Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Idéer Essä

Återupprätta arbetsmoralen i skolan

Framväxten av den elevledda pedagogiken i svensk skola har urholkat både jämlikheten och ungdomars arbetsmoral. Nima Sanandaji och Gabriel Heller-Sahlgren, som idag utkommer med Normboken, skriver om hur arbetsmoralen och det tillfredsställande i hårt arbete återigen kan bli en del av svensk skola.

Skolan måste åter präglas av arbetsmoral som värde. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Skolan är en ofta bortglömd pusselbit i berättelsen om Sveriges välståndsutveckling. I vår förra artikel i Smedjan beskrev vi hur Sverige och andra nordiska länder historiskt har utvecklat en unikt stark arbetsmoral. Vi beskrev också hur en förändrad ekonomisk politik i kombination med skolans förändrade pedagogiska inriktning därefter försvagade arbetsmoralen. Det är inte bara arbetarnas incitament för hårt arbete som försvagats – genom högskattepolitiken – utan också elevernas, genom den elevledda pedagogiken.  

Som professorn i ekonomisk historia Lars G. Sandberg visar hade Sverige redan 1850, då landets ekonomiska tillväxt började ta fart, en befolkning som var relativt välutbildad – trots att den ekonomiska utvecklingen ännu inte riktigt hunnit ta fart.

***

Ekonomhistorikerna Jonas Ljungberg och Anders Nilsson har visat att det faktum att svenskar i allmänhet var välutbildade, bidrog till landets ekonomisk tillväxt. Den svenska skolans historia spåras ofta till 1800-talets mitt, då folkskolan skapades. I själva verket har bildningstraditionen betydligt djupare rötter. Det första steget togs under reformationen. Den lutherska lära som etablerades i Sverige runt 1600, efter riksdagsbesluten i Västerås 1527 och 1544, byggde på en tanke om att varje troende med egna ögon skulle se och tyda Guds ord. Dessförinnan hade det räckt att prästerna kunde läsa Bibeln och psalmboken, men efter reformationen sågs det som varje familjs ansvar att lära hushållets medlemmar att på egen hand läsa kyrkans texter. Utan att ha klarat konfirmationsförhöret var det till exempel svårt att få gifta sig och bilda familj. Det skapades därmed ett starkt socialt tryck på ungdomar att lära sig läsa, långt innan Sverige var ett ekonomiskt utvecklat samhälle. 

Innan folkskolan instiftades fanns det bildning. Foto. Hasse Holmberg/SCANPIX SWEDEN

Systemet med hemundervisning expanderade i och med kyrkolagen år 1686, som lagstadgade husförhör över hela landet. Detta blev startpunkten för vad som har beskrivits som en läskunnighetskampanj i Sverige (och därmed även Finland). Grunden var hemundervisning, där ansvaret föll på föräldrarna. Före folkskolepliktens införande på 1800-talet startades många skolor på enskilt initiativ. Enbart i Lunds stift uppfördes cirka 480 skolhus mellan 1720 och 1838. Som Gunilla Klose har visat drev landsbygdsbefolkningen utvecklingen av skolor genom privata initiativ. Staten och kyrkan var inte lika intresserade av undervisningen på landsbygden som i städerna. 1842 blev skolgången obligatorisk, men då fanns alltså redan ett förhållandevis välfungerande utbildningsväsende på plats. (Det kan vara värt att notera, i dessa tider av krav på ytterligare centralstyrning och politisk detaljreglering av skolan. Den svenska folkbildningen inleddes inte efter ett politiskt beslut vid 1800-talets mitt, snarare var det så att politikerna då hoppade på ett tåg som redan drevs av befolkningen.) Parallellt fick Sverige också tidigt framgångsrika säten för högre utbildning. 

Sverige hade en välutbildad befolkning innan vi fick näringsfrihet

Runt 1870 infördes näringsfrihet i Sverige. Vid den tidpunkten hade tidiga industrinationer, som Storbritannien, Nederländerna och Frankrike, ett stort försprång i sin välståndsutveckling. Sverige hade dock en välutbildad befolkning och lärosäten som spred de ingenjörsmässiga kunskaper och färdigheter som behövdes för att lyckas i industrierna. Därför tog det inte lång tid för Sverige att komma ikapp, ja till och med springa ifrån, övriga Europa. Företag som Svenska Kullagerfabriken, Volvo, Sandvik, Atlas Copco, Dafgårds och SAAB blev stora succéer på världsmarknaden. 

Ingenjörsmässiga framsteg inom gruvdrift, stålframställning, skogsbruk, biltillverkning, elektronik, avancerad livsmedelsframställning och andra kvalificerade fält gav de svenska företagen en viktig konkurrensfördel. Den hade inte varit möjlig att uppnå utan den långa utbildningstradition som redan fanns förankrad i landet. 

Civilsamhället och privata drivkrafter spelade en avgörande roll

En viktig poäng är att det civila samhället, och privata drivkrafter, spelade en avgörande roll i skolans framväxt. Även privat undervisning på distans spelade en viktig roll. Hans Svensson Hermod började 1886 erbjuda privatlektioner i tyska och engelska i Lund. Några år senare utökade han utbudet till att omfatta utbildningar inom fler områden, som bokhållning, handelskorrespondens, handelsaritmetik, stenografi och ytterligare språk. Från och med 1910 erbjöd Hermods också svensk realexamen, vilket var föregångaren till den svenska gymnasieutbildningen. Hermods och andra utbildningsföretag bidrog på så sätt till att sprida kunskaper som behövdes i näringslivet och för att främja internationella affärer. 

Den jämna fördelningen av humankapital var sannolikt också viktig för Sveriges utveckling till ett av världens mest jämlika länder. Arbetarrörelsen och andra folkrörelser i Norden uppmanade tidigt befolkningen, inte minst arbetarklassen, att satsa på utbildning också i vuxen ålder. Arbetarna uppmuntrades att delta i olika kurser och läsa skönlitteratur i studiecirklar. Den tidiga arbetarrörelsen satsade på att aktivt minska kunskapsgapet mellan borgare och arbetare, eftersom man förstod att det var receptet för ett jämlikt samhälle. Även jämställdheten förbättrades via utbildningssystemet, då flickor tidigt inkluderades i undervisningen. Kvinnor kom därför att etablera sig på arbetsmarknaden i ett relativt tidigt skede i Sveriges ekonomiska utveckling. Utbildning lade därmed grunden för Sveriges utveckling mot ett rikt, jämlikt och jämställt samhälle.

***

Den skola som växte fram i slutet av 1800-talet formades av den nya tidsandan och de samhälleliga förändringarna.  Näringsfriheten skapade en riktig arbetsmarknad, som ryckte upp de traditionella sociala relationerna med rötterna samtidigt som liberalismen, med fokus på individuell frihet och social jämlikhet, gjorde sitt intåg i den svenska medelklassen. I detta samhälle krävdes punktlighet och effektivitet. Skolan kom därför att lägga stor vikt vid att fostra barnen till att vara flitiga, noggranna, renliga, sedliga och punktliga. Detta skolsystem överlevde i stort sett intakt fram till andra världskrigets slut. I Skolöverstyrelsens riktlinjer från 1935 betonas exempelvis följande:

”Skolans uppgift är icke blott att utveckla lärjungarnas förståndsgåvor och bibringa kunskaper utan även – och i lika hög grad – att påverka viljelivet och utbilda karaktären. Denna uppgift fylles till stor del redan genom själva det ordnande arbetslivet i skolan, vilket bör vara ägnat att fostra de unga till ärlighet, punktlighet, plikttrohet, ansvarskänsla, uthållighet, förmåga att besegra svårigheter, vana att lita på sig själva och att väl utnyttja tiden.”

Elevers karaktärsutveckling var alltså ett viktigt mål för den svenska skolan fram till 1945. Undervisningen och utbildningen under denna period baserades på den tyske filosofen, psykologen och utbildningsteoretikern Johann Friedrich Herbarts idéer. Herbart betonade i likhet med Platon och Kant att människan endast kan uppnå sitt yttersta syfte genom att bli en produktiv medborgare – och intellektuell förkovran var medlet för att nå detta mål.

Det finns stora fördelar med en skolkultur som karaktäriseras av just självdisciplin. När elevers normer omvandlas till rutiner som upprepas och bekräftas i faktiskt beteende, och på så sätt blir en självklarhet, frigörs tid och energi som annars måste läggas på diskussioner och utläggningar om vardagsrutiner. Genom att stärka elevers karaktär bygger man i högre utsträckning ett ”självspelande piano” vad gäller möjligheterna att säkerställa en god studiemiljö i skolan.

Pedagogiken i Sverige är inspirerad av bland andra den franske filosofen Rousseau. Foto: Wikimedia Commons.

Med tiden kom pedagogiken i Sverige att förändras, efter inspiration från filosofer som Jean-Jacques Rousseau. I den tolkning av Rousseau som har dominerat pedagogiken anses undervisning om fakta hindra elever från att tillgodogöra sig en djupare förståelse. Faktaorienterad undervisning sägs ta bort glädjen i inlärningen och påstås därför också leda till en olycklig barndom. Elevers eget sökande efter kunskap bör därför betonas, medan auktoriteternas roll i lärandeprocessen måste tonas ned.

Skolan har gått i en mer elevledd riktning

Över tid har den svenska skolan gått i en mer elevledd riktning, en förändring som reflekterar en förändrad syn på relationen mellan elever och vuxna. Skolans fostransuppdrag, där elevers karaktärsutveckling stod i fokus, har ersatts av ett demokratiuppdrag, där elevernas inflytande står i centrum. I boken Glädjeparadoxen – Historien om skolans uppgång, fall och möjliga upprättelse (2019) ger vi en mer detaljerad beskrivning av hur den svenska skolan steg för steg skiftade från lärarledd pedagogik där vuxenvärlden förmedlade arbetsnormer och kunskaper till barnen, till elevledd pedagogik, där barnen själva ska söka kunskap. Man slutade fokusera på elevers karaktärsutveckling, vilket i sin tur sannolikt också är en viktig pusselbit för att förstå normernas försvagning över tid bland unga i Sverige (som vi dokumenterade i vår förra artikel). 

Utvecklingen i elevledd riktning är sannolikt också en viktig anledning till att elevernas kunskaper föll i slutet på 1990-talet och början på 2000-talet,  eftersom forskningen visar att elevledd pedagogik leder till sämre resultat . Skolverkets egen rapport från 2009 konstaterar faktiskt också att den pedagogik som då kommit att dominera den svenska skolan inte fungerar speciellt väl:

Utvecklingen mot en mer elevledd riktning har inte gynnat kunskapsutvecklingen. Foto: Bjørn Sigurdsøn/NTB.

Sammantaget visar forskningen på att förändringar i riktning mot mer eget arbete inte gynnar elevernas kunskapsutveckling. I en sammanställning av forskning om individualisering i undervisningen (Vinterek, 2006) konstateras att en hög andel individuellt arbete får till följd att eleverna blir mindre engagerade i skolarbetet och att det finns samband mellan en ökad andel eget arbete och att eleverna uppnår sämre studieresultat.

***

Vi menar att skiftet i pedagogik från lärarledd till elevledd pedagogik har lett till lägre och mindre jämlikt fördelade kunskaper i skolan – och dessutom underminerat strävsamhet, vilket i sig är en viktig dimension för ungas förutsättningar längre fram i livet. I den senaste PISA-undersökningen frågades elever om huruvida de känner tillfredsställelse i att arbeta så hårt de kan. I Sverige höll 59 procent av 15-åringarna med om detta påstående. Näst efter Finland är detta den lägsta nivån bland samtliga OECD-länder. Starkast värderingar i detta avseende har elever i Sydkorea, där hela 92 procent uppgav att de känner tillfredsställelse i att arbeta så hårt de kan. 

Källa: PISA

Med andra ord finns det tecken på att svenska elever idag i hög utsträckning, relativt sett, inte anser att hårt arbete ger dem tillfredsställelse. Detta märks även i analyser av arbetsgivares syn på ungas attityder till arbete. I en undersökning som Företagarna gjorde 2016 framkom det att hela 73 procent av deltagande arbetsgivare ansåg att bristande attityder och egenskaper var ett stort eller ett mycket stort hinder vid rekrytering. Det var enligt arbetsgivarna svårt att hitta personer med egenskaper som punktlighet, ansvarstagande, noggrannhet och intresse för att arbeta. Flera av arbetsgivarna upplevde även att unga idag blir mogna för inträdet på arbetsmarknaden senare än de blev förr.

Givet betydelsen av en stark arbetsmoral är detta bekymmersamt. Exakt vad det beror på är oklart, men elevernas arbetsnormer reflekterar sannolikt både skiftet från fostrans- till demokratiuppdraget i skolan och den elevledda pedagogik som har kommit att dominera i Sverige – samt naturligtvis även normerna som råder i samhället i stort. 

Staten behöver vara neutral i skolors pedagogiska inriktning

Den enkla lösningen på problemet är ta bort kraven på elevinflytande. De skolor i Sverige som presterar bäst resultat är ofta de som i inspektioner kritiseras för att ha för lite elevinflytande och elevledd pedagogik. Staten bör därför åtminstone vara neutral kring den pedagogiska inriktningen i skolan. Man bör samtidigt ersätta kraven på elevinflytande med målsättningar som rör elevernas karaktärsutveckling. På så sätt skulle vi kunna stärka skolans roll i normbildningen bland svenska ungdomar. 

Artikelförfatterna utkommer idag med Normboken, om hur normerna kring arbete, bidrag, skatter och korruption har utvecklats i Sverige genom åren. Boken finns att köpa här.