Samhälle Essä
Början på en human narkotikapolitik
Flera borgerliga partier har börjat anlägga ett mer vårdbaserat perspektiv på narkotikafrågorna. Henrik Dalgard skriver om hur en borgerlig valseger kan vara starten på ett välkommet skifte i svensk narkotikapolitik.
Förra veckan presenterade Moderaterna ett reformpaket med 52 förebyggande åtgärder mot kriminaliteten. Många av punkterna utgjordes av klassisk moderat politik. Där fanns förslag om ett mer tydligt kunskapsfokus i skolan, och att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Men flera förslag stack ut.
Ett sådant återfanns i det avsnitt av rapporten som behandlade behovet av att förebygga och bryta narkotikamissbruket. ”Byt böter mot vård” löd förslag nummer 27. Att bötfälla missbrukare beskrevs av partiet som kontraproduktivt då det försätter redan utsatta och resurssvaga individer i en ännu svårare situation.
Frågor om narkotikamissbruk lyfts sällan av de politiska partierna. När narkotikafrågor diskuteras är det istället nästan alltid i relation till den organiserade brottsligheten. Men trots att frågan sällan kommer upp är det ett område där Sverige har stora problem. Sverige har tillsammans med Irland den högsta narkotikarelaterade dödligheten i Europa, och mellan 2012 och 2020 dog i genomsnitt 890 personer per år av narkotikarelaterade orsaker. Vid första anblick kan Moderaternas förslag te sig självklart, men faktum är att det går emot den tidigare politiska synen på hur narkotikamissbruk ska förebyggas i Sverige.
Bruket bland ungdomar var som lägst innan 1980-talets kriminaliseringar
Undertecknad har tidigare här i Smedjan skrivit om idéerna bakom den svenska narkotikapolitiken. Under slutet av 1980-talet, när bland annat psykiatrikern Nils Bejerots teorier fick genomslag, etablerades en ordning där straff sågs som ett av de viktigaste verktygen för att utradera missbruket.
Om människor slogs så hårt på fingrarna som möjligt när de kom i kontakt med narkotika skulle de sedan hålla sig borta, och genom bestraffning skulle de erfarna missbrukarna kunna isoleras från samhället och inte ”smitta” andra med sitt skadliga beteende. Om politiken däremot accepterade narkotikabruket, och bidrog till en kultur där bruket sågs eftersträvansvärt, skulle missbruket skena. Det var här utopin om det narkotikafria samhället föddes: en vision som omfamnades av samtliga riksdagspartier.
Det perspektivet är fortfarande närvarande idag. När Lena Hallengren och Morgan Johansson presenterade narkotikautredningen tidigare i våras, den största utvärderingen av svensk narkotikapolitik som gjorts på decennier, fick Johansson en fråga om varför en utvärdering av kriminaliseringen av personlig bruk inte var med i utredningen. Justitieministern svarade bestämt att samhället inte skulle uppmuntra narkotikabruk. Straffen skulle kvarstå, och det fanns ingen anledning till att utreda frågan om kriminalisering.
Lena Hallengren påstod samtidigt att den restriktiva politiken tjänat Sverige väl. Kriminalisering av personligt bruk hade exempelvis enligt socialministern medfört att bruket bland unga var lågt jämfört med andra europeiska länder. Det är dock påståenden som det är svårt att hitta stöd för i statistiken. Bruket bland ungdomar var som lägst innan 1980-talets kriminaliseringar, och tredubblades sedan under 1990-talet. Det finns vidare inga tecken på att den narkotikarelaterade dödligheten minskat tack vare den restriktiva politiken. År 1987 då kriminaliseringen infördes dog 175 personer av narkotikarelaterade orsaker. Idag är siffran närmare 900 personer.
Den förda politiken har med andra ord inte tagit Sverige närmare visionen om ett narkotikafritt samhälle. Att Moderaterna nu presenterar förslag utifrån en mer vårdbaserad utgångspunkt är därför både spännande och nödvändigt.
***
– Vi har under den senaste mandatperioden sett över vår narkotikapolitik. Vi ska kombinera hårda tag mot de som profiterar på narkotika, och samtidigt se till att de personer som har fastnat i missbruk ges en väg ut.
Johan Hultberg, som är ledamot för Moderaterna i socialutskottet, berättar om bakgrunden till partiets förslag. Att välja att driva narkotikafrågor i en valrörelse kan vara riskabelt, speciellt när förslag som avviker från Sveriges restriktiva hållning brukar uppfattas som högst kontroversiella.
Läs också:
– Jag tror att väljarna förstår att den som är fast i ett beroende inte hjälps av ett fängelsestraff eller böter, samtidigt som man förstår vikten av att visa att det ska vara förbjudet att bruka narkotika, fortsätter Hultberg när jag frågar hur det kommer sig att man valt att lyfta förslaget i valrörelsen.
Det är med andra ord ingen avkriminalisering som Moderaterna föreslår. Partiet vill se vårdbaserade sanktioner för missbrukare samtidigt som ”vanliga” brukare fortfarande ska kunna dömas till böter. Eller ”den som tar kokain på Stureplan ska fortfarande straffas”, som Hultberg uttryckte det. Man håller också med med Socialdemokraterna om att en utredning av effekten av kriminaliseringen av personligt bruk inte ska vara med i narkotikautredningen.
Samtidigt är Hultberg kritisk mot socialdemokratins förhållningssätt till beroendefrågorna.
– Vi vill på riktigt adressera att den svenska beroendevården har misslyckats. Jag uppfattar det som att Socialdemokraterna inte vill se problemen med missbruket och den höga narkotikadödligheten. Man gör saker med kniven mot strupen, och det är vi i oppositionen som driver på.
”Det är synd att man inte vill utreda om en avkriminalisering skulle minska lidande och död”
Det är inte bara Moderaterna som är kritiska mot den rådande narkotikapolitiken. Även Liberalerna håller med om Moderaternas utgångspunkt.
– Det är precis det vi är ute efter. Ingen blir friskare av att få böter, säger Lina Nordquist som också är ledamot i Socialutskottet när jag frågar om vad hon anser om Moderaternas förslag.
Till skillnad från Moderaterna är Liberalerna också kritiska mot att Socialdemokraterna inte valde att ha med effekten av kriminaliseringen av personligt bruk i narkotikautredningen.
– Det är synd att man inte vill utreda om en avkriminalisering skulle minska lidande och död. Vi vill grunda vår politik i fakta och omtanke.
Även om de båda partierna inte är ense om frågan om en avkriminalisering av personligt bruk bör utredas, är det tydligt att både Moderaterna och Liberalerna anlagt ett mer vårdbaserat perspektiv på narkotikapolitiken. I ett land som har den högsta narkotikarelaterade dödligheten i Europa är det minst sagt välkommet. Inom den etablerade forskningen finns det lite som talar för att straff skulle han en positiv effekt på att mota missbruket, snarare det motsatta. Ett maktskifte i höst skulle således innebära ett av de första stegen mot en mer human och faktabaserad narkotikapolitik.