxon, med flera i industrin, har investerat i CCS, vilket tolkats som ett sätt att förlänga fossila bränslens existensberättigande. Det är ett perspektiv som tåls att ha i åtanke. 

Men att investeringar i CCS inte borde genomföras enbart på grund av att oljeindustrin visat intresse är teknikfientligt. Eftersom koldioxidutsläppen inte bara måste minska, utan även fångas in från atmosfären, är CCS en avgörande strategi för att nå klimatmålen och hantera den globala uppvärmningen. Det har även IPCC tydliggjort i sin rapport från 2022. Om den mer avancerade tekniken ska utvecklas är det nödvändigt att investeringar görs och att en marknad etableras. 

Med andra ord blir det billigare och enklare att sluta använda fossila bränslen med CCS.

Dessutom sker stora delar av världens elproduktion med fossila bränslen, vilket gör att CCS – tillsammans med naturliga former av koldioxidinfångning, som kolsänkor – möjliggör en brygga mellan fossila bränslen och fossilfritt. Det skulle sänka kostnaden att elektrifiera samhället, samtidigt som målet om netto noll kan nås. Med andra ord blir det billigare och enklare att sluta använda fossila bränslen med CCS.

För att klara klimatkrisen är det flera åtgärder som behövs. Koldioxidinfångning är en viktig beståndsdel i det arbetet, liksom kärnkraft och förnybar energiproduktion. Låt oss hoppas att regeringen fortsätter främja teknikutveckling och marknadslösningar i sitt arbete. Det behövs för att återuppbygga förtroende för den borgerliga klimatpolitiken.