Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Även om du inte joggar med ministrar, håll tyst
Våra digitala spår är både fler och mer långvariga än vi tror. De läckta löpstegen från statsministerns livvakter får Karin Pettersson att fundera över både Cambridge Analytica och svenska tigrar.
Vad gör du just nu? frågar Facebooks flöde vänligt i mörkgrå text. Vad gör du, var är du, vem är där med dig? Berätta det, dela en bild, visa hela världen. Informationsdelningen är en så stor del av vår vardag att vi knappt tänker på den, bortsett från lägen som det just nu, där livvakters vilja att dela löprundor har röjt statsministern och kungafamiljens vistelseorter.
Nyheten är lika skrämmande som förväntad. 2017 läckte amerikanska trupper information om vissa hemliga militärbaser genom samma app, och i januari i år avslöjade Le Monde att fransk militär loggat sina löprundor från militärbasen i Brest, där landets fyra ubåtar med kärnvapenkompetens förvaras. Den joggande ryska officeren Stanislav Rzhytsky delade sin plats och någon, som det heter, tog hand om honom. Högt uppsatta ukrainska militärer hade gett hans delningar tummen upp.
Oversharing-fenomenet påverkar oss alla, inte bara de som arbetar med att skydda rikets angelägenheter.
Det är lätt att låta nyheten om den svenska läckan stanna vid en viss app och vissa arbetsplatser. Ja, livvakter och militärer vars positioner kan påverka rikets säkerhet behöver vara mer noggranna än gemene man med platsinformationen de släpper ifrån sig.
Oversharing-fenomenet påverkar oss alla, inte bara de som arbetar med att skydda rikets angelägenheter. Kul för den närmaste familjen, tänker föräldern som laddar upp en video från barnens skolavslutning – helt ovetandes om att videon avslöjar klasskompisens skyddade identitet.
Strava är inte den enda appen som ger geografisk information. Hur många av dygnets timmar tillbringar du utan din telefon, eller dator, eller träningsklocka nära till hands? Glöm inte den lilla taggen på nycklarna som, för att du inte ska tappa bort dem, konstant berättar var de är. Och därmed även var du är. När vi delar information tänker vi ofta, om vi tänker efter alls, på informationen som en enskild företeelse. Kaffen du köpte på väg till jobbet. Att du tog en löprunda.
Informationen du sprider kommer att samlas in, det går inte att komma ifrån. Att anta att alla vill dig väl har ingen av oss råd med.
Likt stjärnbilder kopplas datapunkterna snabbt ihop. Kaffepausen, tillsammans med ditt stoltserande på LinkedIn och en snabb googling ger sammanlagt inte bara din hemadress och arbetsplats utan vilket kontor du arbetar på, när din arbetsdag börjar och vilken väg du tar dit. Du lägger till klasskompisen på Hitta Vänner och glömmer bort det. Tio år och tappad kontakt senare vet de ändå alltid exakt var du är. Och kanske andra också. Förr eller senare läcker även de säkraste dataregister.
Även i fredstid finns det skäl att fundera över vilken information vi frivilligt sprider om oss själva. Diskursen om vad vi delade med oss av digitalt var överallt runt 2016, efter att det framkommit hur Cambridge Analytica hade använt information från plattformar som Facebook för att effektivisera den politiska marknadsföringen i det amerikanska presidentvalet.
Stravaläckorna visar att vi behöver börja fundera på frågorna igen. Det finns inga gratisluncher. Och som ett relaterat uttryck klargör: If you’re not at the table, you’re on the menu. Informationen du sprider kommer att samlas in, det går inte att komma ifrån. Att anta att alla vill dig väl har ingen av oss råd med.
Mycket ligger på politikens bord. Regleringar om informationsinsamlande och skyldighet att meddela behöver vara effektiva. Men vi behöver också en social och kulturell diskussion om den data vi som privatpersoner delar. I dataskyddsförordningen GDPR finns en vacker rättighetsformulering: rätten att bli bortglömd. Men den kan inte skydda dig om du hela tiden gör världen påmind om din existens. I stället för att besvara frågan Vad gör du just nu borde vi minnas Vaksamhetskampanjen. En svensk tiger.