Samhälle Krönika
Då SD-normalisering – idag socialdemokrati
Samtidigt som anklagelserna mot Moderaterna blir allt grövre pågår en tydlig förskjutning i Socialdemokraternas syn på Sverigedemokraterna. I själva verket förordar SSU idag samma förhållningssätt gentemot SD som det Anna Kinberg Batra gav uttryck för i januari 2017, skriver Fredrik Johansson.
I januari 2017 meddelade Anna Kinberg Batra att Moderaterna ville att Allianspartierna skulle lägga fram en gemensam budgetmotion, men också att ”samtalsförbudet” med Sverigedemokraterna skulle hävas. I grunden handlade det om att markera att decemberöverenskommelsen var bruten, inte bara i formen utan också i praktiken.
”Jag är inte beredd att inleda regeringssamarbete med Sverigedemokraterna, men när förslag ligger i Sveriges riksdag måste alla åtta partier kunna ta ställning till dem”, sade Kinberg Batra på pressträffen.
Bakslaget för det så kallade januaribeskedet blev magnifikt. Under loppet av några månader tappade Moderaterna massivt i väljaropinionen och Anna Kinberg Batra tvingades till slut att avgå. Januaribeskedet kom för knappt fem år sedan. I politiken har en evighet förflutit.
Sverigedemokraterna har under ett drygt decennium helt dominerat svensk politik och svensk offentlighet.
Sverigedemokraterna har under ett drygt decennium helt dominerat svensk politik och svensk offentlighet. De var orsaken till både decemberöverenskommelsen 2014 och januariöverenskommelsen 2019. Konstruktioner vars primära syfte var att övriga partier avstår från sina egna parlamentariska möjligheter, i utbyte mot att andra partier gör detsamma. Eller i JÖK:ens fall: att fyra partier kommer överens om att ett femte (Vänsterpartiet) inte ska ha något inflytande, men samtidigt förväntas ge överenskommelsen sitt indirekta stöd.
2021 står vi inför den fjärde valrörelsen som kommer att präglas av hur övriga partier ska förhålla sig till SD. Tre borgerliga partier har nu sagt att man inte kommer att avstå från politiskt inflytande, utan att man kommer göra upp med Sverigedemokraterna för att genomföra politik som är nödvändig för Sverige.
Läs också:
På den andra sidan är partierna så existentiellt oeniga att ett av dem (Centerpartiet) vägrar att föra sakpolitiska samtal med ett annat (Vänsterpartiet). Det förra representerar enligt egen utsago den ”breda mitt” på vilken svensk politik borde vila, men vilken i praktiken är beroende av att Moderaterna och Socialdemokraterna löser ut Centerpartiet från dess parlamentariskt oförenliga löften och partiets ovilja att ta ställning i regeringsfrågan.
Under de senaste veckorna har larmet kring Sverigedemokraterna återigen nått öronbedövande nivåer. Märkligt nog inte kring den förändring som bubblar inom Socialdemokraterna.
Samtidigt som anklagelserna mot M blir allt grövre, öppnar nu SSU upp för att göra affärer med SD.
Samtidigt som anklagelserna mot framför allt Moderaterna blir allt grövre, öppnar nu SSU upp för att göra affärer med Sverigedemokraterna för att komma överens i pensionsfrågan. I en debattartikel i Expressen skriver den nytillträdda ordföranden Lisa Nåbo:
Utöver Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna vill Vänsterpartiet höja pensionerna. Det räcker för en majoritet. Det finns inget egenvärde i att sitta i en parlamentarisk grupp om den inte klarar av att leverera det vi vill: höjda pensioner. Lämna pensionsgruppen och lägg fram ett förslag i riksdagen om en höjning av pensionsavgifterna.
Det finns alltså inget ”egenvärde” att inte pröva om det finns stöd för att bryta pensionsöverenskommelsen, även om detta inbegriper parlamentariskt stöd från Sverigedemokraterna. Det är inte småpotatis. Sverigedemokraterna är inte del av pensionsöverenskommelsen och de socialdemokratiska ungdomarna vill nu använda dem som underlag för att bryta en bred snart trettioårig konsensus om hur beslut om pensionerna ska fattas.
För bara några månader sedan riskerade en ledande SSU:are i Värmland uteslutning för att han druckit öl med en Sverigedemokrat.
För bara några månader sedan riskerade en ledande SSU:are i Värmland uteslutning för att han druckit öl med en Sverigedemokrat. ”Ytterst olämpligt”, menade moderpartiet i partidistriktet.
I en uppföljande intervju i Dagens Nyheter konstaterar SSU-ordföranden att hennes utspel inte bara möts med entusiasm i partiet (i sociala medier uppvisade väl en del företrädare närmast panik) – vilket möjligen inte är så konstigt då man under lång tid utmålat denna position som ett hot mot demokratin och en normalisering av Sverigedemokraterna och rasismen. På den invändningen svarar Lisa Nåbo:
”Jag tycker inte att vi ska ha samarbeten eller förhandla med SD. Jag tror att de är farliga för demokratin. Det är inte heller det vi föreslår, utan att vi ska lägga våra förslag om hur vi tycker att pensionerna ska bli bättre.”
För fem år sedan blev Anna Kinberg Batra kölhalad när hon hävdade samma sak. I grunden var det också vad Ulf Kristersson föreslog i regeringsbildningsprocessen 2018–2019. Inte heller Lisa Nåbo verkar tro att hon blir rasist genom att söka stöd för sina politiska uppfattningar.
Det går att notera att Centerpartiet inte varit särskilt aktiva i kommenterandet kring detta SSU-utspel.
Det går att notera att Centerpartiet inte varit särskilt aktiva i kommenterandet kring detta SSU-utspel. Och regeringspartnern Märta Stenevi intar en närmast formalistisk linje när hon i en intervju i Expressen ”avböjer att kommentera testballongen från SSU med motiveringen att partiledare sällan kommenterar utspel från ungdomsförbund”.
Det sker också mer subtila förskjutningar i den socialdemokratiska relationen till Sverigedemokraterna. Den tidigare ordföranden i Socialdemokraternas religiösa gren Tro och Solidaritet, statsvetarprofessorn Ulf Bjereld skrev nyligen på Twitter att ”Javisst ska M driva M-politik, vill SD rösta på den så är det upp till SD. Men det är en helt annan sak med den form av samarbete som Kristersson vill ha – den formen av samarbete normaliserar SD och dess rasism.”
Det förra ledet av Bjerelds position är en bekräftelse av SSU:s försöksballong. Men det är också det besked som Anna Kinberg lämnade i januari 2017. Det var då en ”normalisering” av Sverigedemokraterna. Ett uttryck Bjereld använde vid ett antal tillfällen i januari 2017. Kinbergs utspel skulle också – fick vi veta – ses i ljuset av Donald Trumps tillträde som amerikansk president vid samma tid. Den förre var för skendränkingar, Anna Kinberg var för att lägga en Alliansbudget i riksdagen.
Nu står SSU där Kinberg stod då. Och den statsvetenskapliga och andliga socialdemokratin menar att det är helt i sin ordning att lägga fram politik som SD röstar på. Så länge man inte samarbetar. Glidningen är subtilare i Bjerelds fall, men den är tydlig. Och den avspeglar att Socialdemokraterna förbereder sig för de nya parlamentariska förutsättningar som gäller. Att man skulle påta sig några parlamentariska begränsningar när partiet befinner sig i opposition får sägas vara högst osannolikt.
Man skulle till och med kunna få för sig att Socialdemokraterna har börjat normalisera Sverigedemokraterna.