Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Damberg dammar av värnskatten
Socialdemokraternas förslag om höjda skatter för höginkomsttagare är värnskatten i ny förpackning. Det var en kontraproduktiv skatt som straffade arbete och utbildning. Sverige har inte råd med symbolpolitik, skriver My Pohl.
Den som tjänar 67 000 kr eller mer i månaden vill Socialdemokraternas finansministerkandidat Mikael Damberg beskatta ytterligare. I en intervju med Dagens Industri presenterades detta nya förslag. S har tidigare pratat om en ”beredskapsskatt” och tycks nu ha konkretiserat planerna. Damberg menar att skattehöjningen skulle bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Men förslaget tycks varken handla om att i någon större utsträckning öka skatteintäkterna eller om att stärka de ekonomiskt svagas position. Det är en ideologiskt motiverad skattehöjning.
Förslaget presenteras som en skatt bara för de allra rikaste, men det är en sanning med modifikation. Antalet personer i Sverige som har en lön på 67 000 kronor och uppåt utgör i dag ungefär sju procent av arbetskraften. Men om det inte sker någon indexering av skatten, det vill säga att man räknar upp brytpunkten med hänsyn till inflation och köpkraft, kommer den andelen att öka över tid. Givet att löneökningarna fortsätter i ungefär samma takt som de senaste åren kan man vänta sig att antalet löntagare som berörs av skatten kommer öka med 35 000 – 40 000 personer per år.
Den skulle skada ekonomin i stort, och paradoxalt nog riskera att minska skatteintäkterna snarare än att öka dem.
På flera vis kan förslaget liknas vid värnskatten, en femprocentig skatt på höga inkomster som avskaffades 2020. Värnskatten drabbade personer med en månadslön på 59 000 kronor och uppåt, alltså en lägre nivå än vad Damberg nu föreslår, och kammade in ungefär fem miljarder kronor till statskassan. Utöver blygsamma skatteintäkter försämrade den incitamenten att extrajobba och vidareutbilda sig. Antalet arbetade timmar blev färre, och Sveriges internationellt sett låga utbildningspremie försvagades ytterligare. Med en straffbeskattning av arbete var det många som ägnade sig åt skatteplanering, exempelvis genom inkomstomvandling, för att undvika den höga skatten.
Samma effekter är att vänta av Socialdemokraternas nya skatt. Även den skulle skada ekonomin i stort, och paradoxalt nog riskera att minska skatteintäkterna snarare än att öka dem. Det blir därför motsägelsefullt när Damberg i samma artikel konstaterar att tillväxt och jobbskapande är det viktigaste när det gäller att säkerställa skatteintäkter till välfärden.
Det här är klassisk dumsocialistisk politik som går ut på att slå ner på höginkomsttagare av ren princip. Resonemanget bakom liknar det som MP och V för fram vid förslaget om en miljardärsskatt. Om man på riktigt vill åstadkomma en förbättring för dem med låga löner är en stark tillväxt betydligt mer effektiv, vilket detta förslag alltså skulle motverka. På offentligt finansierad väg är en bra allmän skola och sjukvård också mer effektiva utjämningssystem.
De har inte dragit lärdom av en misslyckad skatt som de själva var med och avskaffade.
Socialdemokraterna bedriver med detta nya skatteförslag en ekonomisk politik som varken genererar några nämnvärda summor till statskassan, utjämnar samhällsskillnader på något vidare effektivt vis eller främjar tillväxt. Att de sedan motiverar förslaget med att det ska möjliggöra finansieringen av försvarsmakten är direkt skrattretande. Det är helt bisarrt att ett land med så högt skattetryck som Sverige inte skulle ha råd att finansiera det mest basala en stat ska tillhandahålla sina medborgare utan ytterligare skattehöjningar. Socialdemokraternas ekonomiska prioriteringar är orimliga och visar att de inte dragit lärdom av en misslyckad skatt som de själva var med och avskaffade.