Samhälle Krönika
Även du måste uppmuntra läsande
Läsandet har minskat kraftigt bland unga de senaste åren. I sökandet efter en lösning på problemet har allt för många fokuserat på politikens uppgift men förbisett det personliga ansvaret, skriver Henrik Dalgard.
För tre veckor sedan släppte Max Tegmark, lektor i pedagogik vid Högskolan Dalarna, en studie om elevers läsvanor i grundskolan. Resultaten var minst sagt oroande. Hälften av eleverna i årskurs 9 läser inte en enda sida facklitteratur en vanlig skoldag, jämfört med 20 procent 2007. När det kommer till läsandet av skönlitteratur är siffrorna än mer nedslående. I samma årskurs läser 87 procent inte en sida skönlitteratur en vanlig skoldag. År 2007 var siffran 44 procent.
Att elevers läsvanor minskar är långt ifrån en nyhet, och trenden kan även ses utanför skolan. I Ungar & mediers senaste undersökning från 2021, Sveriges största kartläggning av ungas medievanor, uppger endast 8 procent av 17-18 åringar att de dagligen läser en bok eller en tidning. Detta jämfört med 23 procent 2012. Hos gruppen 13-16 åringar kan en liknande minskning i det dagliga läsandet ses, från 20 procent till 7 procent.
Den negativa trenden märks inte enbart hos unga utan även hos den vuxna delen av befolkningen. Under de senast mätta åren 2018-2019 visar statistik från SCB att 34 procent av den vuxna befolkningen inte läser en enda bok per år. Detta jämfört med 29 procent 2008. Här syns en tydlig övervikt hos den manliga delen av befolkningen där 41 procent inte läst en bok de senaste året jämfört med 26 procent av den kvinnliga.
Diskussionen fastnar ofta i det politiska och förbiser de kulturella perspektiven
Läsarvanor har diskuterats och debatterats under en lång tid. I debatten landar fokuset ofta på vad politiken bör göra i from av krav och ny lagstiftning. Isobel Hadley-Kamptz skrev i DN utifrån bland annat Tegmarks rapport att det behövs krav på att varje skola ska ha ett eget skolbibliotek. Expressens kulturchef Victor Malm har länge förespråkat införandet av en kulturkanon. Politikens och framförallt skolans påverkan ska förstås inte förbises. Om vi vill ha en läsande befolkning borde elever såklart lära sig läsa böcker i skolan.
Men tyvärr fastnar diskussionen ofta i det politiska och förbiser de kulturella perspektiven. Inställningen till läsande och böcker är något som inte enbart formas inom skolans väggar och genom politiska beslut, utan även i det vardagliga livet. I diskussioner med föräldrar, vänner, och i konsumtionen av annan kultur.
Ett illustrerande exempel går att finna i Dag Solstads roman Genans och värdighet där den den alkoholiserade läraren Elias Rukla irriterar sig på sina elevers bristande förmåga att ta till sig Ibsen. Han fortsätter dock plikttroget att undervisa om den norska dramatikern, inte för att eleverna nödvändigtvis förstår, utan för att de ska exponeras för stor litteratur och ges små frön de senare kan få nytta av i livet. Han har ägnat en månad åt att lära ut Ibsens pjäs Vildanden utan att komma förbi fjärde akten. Inte ens när Elias upptäcker att bikaraktären Relling faktiskt är något mer än det han tycks vara och engagerat försöker förmedla det till sina elever lyssnar de. De bara fnyser och springer direkt ut ur klassrummet när klockan ringer. När Elias står på ute i regnet på skolgården och misslyckas med att få upp sitt paraply tappar han det och skriker ”fläsktryne” till en förbipasserande flicka.
Läs också:
Den smått komiska scenen i Solstads roman sätter fingret på att det inte bara räcker med direktiv från politiken om att klassiker ska läsas i skolan för att barn ska ta till sig litteratur. Det går att konstruera en lång välutformad kanon och stora fina skolbibliotek, men om litteratur är inte något som premieras socialt och kulturellt kommer elever bara fnysa när de får läsa Ibsen, eller Gösta Berlings saga.
Hur man skapar en kultur som värderar vissa eftersträvansvärda värden är en svår fråga. Det enkla svaret är att det inte går. Kulturer är komplexa ordningar som är svåra att överblicka. Människan är insnärjd i ett nät av mening som hon själv spunnit, som sociologen Max Weber skrev när han försökte definiera kulturbegreppet. Men en sak som är säker är att kulturella strukturer har sin startpunkt i enskilda människors interaktioner. Vi människor prövar ständigt olika sätt att samverka och olika värden att eftersträva. De flesta förkastas men andra lever vidare och bildar trådar i det kulturella nätet.
Utifrån det perspektivet är ett sätt att stärka litteraturens kulturella status att låta den ta större plats i våra sociala liv. Det första steget är att läsa mer. Det andra är att inte låta litteratur vara något isolerat som konsumeras med en kopp te i en stol, utan något vi talar om med våra vänner och postar på sociala medier.
Det är i det egna ansvaret vi måste börja. För i det lilla händer det mesta.
Ett exempel på hur detta kan påverka ungas läsvanor återfinns i den senaste nationella SOM-undersökningen. Enligt undersökningen har 16-29 åringar ökat sitt läsande av tryckta böcker med sex procent, och läser nu mer än äldre åldersgrupper. Ökningen kopplas ihop med att böcker och läsande tagit en allt större plats på sociala medier. På tiktok har exempelvis hashtagen booktok exploderat där olika användare diskuterar sina favoritböcker. Med andra ord, människor låter inte enbart läsandet vara en privatsak utan kommunicerar ut det till världen i förhoppningen att andra ska värdera samma sak som de gör. Det är så kulturella värderingar förändras.
Hur vi värderar litteratur i vardagen borde därmed ges en större roll i debatten om människors läsvanor. Det är enkelt att påtala bristen på politiskt engagemang och beslut, men svårare att göra något själv. Men det är i det egna ansvaret vi måste börja. För i det lilla händer det mesta.