Samhälle Krönika
Allians för Sverige – Redux
Frågan om en borgerlig valallians diskuterades återkommande under alliansregeringarna. Men argumenten för ett formaliserat valsamarbete har knappast blivit sämre med tiden. Tvärtom kan det för de tre borgerliga regeringspartierna vara skillnaden mellan att vinna eller försvinna i valet 2026. Det skriver Krister Thelin.
För tjugo år sedan drev Svenska Dagbladets ledarsida tanken på en valallians mellan de då fyra borgerliga partierna. Idén var enkel: den värdegemenskap som de borgerliga partierna uppvisar borde kunna kanaliseras i en riksdagsrepresentation utan att hämmas av den historiska uppsplittringen i fyra olika partier. Fyraprocentspärren skulle upphöra att vara ett hot mot de små partierna och taktikröstning bli överflödig. Socialdemokraterna, som gynnats av en historiskt bred partibildning alltsedan partisprängningen 1917, skulle också berövas ett av sina traditionella bästa vapen: borgerlig splittring.
SvD:s ansträngningar ledde till att Alliansen bildades och valet vanns 2006, men utan den tekniska lösning som förespråkats: att ett i vallagens mening nytt parti bildas.
Tanken på en valallians eller kartell har därefter av och till luftats och som regel attraherat de allmänborgerliga väljare som sett det som den win-win-situation det är: Inga borgerliga röster går förlorade och inga partier halkar ur riksdagen. Senast för två år sedan utvecklade jag idén här i Smedjan. Härefter har tanken också lyfts av statsvetaren Andreas Johansson Heinö i Dagens Nyheter.
Valsamverkan berör på intet sätt partiernas inre liv.
Motståndet mot idén om en borgerlig kartell eller valallians som uppenbarligen finns hos partisterna i de berörda partierna har aldrig klart kommit till uttryck. Det kan därför bara bli fråga om spekulationer. Två huvudanledningar anmäler sig dock: 1. En teknisk valsamverkan kan likväl vara ett förebud om ett organisatoriskt närmande, det vill säga en regelrätt fusion eller samgående. 2. Tekniska svårigheter att lösa representation i riksdagen och fördela partistödet med mera.
Vad avser den första invändningen är det förståeligt, att den inger oro hos ombudsmannakrafterna i framför allt de mindre partierna, som befarar att uppslukas av det större. För att motverka oron kan bara betonas, att en valsamverkan på intet sätt berör parternas inre liv, som fortgår alldeles oavsett att representationen i riksdagen sker i teknisk form som ett helt nytt parti. Det är vallagens mycket enkla definition på ett parti i detta sammanhang som är styrande: en hos centrala valmyndigheten för registrering anmäld beteckning ( se 2 kap 1 § vallagen).
Partiernas strukturer i övrigt som juridiska personer är opåverkade. Likaså kan partierna genom olika valsedlar markera sin särart i det ”nya partiet”. Det är ingen skillnad på detta och nuvarande ordning, där partierna kan gå till val med olika ”listor” ( kvinnolista eller ungdomslista). Partiernas interna nomineringsförfarande påverkas alltså inte. Varje ”gammalt parti” som ingår i det nya är suveränt i hur kandidater nomineras och placeras på listorna.
Den andra invändningen om hur representationen för det nya partiet bör ske i riksdagen handlar om den nya riksdagsgruppens beslutsformer. Att denna består av flera fraktioner hindrar givetvis inte samarbete eller rotation av poster, lika lite som att partistödet fördelas efter exempelvis antalet mandat. Det bör understrykas att den bärande grunden för en valallians ju är en värdegemenskap som även bör styra den administrativa samvaron i riksdagen.
Den nuvarande trepartiregeringen markerar en värdegemenskap som gör en allians i valet 2026 högst naturlig.
Åren som gått har inte gjort tanken på valkartell eller allians obsolet, snarare tvärtom. Den nuvarande trepartiregeringen markerar just en sådan värdegemenskap som gör en allians i valet 2026 högst naturlig. Sverigedemokraternas roll både som regeringsunderlag och kontrast till regeringen har här viss betydelse. En Allians för Sverige 2.0 kommer med största sannolikhet att relegera SD till tredjeplatsen i storlek i riksdagen. En vinst i sig. Genom att taktikröstande blir obehövligt dräneras inte heller det största partiet i koalitionen på röster.
Tiden är mogen att få upp argumenten för och emot en borgerlig valallians på bordet och syna dem. En genomlysning inför det stundande Europaparlamentsvalet (som inte påverkas av tankarna på en borgerlig valkartell) skärper sinnena och ger beredskap för hösten 2026. En valallians kan då vara skillnaden mellan att vinna eller försvinna.