Idéer Krönika
Countrystjärnan blottlägger Moderaternas problem
Oliver Anthonys låttexter kretsar kring klassiska högerteman som den förtryckande staten, orättfärdiga skatter, ohederliga politiker och missbruk av välfärdssystemen. Markus Uvell gick på countrystjärnans konsert i Stockholm i förra veckan, och reflekterar över en höger som Moderaterna aldrig fullt ut kommer att nå.
Ett av de allra mest användbara verktygen i långsiktig politisk opinionsbildning är musik. Politiskt laddad musik är mer än bara ett soundtrack till politiken. Den ger en chans att nå ut på bredden, skapar engagemang på djupet och förmedlar budskapet även till dem som inte satt sig in i de ideologiska texterna.
Det går till exempel knappt att föreställa sig det sena 60-talets vänstervåg utan proggen. Till den helt dominerande delen har den politiska musiken också lutat åt vänster, till borgerlighetens stora förtret.
Naturligtvis har det alltid funnits artister vars sympatier legat till höger. Men de har varit i liten minoritet. Och när högersympatier funnits har de i alla fall sällan tagit sig uttryck i låttexter.
Ett av få undantag är country. Ingenstans görs så många bra låtar om klassiska högerideal som inom countrymusiken. Så det var med stor entusiasm jag kom till Oliver Anthonys spelning på Cirkus i Stockholm förra veckan – starten på hans första turné utanför USA. Anthony har en gudabenådad sångröst, är en lysande låtskrivare och fångar träffsäkert det hårda livet i den fattiga vita arbetarklassens USA.
Hans kommersiella framgång har varit enorm. Den största hitten – ”Rich Men North of Richmond” – nådde förstaplatsen på amerikanska iTunes efter bara några dagar, strax därefter förstaplatserna på både Apple Music och amerikanska Spotify. Anthony är den första artisten någonsin som gått rakt in på Billboard Hot 100:s förstaplats utan att tidigare ens haft en låt på listan. Vid en tidpunkt var 13 av de 50 mest nedladdade låtarna i USA hans, vilket är merparten av hans låtar. Han är en verklig stjärna.
Hans musik har beskrivits som den amerikanska arbetarhögerns nya nationalsång.
Men det är varken det musikaliska eller kommersiella han blivit mest uppmärksammad för. I stället är det hans politiskt bitska texter som fått en stor symbolisk betydelse i uppmarschen till det amerikanska presidentvalet. Hans musik har beskrivits som den amerikanska arbetarhögerns nya nationalsång. Under den första republikanska primärvalsdebatten ombads kandidaterna kommentera varför ”Rich Men…” fått så stort genomslag.
Även om Anthony själv ogillar republikanernas försök att lägga beslag på hans musik – ”I wrote that song about those people!” – är det inte förvånande att han framstår som ett slags högerpredikant.
Låtarna kretsar bland annat kring den förtryckande staten, orättfärdiga skatter, ohederliga politiker och missbruk av välfärdssystemen. Klassisk högermark.
Det hela är förstås väldigt amerikanskt. Han öppnade spelningen i Stockholm med att beklaga att han inte får vara beväpnad i Sverige, han läste bibelverser mellan låtarna och avslutade allt med att slå fast: ”Remember, there will always be a lot more of us than there are of them”. En uppfriskande kulturkrock.
Stämningen i publiken var skyhög. När han besvarade det vilda jublet efter ”Rich Men…” med att direkt spela låten en gång till klev han bort från mikrofonen och lät publiken sjunga hela texten. Stämningen var magisk. Och det var inte bara musiken som trollband. Det var budskapen.
Det fick mig att tänka på hur främmande den svenska borgerligheten – allra mest Moderaterna, dess statsbärande parti och den traditionella svenska högerns kärna – egentligen är inför den typ av höger Oliver Anthony representerar.
Visst finns det passager som passar som hand i handske för M:s kärnväljare (jag gick själv med i partiet som 14-åring och räknar mig dit, även om jag emellanåt röstat på andra borgerliga partier).
Versen, ”Lord knows they all wanna have total control, wanna know what you think, wanna know what you do”, låter som en strof hämtad direkt från ett av mina Muf-torgmöten i tonåren. Och fortsättningen, om att överviktiga borde få mindre bidrag (”Well, God, if you’re five-foot-three and three hundred pounds, taxes ought not to pay for your bags of fudge rounds”) var väl bokstavligen ett förslag från någon flåshurtig moderat häromåret?
Men i grunden representerar Oliver Anthony högerideal som är ganska främmande för Moderaterna och andra borgerliga partier.
Få moderata kärnväljare känner nog igen sig i beskrivningen av hur han varvar ner efter en hård arbetsvecka i fabriken med att ta sin gamla cheva ner till floden.
Dels socioekonomiskt. Få moderata kärnväljare känner nog igen sig i den stämningsfulla beskrivningen i ”90 some Chevy” av hur han varvar ner efter en hård arbetsvecka i fabriken med att ta sin gamla cheva ner till floden med hundarna och en låda öl för att sitta och lyssna på grodorna.
Men framförallt gäller det synen på ekonomin. Svensk borgerlighet är tydligt ekonomistiskt orienterad och särskilt M företräder de ekonomiskt framgångsrika. Den välutbildade, pensionssparande, strävsamma medelklassen som värnar sin aktieportfölj och ser de rika männen i stadens bättre delar som föredömen snarare än fiender. ”Bolagshögern”, som ett av vänsterns mer träffande skällsord lyder.
I den sorgliga ”I wanna go home” sjunger Oliver Anthony bittert om kapitalister som exploaterar mark på landsbygden, vilket leder till att traditionella livsmiljöer förstörs.
“Seven generations farmin’ the ground
Grandson sells it to a man from out of town
Two weeks later the trees go down,
only got concrete growin’ around”
Då är moderata kärnväljare de som investerar, inte de som beklagar utvecklingen och sörjer vad som gått förlorat. De ser framsteg och modernisering, han ser traditionella värdens upplösning och samhällets förfall.
När han i ”Rich man’s gold” sjunger om att pengar inte är något att sträva efter – ”All you need is a dog, a shack with a creek in the back and a good woman to hold, You don’t need that rich man’s gold” – då skruvar klassiska moderater på sig. Att bekämpa rikedom leder ju inte till ett bättre samhälle och Jantelagen är till för att krossas. Den ekonomiska friheten är central och strävan efter rikedom är en tillgång. ”You weren’t born to just pay bills and die”, slår han fast. Nä, visst, men…
Jag har några goda vänner som är aktiva Sverigedemokrater. Vi är ense om mycket i svensk politik, oense om en hel del annat. Efter spelningen slog det mig att de inte har några problem med att fullt ut identifiera sig med Oliver Anthonys höger. Det är deras höger, snarare än min. En nostalgisk, arg, lantlig arbetarhöger som känner med dem som riskerar att bli förlorare när samhället förändras. Som alltid litegrann misstror vinstintresse och modernisering.
Alla västländer behöver ett parti som Moderaterna. Men det kommer tyvärr inte att bli särskilt många bra countrylåtar av det.
Jag tror inte att Moderaterna någonsin fullt ut kommer att kunna bli partiet för denna höger. Och det är OK. Moderaterna har varit och är fortsatt en helt avgörande politisk kraft, utan vilken dagens och morgondagens Sverige skulle vara så mycket sämre. Alla västländer behöver ett parti som Moderaterna. För tillväxtens, den ekonomiska utvecklingens och den individuella frihetens skull. Men det kommer tyvärr inte att bli särskilt många bra countrylåtar av det.
Fast när jag står där framför scenen känner jag mig som en del av denna höger. Då är det jag och Oliver Anthony mot pamparna och de rika. Jag vet att det är en fantasi, men jag gillar den – där och då.
Om en månad är det dags igen. Då spelar en annan av mina countryhjältar, Tyler Childers, i Stockholm. Då blir det ännu mer kolgruvor, missbruk, trailer parks och lantlig amerikansk misär. Det kommer vara fantastiskt. Jag kommer att minnas även den spelningen länge, när jag sitter på mitt bekväma konsultjobb och gör mina powerpointbilder. ”You weren’t born to just pay bills and die”.