Ekonomi Essä
Därför har Liberalerna fel om aktiebolagen
Ingen annan verksamhetsform är lika tydligt förknippad med frihetliga och framgångsrika samhällen som aktiebolaget. Att Liberalerna vill förbjuda aktiebolag i skolan är ett ideologiskt felslut, skriver Björn Hasselgren.
Forskningen är relativt entydig när det gäller hur man kan ge bästa möjliga förutsättningar för en god ekonomisk tillväxt och ett fritt samhällsklimat. En viktig grundsten är att stabila institutioner finns på plats som gör att initiativ till samverkan kan tas av medborgarna, utan central samordning eller tillståndsprövning.
En av dessa viktiga institutioner, som har öppnat vägen för gemensam handling mellan enskilda i det ekonomiska livet, är aktiebolagsformen. I den ideella sektorn är det olika typer av föreningar som spelat samma roll; med ideella eller ekonomiska mål för verksamheten.
Fram till mitten av 1800-talet var aktiebolag ovanliga i Sverige. Det saknades reglering för hur de skulle bildas. Tillstånd av staten krävdes för till och med de enklaste verksamheter. Det var också oklart vem som var ekonomiskt ansvarig för verksamheten om man ändå lyckades etablera ett företag som drevs i aktiebolagsliknande former. Oklarheten höll tillbaka olika initiativ. I andra länder där den ekonomiska utvecklingen kommit igång tidigare än i Sverige hade däremot aktiebolagsformen börjat tillämpas redan tidigare.
Genom aktiebolaget blev det, utan statlig inblandning, möjligt att samla resurser för olika verksamheter som efterfrågades i samhället.
Så, som en del av den liberaliserande reformvågen i Sverige från 1840-talets senare del, infördes successivt regler för hur aktiebolag kunde startas, hur de skulle styras och vem som skulle bära ansvaret för deras verksamhet. Genom detta blev det, utan statlig inblandning, möjligt att samla resurser för olika verksamheter som efterfrågades i samhället. Aktiebolagsformen gjorde det också möjligt att ta kontrollerad risk som aktieägare.
Genom att kunderna betalar för verksamheten och kan välja bort en leverantör som de inte uppskattar uppstår ett effektivitetstryck i verksamheter som drivs i aktiebolagsform. Om efterfrågan inte är tillräcklig eller om företaget sköts ineffektivt kan det komma att läggas ner. Tilliten till verksamheten och aktiebolagsformen byggs genom ett långsiktigt och förtroendefullt agerande av ägare och ledningar, där normer som premierar effektivitet, ärlighet och öppenhet har varit avgörande.
Aktiebolagsformen har utvecklats genom erfarenheter vunna i andra länder, i handeln mellan länder, men också som resultat av inhemska svenska erfarenheter. En orsak till omreglering var de olika komplicerade företagsstrukturer som Kreugerkoncernen byggde upp, som gjorde det svårt för utomstående att bedöma verksamhetens verkliga värde och verksamhet.
I debatten över åren har olika ytterligheter i synen på vad aktiebolag ska leva upp till förts fram. Från frihetliga utgångspunkter menade Milton Friedman i en klassisk artikel i New York Times år 1970 att det normalt är aktiebolagens främsta uppgift att maximera vinsten eller, inte att förglömma, de andra mål som ägarna satt upp för verksamheten. Så snart andra mål än de som ägaren satt upp hamnar i fokus görs det på andras bekostnad, menade Friedman.
In each of these cases, the corporate executive would be spending someone else’s money for a general social interest. Insofar as his actions in accord with his “social responsibility” reduce returns to stock holders, he is spending their money. Insofar as his actions raise the price to customers, he is spending the customers’ money. Insofar as his actions lower the wages of some employees, he is spending their money.
Andra har framfört avvikande ståndpunkter. På senare tid har det återigen varit vanligt att föra fram åsikten att aktiebolag har ett socialt ansvar. Att aktiebolag ska uppnå FN:s hållbarhetsmål också när det gäller ekologi och sociala värden är något som upptagit stor del av debatten under senare år.
Någonstans i gränslandet mellan dessa olika synpunkter formas över tid normer för vad som anses vara långsiktigt angeläget och värdefullt att uppnå i företag som drivs i aktiebolagsform. Kvar står dock att aktiebolag i ett fritt samhälle utgör en mycket väsentlig utgångspunkt för att förse ekonomin och det vidare samhället med de varor och tjänster som vi alla efterfrågar, och det i effektiva former.
Det måste rimligen även framöver vara en djupt liggande värdering i ett liberalt parti att en mångfald av organisationsformer är att föredra.
Frågan har på senare tid fått en helt ny aktualitet genom att Liberalerna har framfört förslaget att aktiebolagsformen ska förbjudas inom den offentligfinansierade skolan. Normalt går argumentationen åt andra hållet; bara för vissa centrala rättsstatliga områden anses verksamhetsformen myndighet vara den givna, men endast för dessa. I övrigt bör blandade organisatoriska former tillåtas och uppmuntras, med ett starkt förord för aktiebolagsformen, som visat sig fungera väl i de flesta sammanhang. Inte minst i liberal retorik och samhällssyn har just utrymmet för enskilda initiativ betonats.
Det är på flera sätt en beklaglig diskussion som Liberalerna väckt till liv. Den liknar den fördomsfulla vänsterns diskussion om ägandet av företag som ledde till löntagarfondsdebatten under 1960- och 1970-talen, och som i stort sett inte ledde någonstans. Det måste rimligen även framöver vara en djupt liggande värdering i ett liberalt parti att en mångfald av organisationsformer där initiativen tas spontant och lokalt i ekonomin, är att föredra och leder till bättre resultat än centrala direktiv och förbud. En stor risk med att föra in den här frågan i den politiska debatten är också att den tenderar att sprida sig till andra områden. Nyligen krävde till exempel en socialdemokratisk företrädare att även veterinärtjänster ska omfattas av prisreglering och styrning.
Friskolereformen har bidragit till att öka valfriheten i Sverige och visat att det går att driva skolverksamhet på andra sätt än i offentlig sektor. Och med betydligt högre effektivitet. Att skolföretag går med vinst är främst ett tecken på att den kostnadsnivå som etablerats i kommunalt drivna skolor är för hög. Det går helt klart att driva skolan med lägre kostnad och högre kvalitet än vad kommunerna gör i dag i många fall. Det borde vara den viktiga slutsatsen av utvecklingen av friskolorna.
Genom att öppna för flera olika huvudmän också i skolan skulle utbildningen kunna bli bättre och mindre kostsam. Idealt borde inte staten eller kommuner driva den här typen av verksamheter. Staten bör främst vara ansvarig för att ge alla föräldrar möjlighet att köpa skoltjänster och att reglera och mäta kvaliteten. Kommunal drift leder mycket sällan till effektiva verksamhetsformer.
Att som Liberalerna förorda förbud för den verksamhetsform som mer än något annat kännetecknar ett framgångsrikt och frihetligt samhälle är ett felslut. Diskussionen bör avslutas innan den börjar. Det kan också vara värt att erinra sig att även Milton Friedman, som en av marknadsekonomins främsta förespråkare, såg värderingsdrivna aktiebolag som ett naturligt inslag i en marknadsekonomi. Den insikten bör fler dela.