Utblick Recension
Amerikansk politik – bortom tweets och rubriker
Hans Bergström är precis den guide till amerikansk politik och årets presidentval som vi svenskar behöver. Det skriver USA-kännaren Oskar Örn i en gästrecension av Bergströms nya bok ”Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika”.
Hans Bergström, författare till boken Presidentvalet 2024 och demokratin i Amerika (Timbro förlag), behöver knappast någon introduktion; statsvetare, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter och amerikansk medborgare. Det sistnämnda bidrar i hög grad till den politiska analysens relevans. Bergström kan, eftersom han stora delar av året bor i USA, ge unika perspektiv på skeenden och samhällsfrågor. Vi svenskar har alltid fascinerats av Amerika, men kan behöva en översättare, någon som hjälper oss att tyda de skiften och motsättningar som vi inte riktigt mäktar med att förstå på egen hand, inte ens med korrespondenternas stöd.
Som lärobok om amerikansk politik är Bergströms bok den bästa jag har läst på svenska. Som guidebok inför var partierna befinner sig inför valet och ska ta vägen i framtiden fungerar den också, även om det nu är nya förutsättningar i och med Kamala Harris intåg på scenen. Nå, det bekräftar bilden av att nästan allt kan hända under en presidentvalskampanj.
Demokraterna har, enligt Bergström, blivit ett parti som för en ekonomisk politik till vänster om svensk socialdemokrati. Detta, menar författaren, till följd av de framgångar som kampanjen för Bernie Sanders hade i primärvalet 2016 och Bidenkampanjens strategi att förhandla politiken med Sandersfalangen inför presidentvalet 2020, i syfte att hålla ihop partiet. Som Bergström konstaterade i en debattartikel redan hösten 2020 hade det varit bättre för Biden att förlora de två slutomgångarna i senatsvalen i Georgia. Då hade han fått en frihetsgrad i förhållande till vänstern att kompromissa och föra mittenpolitik.
En sammanfattande slutsats är att Joe Biden lyckats ena Demokraterna, men inte landet.
En sammanfattande slutsats är att Joe Biden lyckats ena Demokraterna, men inte landet. Det är djupt beklagligt, eftersom det fanns så goda förutsättningar med Bidens stora erfarenhet av arbetet i senaten. Det är dock viktigt att framhålla att Biden lyckats få till blocköverskridande överenskommelser om infrastruktur, skärpta vapenlagar och stöd till Ukraina.
Men Biden – som 2020 vann partiets nominering till presidentvalet mycket för att han uppfattades som robust förankrad i partiets mittfåra – började under pandemin att identifiera sig med Franklin Delano Roosevelt (FDR), presidenten som tog landet ur den ekonomiska depressionen på 1930-talet. Biden fick med minsta möjliga övervikt i senaten igenom ett enormt stimulanspaket på 1 800 miljarder dollar. Detta bidrog till att spä på inflationen, som tillsammans med den illegala invandringen utgör Donald Trumps två stora sakfrågemässiga ess i rockärmen. Den republikanska kampanjen skjuter in sig på att göra Harris ansvarig för den förda politiken under Joe Biden.
Här spelar dock en annan aspekt en viktig roll: den handlar om vilken vikt man kan tillerkänna den som är vicepresident. I och med att Trump distanserat sig från J.D. Vances kontroversiella uttalanden om abort och dessutom nedvärderat vicepresidentens betydelse för väljarna har han därmed möjliggjort för vicepresident Harris att frigöra sig från oket av presidentens politik. Enligt mätningar ger väljarna Biden skulden för den höga inflationen, men friskriver i viss utsträckning Harris.
Det är inte självklart att Trump bryr sig om det republikanska partiets eftermäle.
En intressant observation av författaren när boken skrevs var att både Biden och Trump sökte omval. Intrycket är att även de nu aktuella kandidaterna söker omval, men i viss mån framstår de ändå som oskrivna kort. Harris har inte tagit på sig Bidens löfte ”to finish the job” utan kan uppfattas som en yta för människor att projicera sina förväntningar på. Trump har varit president, men har också fjärmat sig alltmer från republikansk mainstream. Frågan är vilka som tar plats i hans administration. Blir han president kan han inte längre söka omval och det är inte självklart att Trump bryr sig om det republikanska partiets eftermäle.
Bergström skriver intressant om hur det amerikanska valet skiljer sig från det man i statsvetenskapen kallar Medianväljarteoremet – en modell som förutsäger att politikerna kommer att röra sig mot den politiska position som representeras av medianväljaren. Tydligt var att Biden i presidentvalet för fyra år sedan gick vänsterut, men Harris verkar i en rad sakfrågor söka sig mot mitten nu. Och det förefaller som att partivänstern har överseende med Harris nygamla politik, då lättnaden över att Biden hoppade av sin kandidatur till återval är stor. Jag var i USA när Biden steg tillbaka och minns lättnaden inom Demokraterna som närmast fysiskt påtaglig. Samtidigt ledde det till förvirring inom Republikanerna, vars kampanj var inriktad mot en åldrad och svag president.
Författaren beskriver den djupa polariseringen i USA, med ett försvagat mittfält, som accelererar till följd av det nya mediesamhället och pengarnas betydelse i valrörelserna. Trots detta inger Bergströms bok ett slags hopp inför framtiden. Det handlar om att Republikanerna efter Trump får möjlighet att ånyo bli Ronald Reagans parti, som sakpolitiskt och retoriskt drev en positiv syn på legal invandring, internationellt samarbete och frihandel.
Konkret visar Bergström också hur amerikaner egentligen inte är så oense i viktiga frågor. Vicepresidentdebatten som sändes nyligen är ett slags konkret manifestation av detta. J.D. Vance fick tillfälle att visa upp sig själv som den reflekterande person han egentligen är. För Demokraterna sågs Tim Walz insats som en besvikelse, framför allt då han inte tillräckligt hårt angrep Vance utan istället ofta fann “common ground” med denne. Walz stärkte däremot sin ställning bland oberoende väljare genom debatten.
Författaren hänvisar i sin bok även till historien och grundlagsfädernas utfästelser. Citat från George Washington och James Madison vävs in med reflektioner över sakernas nuvarande tillstånd. Det ger boken ett särskilt och fördjupande värde, och bidrar till att läsaren får ytterligare förståelse för amerikansk politik. Bergström erbjuder, i sitt anslag och ton, någonting bortom tidningsrubriker och tweets i en bok som ger en djupgående beskrivning av amerikansk historia och var den amerikanska politiken befinner sig idag. Läs den.