Samhälle Krönika
Därför tänker regeringen fel om kärnkraften
Regeringens förslag om finansiering av ny kärnkraft innebär att prismekanismen sätts ur spel, vilket riskerar att leda till samhälleliga förluster. Regeringen borde ha läst Hayek innan de lade fram lagförslaget, skriver Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch.
Igår återlanserades Friedrich Hayeks bok Frihetens grundvalar på Timbro förlag. Det är fjärde gången den lanseras på svenska. Det var roligt att se så många på plats, att Hayeks idéer ges fortsatt liv. Det bådar gott för framtiden, hoppas jag.
Det hade varit lite trevligt om även dagens styrande politiker hade lite mer tilltro till vad Hayek har att säga oss.
Det är svårt att minnas, men jag tror att det första jag någonsin läste av Hayek var en artikel publicerad 1945 i American Economic Review. I artikeln, The Use of Knowledge in Society går Hayek till angrepp mot den planerade ekonomin. Den då nya matematiskt inriktade nationalekonomin, gav sken av att samhällets resursfördelning kunde optimeras. Allt som krävdes var att en central planerare samlade in all relevant information för att optimera fördelningen. Beräkningen var bara en teknisk detalj.
Problemet är bara att det inte går att samla in all relevant information, som är utspridd på ett mycket stort antal människor. Den planerade ekonomin kommer alltså alltid att leda till ineffektiva utfall eftersom informationen är bristfällig.
Den planerade ekonomin kommer alltså alltid att leda till ineffektiva utfall eftersom informationen är bristfällig.
Men hur tillgodogör sig människor och företag i en marknadsekonomi, alltså i ett decentraliserat beslutsfattande, all nödvändig information? Jo, genom priser. När jag handlar på Ica behöver jag inte veta huruvida missväxt, ökade löner, försämrade internationella transportkostnader eller handelshinder har gjort kaffet dyrare. Allt jag behöver veta är priset på kaffet. Det är information nog för att jag ska kunna bestämma hur min varukorg ser ut.
Ett företag som producerar en vara behöver inte veta huruvida fler människor fått smak för den specifika varan, om de existerande människorna blivit rikare, eller om vi helt enkelt bara blivit fler människor. Allt de behöver veta är att priset på varan de producerar stigit. Det är information nog för att de ska producera mer.
Fler politiker borde förstå prisets viktiga roll som både informationsbärare och resursfördelare. På senare tid riktas allt oftare kritik mot just priser. Priset på hyresbostäder har reglerats i decennier, trots att vi vet vilka förödande konsekvenser det ger för människors möjlighet att hitta en bostad. Priset på mat ska regleras, säger Nooshi Dadgostar, utan att hänsyn tas till vilka konsekvenser det får för tillgång till mat. Och nu ska priset på el kontrolleras, utan att hänsyn tas till vilka konsekvenser det kommer att få för producenternas incitament att producera el.
Det är en prisreglering. En socialisering av elpriset.
I dag presenterade regeringen sitt lagförslag om statligt stöd för kärnkraftsinvesteringar. Det innehåller flera delar, bland annat subventionerade lån för att minska de finansiella riskerna. Subventionerade lån för en viss verksamhet är problematiska eftersom de styr investeringar till en viss verksamhet när resurserna kunde göra större nytta i en annan verksamhet.
Men det finns också ett så kallat prissäkringsavtal som innebär att den el som produceras av de nya reaktorerna får ett garanterat pris. I förslaget saknas förslag om vilket garantipriset blir, men i utredningen föreslogs 80 öre per kWh. Prissäkringen innebär att elproducenterna som producerar el med de nya reaktorerna alltid får 80 öre per kWh, eller var nivån nu hamnar. Är elpriserna lägre än så, får bolaget en kompensation. Är de högre får bolaget betala tillbaka till staten.
Det är en prisreglering. En socialisering av elpriset, för vissa elproducenter.
Men här finns flera betydande problem. Det största är att den informationsbärande rollen som priser har helt sätts ur spel. Företag vill typiskt sett maximera sina vinster. Det innebär att de på lång sikt, för att överleva, måste ha intäkter som överstiger alla kostnader. På kort sikt innebär det att de kommer att producera så länge intäkterna överstiger de rörliga kostnaderna. Med ett garanterat pris blir dock incitamenten andra.
I förslaget finns en begränsning. Negativa priser, som ibland uppstår på elmarknaden, kommer att räknas bort för prissäkringsgarantin. Det är såklart bra. Det ger ett något minskat incitament att producera el när priserna är negativa. Och att priserna är negativa beror på att det inte behöver produceras mer el, det produceras redan för mycket vid just den tidpunkten.
Men det finns däremot starka incitament att producera el även när elpriserna är lägre än de rörliga kostnaderna, eftersom bolaget oavsett får ersättning upp till 80 öre per kWh. Att ett företag producerar trots att priserna är lägre än de rörliga kostnaderna är samhällsekonomiskt olönsamt.
Men ett socialiserat pris för en delmarknad har potentiellt sett ännu större problem än att det är samhällsekonomiskt olönsamt, och ett slöseri med resurser. Om de stärkta incitamenten att producera el sänker de genomsnittliga elpriserna för hela marknaden får det följdeffekter för alla andra elproducenter, som inte får en statlig prisgaranti. Den ekonomiska kalkylen för existerande vattenkraft och kvarvarande kärnkraftverk riskerar då att påverkas negativt. I värsta fall kan det innebära att samhällsekonomiskt lönsamma livstidsförlängningar av kärnkraft i Sverige i stället blir olönsamma, och därför inte blir av.
Priser är alldeles för viktiga för att låta politiker lägga sig i hur de ser ut. Och det är framför allt i frågan om pris jag tycker att regeringen har landat helt fel. Det är central planering, inte värnande om marknader.