Beskattningen av hypotetiska förmåner måste upphöra
Svenska staten beskattar i princip allt som rör sig – och mer därtill. Förmånsbeskattning, som drabbar privatpersoner som genom sitt företag eller sin arbetsgivare har tillgång till exempelvis bil, båt eller gratis parkeringsplats, är i praktiken en skatt på hypotetiska förmåner. Man behöver inte ens utnyttja förmånen; att möjligheten finns räcker. Det är ett absurt hinder för de företag som vill göra sina anställdas liv lite enklare och bekvämare.
Normalt brukar den svenska staten nöja sig med att beskatta inkomster, anställning, konsumtion, ägande, välgörenhet, och annat oönskat beteende såsom alkoholkonsumtion, bilkörande och användning av elektricitet. Men ibland behöver du inte ens ha gjort något för att beskattas, det räcker att du haft den teoretiska möjligheten.
Så fungerar förmånsbeskattning. Ett exempel är tjänstebilar: Den som har möjligheten att använda en företagsbil privat måste betala skatt för denna förmån även om han eller hon inte kör en centimeter utanför tjänsten.
Nyligen rapporterade tidningen Skärgården att Skatteverket har trappat upp sina granskningar av en grupp som drabbas av ett liknande system: öföretagare. I Stockholms skärgård finns över 1 500 företag registrerade på öar utan fastlandsförbindelse, ofta små företag med bara några få anställda, och i många fall är verksamheten beroende av en båt. Under sådana förutsättningar kan båten ofta räknas som tillgänglig för privat bruk.
Ibland behöver du inte ens ha gjort något för att beskattas, det räcker att du haft den teoretiska möjligheten.
Exempelvis använder familjeföretaget Bjurmans Lastmaskiner AB, som är verksamt både på ön Möja och inne i Stockholm, en båt som familjen äger privat, men i princip bara använder i företaget. Tidigare har upplägget fungerat bra, men nu drabbas de av förmånsbeskattning av båten, och överväger att avveckla verksamheten ute på Möja.
– Många ringer mig nu och berättar att de till och med behöver sälja sina båtar för att det inte går ihop ekonomiskt, att de inte kan ta risken, säger ordföranden för Skärgårdarnas Riksförbund Sune Fogelström. Enligt honom är det dessutom godtyckligt vad som godkänns av Skatteverket och inte.
Tyvärr stämmer det alltför bra överens med intrycket Skatteverket ger på andra områden. Två företagare som anordnar danstillställningar på Folkets Hus i Sundsvall fick exempelvis ett felaktigt besked från Skatteverket om momssatsen på dansbiljetter, bara för att sedan krävas på hundratusentals kronor som straff för att ha litat på Skatteverket.
Vad Skatteverket signalerar när det slår ned på sådana förmåner, är att företag ska akta sig för att göra sina anställdas liv lättare, billigare eller mer praktiskt.
Om Skatteverket slarvar på vissa områden, är det desto mer nitiskt på andra. Förra året beslutade Skatteverket att förmånsbeskatta en företagare som äger två bostadsrätter på en fjällanläggning i Sälen. Han hade köpt lägenheterna för att hyra ut dem i kommersiellt syfte, och dessutom var hela anläggningen nedstängd under vintersäsongen. För Skatteverket räckte det dock att han som ägare hade juridisk rätt att disponera de båda lägenheterna. Myndigheten beslutade att han som privatperson ska betala skatt på 120 000 kronor i förmånsvärde per år – och dessutom en straffskatt.
Förmånsbeskattningen drabbar inte bara egenföretagare, utan även anställda. Den blir en sorts straffskatt på hypotetiska möjligheter. Vad Skatteverket signalerar när det slår ned på sådana förmåner, är att företag ska akta sig för att göra sina anställdas liv lättare, billigare eller mer praktiskt, om inte staten får en bonus. De ska inte ens kunna erbjuda sina anställda en gratis parkeringsplats, utan att de anställda ska behöva betala till statskassan.