I samhället finns många, ofta negativa, åsikter om företagens vinster och deras storlek. Vissa anser att vinst är stöld och ett uttryck för att ägarna skor sig på andras bekostnad. Andra tycker att företag i vissa branscher gör för stora vinster och därför ska regleras eller beskattas högre. 

I denna artikel ska vi diskutera om företagens vinster är för höga. För att dra slutsatser om det behöver vi först ge perspektiv på vad som är en tillräcklig vinst för att ett företag ska kunna investera, växa och utvecklas. Vi kommer i diskussionen att varva teoretiska inspel med privatekonomiska analogier och empiriska data. Förhoppningen är att ge en bra grundförståelse för frågan om företagens vinster är för höga. 

***

Den som vill satsa för framtiden behöver ett eget kapital. Det gäller för privatpersoner, ideella föreningar och aktiebolag. En privatperson behöver eget kapital i form av en insats för att kunna köpa en bostad eftersom banken inte kommer att finansiera hela köpeskillingen. En elitidrottsförening i våra största bollsporter måste ha ett eget kapital för att beviljas den elitlicens som krävs för spel i de högsta serierna. 

Ett aktiebolag får enligt aktiebolagslagen inte drivas utan eget kapital. Den regeln skyddar långivare, kunder, leverantörer, staten och anställda. De måste kunna lita på att företaget är livskraftigt för att våga erbjuda det sina tjänster. Utan den tilliten törs inte leverantörer leverera varor utan förskottsbetalning, kunder vågar inte beställa eftersom det finns en osäkerhet om företaget kan ge service framöver, anställda söker sig om efter andra arbetsgivare och banken beviljar inga lån. Det är alltså väsentligt att någon tar ägarrollen. Det måste inte vara en renodlad ägare (en som enbart skjuter till kapital). I kooperativa eller ömsesidiga bolag kan ägarna dessutom vara kunder, leverantörer eller anställda.

Eget kapital behöver vara tillräckligt stort för att skydda mot negativa ekonomiska konsekvenser av oväntade händelser. 

Eget kapital behöver vara tillräckligt stort för att skydda mot de negativa ekonomiska konsekvenserna av oväntade händelser. Det behöver också vara tillräckligt stort för att göra det möjligt att expandera i framtiden. För privatpersoner finns normen att den egna insatsen i ett bostadsköp ska vara minst 15 procent av bostadens värde. Med andra ord kan de ha ett bottenlån upp till 85 procent av värdet. Dessa rader skrivs i en tid när räntorna är höga och medier rapporterar om fallande värden på bostäder. Många önskar nog att de hade haft mindre i lån.

I ett företag skapas eget kapital när företaget grundas genom att ägarna skjuter till pengar. Under åren som följer ökar eget kapital med de vinster som återinvesteras, eller minskas av förluster. Eget kapital kan också ökas genom att ägarna skjuter till mer kapital (nyemission). För att en ägare ska skjuta till mer pengar krävs rimligen att denna tror på framtida vinster. På så vis är vinst av central vikt för den som vill satsa för framtiden.

***

Medierna tenderar att fokusera på vinsten i kronor, inte sällan för att insinuera att ägarna tjänar för mycket, ofta underförstått på andra intressenters bekostnad. De fyra urklippen nedan, samtliga från 2023, är ett axplock av rubriker på detta tema.

I urklippen påstås det att vinsterna är för höga och det ges förslag på hur det ska åtgärdas. Ett förslag är att ägarna måste sänka sina avkastningskrav. Rekommendationen antyder att alltför höga vinster är skadliga. Ett annat förslag är att onormalt höga vinster ska beskattas extra. Det blir i så fall ägarna som drabbas av den skatten.

I ljuset av dessa rubriker är det befogat att analysera hur stor del av ett företags intäkter som tillfaller ägarna. Det är också befogat att jämföra ägarnas andel med det som tillfaller företagets andra intressenter. Till dessa räknar vi leverantörer, anställda, långivare och staten.

***

För att överleva på sikt behöver ett företag intäkter. Sådana skapas när företaget levererar varor eller tjänster till sina kunder. Om erbjudandet är tillräckligt attraktivt kommer intäkterna täcka företagets kostnader för inköp, personal, förslitning på anläggningar (avskrivning), ränta på lån, skatt till staten och en skälig ersättning till ägarna. Den sista ersättningen är det som kallas vinst. Intäkterna måste vara högre än samtliga kostnader för att driva verksamheten, försvara dess existens och utveckla den för framtiden. Företaget behöver med andra ord gå med vinst. Aktiebolagslagen innehåller ett sådant vinstsyfte.

Kommuner och regioner ska budgetera för högre intäkter än kostnader.

Det är inte endast privatägda företag som ska gå med vinst. Kommuner och regioner ska enligt det finanspolitiska ramverket uppfylla det så kallade balanskravet. Det innebär att de ska budgetera för högre intäkter än kostnader.

Vi har sammanställt ett empiriskt material av koncerner i Sverige med intäkter på över 5o miljoner kronor. Tillsammans hade de intäkter på 2 190 miljarder kronor år 2022, vilket motsvarar 37 procent av Sveriges BNP under samma år. Företagen hade sammanlagt 752 449 personer anställda. Resultaträkningen är ett bra hjälpmedel för att se hur långt intäkterna räcker. Tabell 1 nedan visar hur det genomsnittliga svenska företaget använde sina intäkter. I tabellen presenterar vi resultaträkningarna för åren 2019 och 2022. Vi har valt dessa år eftersom 2019 var opåverkat av pandemin och 2022 är det senaste år det finns data för. I tabellen är intäkterna satta till 100 procent. Alla kostnader är en procentsats av intäkterna. Bredvid varje kostnadspost har vi angivit vilken av företagets intressenter som får ersättning i utbyte mot det de bidrar med till företaget.

Den sista raden i tabell 1, årets vinst, visar ägarnas andel av intäkterna. Den uppgår till drygt fyra procent om vi beräknar medelvärdet av de två åren. Ägarna kan alltså disponera fyra kronor av intäkterna på 100 kronor. Det är en lägre ersättning än det som går till intressenterna leverantörer och anställda. Det är även en lägre del än det som går till intressenten staten. Staten erhöll år 2022 en krona och sjuttio öre av varje hundra kronor i intäkter. Till detta ska dock läggas de sociala avgifter som ingår i personalkostnaderna samt momsen på de inhemska intäkterna.

Ägarnas roll är att acceptera förlusten och att de egna insatserna har minskat. 

Ägarnas andel är dock högre än den som går till långivarna, vilket är helt naturligt. Båda finansiärerna kräver ersättning för det kapital de har skjutit till. Ägarnas situation är dock mer riskfylld än långivarnas. Detta blir tydligt om företagets intäkter inte täcker kostnaderna för material, tjänster, personal och räntor. I det fallet går företaget med förlust. Ägarnas roll är att acceptera förlusten och att de egna insatserna (företagets eget kapital) har minskat. Vid upprepade förluster utraderas eget kapital och företagets överlevnad är hotad. Det ligger därför i övriga intressenters intresse att någon tar den mest riskfyllda rollen och får rimlig ersättning för den. Ägarna är beredda att ta den rollen eftersom de under goda år får hela vinsten efter att alla andra intressenter fått sin ersättning. 

I nästa avsnitt ska vi diskutera om det är tillräckligt för ägarna (och i förlängningen för företaget) att de ersätts med drygt fyra kronor för varje hundra kronor i intäkter.

***

Låt oss inleda vårt svar med att konstatera att vinsten i kronor, som medierna oftast fokuserar på, inte ger tillräcklig vägledning för att bedöma om den är tillräcklig. Vi kan illustrera med ett privatekonomiskt exempel. Anta att du fick 200 kronor i årsränta från din bank. Din kompis fick 600 kronor från sin bank. Ska du byta till kompisens bank? Nej, det är inte uppenbart. Först måste du ta hänsyn till hur mycket pengar var och en har haft på sitt konto. Med den informationen kan vi räkna ut vilken procentuell avkastning ni fick. Om ditt genomsnittliga saldo på kontot var 10 000 kronor så betyder det att du fick två procent i ränta (200/10 000). Om kompisens genomsnittliga saldo var 40 000 kronor så fick hon en och en halv procent i ränta (600/40 000). Slutsatsen är alltså att hon borde byta till din bank, inte tvärtom. Med andra ord blir det ofullständigt och missvisande att bara titta på vinsten utan att beakta hur stort kapital som har satsats. Det gäller både i privatekonomin och i företagsekonomin.

I tabell 2 visar vi vilken avkastning ägarna fick på sitt satsade kapital i det genomsnittliga företag som tidigare presenterats i tabell 1. Vi använder termen ”avkastning på eget kapital”. Avkastningen beräknas som årets vinst dividerat med eget kapital. 

Avkastningen på eget kapital på 7,4 procent är högre än vad ägaren skulle ha fått om kapitalet satts in på ett sparkonto i en bank. Men, är det den rimliga jämförelsen och vilken avkastning är tillräckligt bra för en investering i ett företag?

Låt oss illustrera med ett privatekonomiskt investeringsexempel. Anta att du vill förverkliga en gammal dröm att investera i ett lokalt företag vars framtid du tror på. Din bank har studerat din ekonomi och beviljat dig ett lån. Lånet löper med fem procents årlig ränta. Hur mycket måste din investering i företaget avkasta för att du ska ta lånet? Vi tror att du kommer att komma fram till samma svar som vi, nämligen ”minst fem procent per år”. Med andra ord måste avkastningen minst motsvara kostnaden för kapitalet. Vårt nästa steg blir att reda ut hur denna kostnad kan bestämmas.

I figur 1 illustrerar vi grafiskt relationen mellan risk och kostnaden för kapital. Investerare vill ha hopp om avkastning för att skiljas från sina pengar. För företaget betyder det att kapitalet kostar. Investerare vill ha avkastning även om de inte tar risk, vilket betyder att noll procent avkastning på eget kapital inte är tillräckligt. För en investering utan risk förväntar sig investeraren en avkastning som minst motsvarar den riskfria räntan. Denna ränta består av kompensation för inflation och kompensation för att vänta. För en privatperson kan en insättning i en bank ses som en riskfri placering, förutsatt att det insatta beloppet inte är högre än det som skyddas av den statliga insättargarantin. Ju mer riskfylld investeringen bedöms vara, desto större avkastning behöver investeraren hoppas på.

Ju mer riskfylld investeringen bedöms vara, desto större avkastning behöver investeraren hoppas på.

Revisionsfirman PwC ger årligen ut en rapport som innehåller uppskattningar om hur hög avkastning ägare förväntar sig från en genomsnittlig aktieinvestering. I figur 2 kan vi följa perioden från 2005 till 2023. Vi noterar att de totala avkastningskraven ligger förhållandevis nära den avkastning på eget kapital som vi presenterade i tabell 2, det vill säga. 7,4 procent. Kravet var enligt PwC något lägre 2019, men något högre 2022. 

Vi konstaterar att PwC beskriver den riskfria räntan som ovanligt låg de senaste åren. Genom att hänvisa till perioden 1998 till 2014 antyder de att en mer normal riskfri ränta är strax under tre procent. På motsvarande sätt antyder de att en mer normal riskpremie är cirka fem procent. 

Det är inte okomplicerat att jämföra avkastningen på eget kapital i tabell 2 med avkastningskravet i figur 2. Låt oss belysa svårigheten med historien om Sträng och Frimodig.

Sträng, 72 år, har just flyttat in i ett radhus och blivit kär i sin nya granne, Frimodig. Radhusen är identiska och båda är i gott skick. Redan efter två veckor flyttar de ihop på prov. För att få lite guldkant på tillvaron bestämmer de sig för att hyra ut det ena huset och bo i det andra. Sträng kollar med en mäklare vilken hyra som är marknadsmässig för radhuset. 7 500 kronor i månaden anses fullt rimligt. Eftersom Sträng precis har betalat 3 miljoner kronor för huset och har ett ganska stort lån konstaterar de att det är bra att hyran täcker lånekostnaden. Båda har före pensionen arbetat på bank och vet hur man räknar avkastning. De konstaterar att hyran (90 000 kronor på årsbasis) faktiskt motsvarar en avkastning på 3 procent per år (90 000/3 000 000). För att verkligen få känna att de bildar ett nytt hem tillsammans, så föreslår Frimodig att det vore bättre att hyra ut det andra huset istället. ”Jag har ju redan bott i mitt hus i 30 år” säger Frimodig. ”Oj, har du bott här så länge, vad kostade huset då?” frågar Sträng. ”Jag betalade 300 000 kronor för 30 år sedan” berättar Frimodig. ”Men då kan vi ju inte ta 7 500 kronor i månaden” säger Sträng, ”då skulle vi få en avkastning på 30 procent per år (90 000/300 000). Det är ju en hutlös överavkastning förstår du väl”.  

En skälig hyra ska rimligen bedömas i relation till ett aktuellt värde på radhuset. Vi tror därför att väldigt få skulle dra samma slutsats som Frimodig och hävda att hyran för radhuset ska relateras till det 30 år gamla huspriset. Ändå är det precis så redovisningspraxis för företag fungerar. Om radhuset ägts av ett företag så hade Frimodigs hus varit upptaget till sitt ursprungliga anskaffningspris på 300 000 kronor (justerat för värdeminskning på grund av ålder och ökat med eventuella värdehöjande renoveringar). Innebörden är att ett företag med en väsentlig del gamla och långlivade tillgångar kommer att redovisa en avkastning långt över vad som anses normalt. I årsredovisningen 2022 för ett svenskt fastighetsbolag (Olov Lindgren AB) ser vi att deras fastigheter är bokförda till fem miljarder, men har ett marknadsvärde på 25 miljarder kronor. Detta innebär att de visar en avkastning som är fem gånger högre än ett likadant bolag med ett nyinköpt fastighetsbestånd.

Redovisningspraxis gör att vinsterna kan se högre ut än vad de egentligen är. 

Detta är bara ett exempel på hur redovisningspraxis gör att vinsterna kan se högre ut än vad de egentligen är. Men det finns fler sådana. Redovisningens värderingsregler är försiktiga. Tillgångar ska hellre värderas lågt än högt. Skulder ska hellre värderas högt än lågt. Intäkter ska hellre redovisas sent än tidigt. Kostnader ska hellre redovisas tidigt än sent. 

Ett slags företag som påverkas av denna försiktighet är det anläggningstunga bolaget med gamla anläggningar. Det kommer att visa höga vinster och hög avkastning när företagets tillgångar åldras. (Jämför med historien om Sträng och Frimodig.) Ett annat slags företag som påverkas av denna försiktighet är det framgångsrika bolaget med stora satsningar på forskning, varumärke och kompetensutveckling. Det har låg vinst och avkastning under uppbyggnadsperioden. Under den mogna skördeperioden blir vinsten och avkastningen hög.

Avkastningsvärdena i tabell 2 är påverkade av att vinsterna kan se högre ut än vad de egentligen är.  Den genomsnittliga avkastningen på 7,4 procent är överskattad, precis som i fallet med Frimodigs radhus. Trots denna överskattning når avkastningen inte upp till det avkastningskrav på 7,8 procent som PwC identifierar. Det avkastningskravet speglar vad en ägare kräver för att göra en investering under 2022, till då aktuella värden. Med det sagt gör vi bedömningen att den genomsnittliga avkastningen på eget kapital i tabell 2 inte är tillräcklig för att möta investerarnas förväntan. Givet storleken på eget kapital är årsvinsten för låg. Den intressent som tar konsekvensen av detta är ägaren.

***

Som vi konstaterade i anslutning till tabell 1 så skiljer sig vinst och avkastning åt mellan branscher. I tabellerna 3 och 4 nedan presenterar vi empiriskt material för fem av branscherna i tabellerna 1 och 2. Vi visar också hur intäkterna fördelar sig mellan intressenterna. Tabell 3 innehåller data för år 2019 och tabell 4 för år 2022.

(Illustration 7)

Det är stor variation i avkastning på eget kapital mellan branscherna. Fastigheter har lägst avkastning 2022, trots högst andel vinst som en andel av intäkterna. Den låga avkastningen förklaras av ett stort eget kapital. Detta behövs för att finansiera de stora tillgångar som är typiska för denna bransch. Bygg sticker ut med klart högst avkastning på eget kapital 2022. Vi vet att detta är en mycket konjunkturkänslig bransch, vilket inte minst utvecklingen under 2023 visar. Goda år som 2022 behövs för att klara år med negativ avkastning. Under sådana år minskar eget kapital och vill det sig illa kan ett företags fortlevnad hotas om eget kapital understiger de miniminivåer som slås fast i Aktiebolagslagen.

***

En relevant fråga är vad ägarna gör med vinsten. I huvudsak finns två val, antingen återinvesterar ägarna vinsten i företaget eller så plockar de ut den ur företaget som en utdelning.

Låt oss illustrera valet mellan återinvestering och utdelning med ett privatekonomiskt exempel. Anta att du sätter in 100 kronor på ett sparkonto den första januari och att din bank utlovar fyra procents ränta. I slutet av året får du besked att du har fått fyra kronor i ränta och att saldot på kontot är 104 kronor. De fyra kronorna i ränta utgör din vinst. Som ägare av sparkontot har du rätt till alla fyra kronorna (vinsten), men du bestämmer själv om du behöver pengarna nu eller hellre tar ut dem senare. Väljer du att ta ut en av de fyra kronorna motsvarar det din utdelning. I detta fall innebär det att du förväntar dig att få fyra procents ränta nästa år på saldot 103 kronor. På samma sätt fungerar vinst och utdelning om du i stället äger aktier i ett företag.

Vinsten är ägarnas ersättning för att ha tillhandahållit pengar till företaget under året.

Vinsten är ägarnas ersättning för att ha tillhandahållit pengar till företaget under året och utdelningen handlar om hur ägarna och företaget kommer överens om hur finansieringsbehoven ser ut framåt. Ett företag med stora tillväxtplaner och stora investeringsbehov brukar föredra att hela vinsten ska stå kvar för att finansiera tillväxten. Ett moget företag med små investeringsbehov kan anse sig klara sina finansieringsbehov samtidigt som hela vinsten delas ut. 

Tabell 5 visar hur stor del av vinsten som delades ut respektive återinvesterades 2019 och 2022 för det genomsnittliga svenska företaget.

Vi ser i tabell 5 att ägarna under 2019 och 2022 valde att återinvestera ungefär hälften av vinsten i företaget. Återinvesteringen kommer på sikt även de andra intressenterna till godo, i form av utvecklat utbud för kunderna, möjlighet till fler inköp från leverantörer, fler anställda, större investeringar och högre skatteinkomster.

Hur stor del av vinsten som delas ut kan bero på vilken typ av företag det handlar om. Vissa investeringar har lång livslängd och görs därför inte regelbundet utan ryckvis. Hit hör exempelvis kraftverk, elnät och solceller. I samband med en stor investering söker sådana företag finansieringshjälp från både ägare och långivare. Åren därefter är det naturligt att verksamhetens överskott används till att betala räntor och amortera på lån. Det är också naturligt att lämna stora utdelningar till företagens ägare. Eftersom företaget inte behöver pengarna är det bättre att dessa medel finansierar någon annan verksamhet. Om långivare och ägare är nöjda med den ersättning de fått under åren ökar det sannolikheten att få finansieringshjälp även nästa gång en stor investering ska göras. Att generera marknadsmässig vinst och avkastning under en längre period är ett sätt att göra sig attraktiv inför kommande investeringsbehov.

Jämförelsen med en kapitalkostnad är inte det enda sättet att bedöma om en vinst är tillräcklig. Ett annat sätt är att bedöma vilken vinst som behövs för att företaget ska fortsätta att vara konkurrenskraftigt och kunna växa. Låt oss illustrera med ett privatekonomiskt exempel.

Anta att du bor i ett genomsnittligt svenskt hus värt fyra miljoner. Huset är belånat till 80 procent, vilket betyder att du själv finansierat 20 procent av huset. Du har under några år sneglat på grannens hus. Det är större än ditt och skulle passa dig utmärkt. Under gemensamma hundpromenader med grannen har du förstått att hon funderar på att sälja huset. Hon har pratat med en mäklare om saken. Mäklaren har sagt till henne att huset är värt sex miljoner. Ska du köpa grannens hus behöver du alltså hitta finansiering av skillnaden mellan husens värdering, det vill säga två miljoner. Du hoppas banken är beredd att låna ut 80 procent av det beloppet och att du fortsatt ska finansiera 20 procent av ditt boende med egna pengar. Du inser att du behöver skjuta till 400 000 kronor, pengar som du just nu inte har. Din slutsats är att du under kommande år behöver se till att dina intäkter överstiger dina kostnader så att du kan lägga undan det som behövs för att kunna köpa grannens hus.

Företag har anledning att resonera i linje med det privatekonomiska exemplet. Hur mycket tänker de investera i tillgångar framöver och hur mycket eget kapital behövs för att investeringarna ska kunna genomföras med en oförändrad belåningsgrad (den som är 80 procent i det privatekonomiska exemplet)? 

För att belåningsgraden i procent ska vara oförändrad behöver företagets eget kapital växa med samma procentsats som dess tillgångar. I det privatekonomiska exemplet växte tillgångarnas värde med 50 procent (från fyra till sex miljoner) och eget kapital växte lika fort (från 800 000 till 1 200 000 kronor). Med andra ord, tillräcklig avkastning på eget kapital är den nivå som gör att företaget kan växa med oförändrad belåningsgrad. De senaste årens utveckling i vissa fastighetsbolag illustrerar riskerna med kombinationen snabb tillväxt och ökande belåningsgrader.

Givet lönsamhet och utdelning, som vi redovisat i tabellerna 2 och 5, kan det företag som genererar en avkastning på eget kapital på 7,4 procent och återinvesterar hälften skapa en tillväxt i eget kapital på 3,7 procent. Detta bolag kan öka sina skulder med 3,7 procent utan att öka sin belåningsgrad. Om både eget kapital och skulder ökar med 3,7 procent har företaget ett finansiellt utrymme att öka sina tillgångar med maximalt 3,7 procent. 

En sådan tillväxtkraft räcker inte långt i dagens ekonomi, där inflationsförväntningarna i genomsnitt ofta ligger kring två procent. Vinsten hade behövt vara högre för att företaget av egen kraft skulle kunna finansiera en snabbare tillväxt med allt vad det innebär av positiva konsekvenser för de andra intressenterna. Under 2022 ökade tillgångarna för genomsnittsföretaget med 11,8 procent. Det är snabbare än ökningstakten i eget kapital. Konsekvensen är att företagets belåningsgrad ökade.

***

Vi har diskuterat vinstbegreppet ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Vi har betonat att vinst är helt nödvändigt för att någon ska vara villig att ta den osäkra ägarrollen, där man står sist i kön av intressenter och är den som riskerar att förlora allt.

Företagen skulle tvärtom må bra av högre vinster då det stärker deras livs- och utvecklingskraft.

Vi har empiriskt visat att i det genomsnittliga svenska företaget går fyra kronor av varje hundra kronor i intäkter till ägarna och de andra 96 kronorna till företagets andra intressenter. Vi har också empiriskt visat att av dessa fyra kronor återinvesterar ägarna cirka hälften i företaget.

Vi har diskuterat vad som är tillräcklig vinst. Vi har lagt två perspektiv på frågan, dels vad som krävs för att täcka kostnaden för finansieringen, dels vad som krävs för att finansiera framtida tillväxt. Vi har empiriskt funnit att vinstnivån i svenska företag 2022 var otillräcklig ur båda perspektiven. Utan tillräckligt lönsamma företag hotas Sveriges konkurrenskraft.

Till skillnad från vissa röster i samhällsdebatten drar vi alltså inte slutsatsen att vinsterna är för höga. Företagen skulle tvärtom må bra av högre vinster då det stärker deras livs- och utvecklingskraft, något som skulle gynna de anställda, leverantörerna, kunderna, staten, långivarna och ägarna. 

En paroll i vissa kretsar är ”stoppa vinstjakten”. Vi tycker det är en utmärkt paroll! Men vår tolkning av parollen är att det inte är vinsterna som ska stoppas, utan snarare de som vill stoppa vinsterna.

Omslagsfoto: Fredrik Sandberg/TT