Innovationerna som försvann

I How Innovation Works: And Why It Flourishes in Freedom (HarperCollins, 2020) visar den brittiske journalisten Matt Ridley hur innovationer sällan eller aldrig handlar om ett fåtal fantastiska idéer som utan förvarning tar världen med storm. I stället är det en kollaborativ och kumulativ process där nya idéer bygger på befintliga idéer. Detta förklarar varför det inte heller är ovanligt att samma nya idé kläcks av flera personer ungefär samtidigt.

Men Ridley nöjer sig inte med detta, utan påpekar också att innovationer görs och får genomslag när deras tid är inne. Med andra ord, även om historien skrivits om utan våra mest kända uppfinnare hade världen ändå inte förändrats märkbart. Vi hade haft glödlampor utan Edison och flygmaskiner utan bröderna Wright.

Som framgår av bokens undertitel är Ridleys poäng att innovationer frodas i frihet. Ju mer frihet desto större chans att fler och bättre idéer bryts mot varandra – och därmed förverkligas i varor och tjänster. Ekonomisk tillväxt och högre levnadsstandard kommer av att vi vaskar fram nya innovationer som gör alla våra liv ännu bättre och enklare. Ridleys argument för innovation är med andra ord också ett starkt argument för marknadsekonomi och entreprenörskap.

Innovationer kan ofta göras omöjliga eller olönsamma av regleringar.

Men poängen är än tydligare och mer slagkraftig om man vänder på resonemanget, vilket jag gjorde i The Seen, the Unseen, and the Unrealized: How Regulations Affect Our Everyday Lives (Lexington, 2016). Medan Ridley visar att frihet är (och har varit) en bördig jordmån för innovationer, fokuserar jag på de innovationer vi inte fått – det jag kallar det orealiserade (unrealized) – på grund av att friheten varit begränsad. Innovationer kan ofta göras omöjliga eller olönsamma av regleringar.

Det är förstås omöjligt att veta exakt vilka innovationer som hade kunnat forma vår vardag i dag om historien sett annorlunda ut. Precis som Ridley visar är utvecklingen och innovationerna uppenbara först i efterhand medan de ofta framstår som revolutionära när de introduceras. Men även om det är svårare att se vad vi inte fått är det just i jämförelsen mellan det vi faktiskt har och det vi kunde ha fått som vi ser den verkliga ekonomiska kostnaden av regleringar.

Problemet är att ekonomisk utveckling i allmänhet och innovationer i synnerhet är en botten-upp-process, precis som Ridley skriver. Den är också kumulativ, såsom ränta på ränta på ens sparkonto, vilket betyder att ett hinder för länge sedan (tänk: utebliven ränta) betyder att så mycket mer är förlorat än just de innovationer som direkt förhindrats. Också de innovationer som skulle ha byggt på de hindrade innovationerna uteblir eller försenas, vilket måste läggas till kostnaden.

Innovationer bygger på innovationer.

Samtidigt är det givetvis sant att de resurser som innovationerna skulle ha tagit i anspråk ändå kommer att användas till någonting. Så kanske är förlusten ändå inte så stor? Fast det är ett feltänk just för att innovationer bygger på innovationer. Att reglera en ekonomi är mycket vanskligare än utebliven ränta på sparkontot, för det är inte bara så att basen sänks – dess struktur förändras.

Entreprenörer tjänar pengar på att försöka tillgodose konsumenters önskemål på bästa sätt. Problemet de handskas med är att det inte går att förutsäga vad konsumenter kommer att vilja ha och inte heller vad de kommer att vara villiga att betala. Delvis beror det på att de kommer att ha bytt åsikt, formulerat nya mål och drömmar, et cetera. Men delvis beror det också på att vi spenderar vår köpkraft – våra surt förvärvade slantar – relativt.

Det är inte så att vi köper en pryl för att den tillgodoser ett behov, utan för att den gör det på bästa sätt jämfört med alla alternativa sätt vi kan spendera våra pengar. Vi uppgraderar inte våra smarta mobiltelefoner och bilar bara för att de äldre inte längre tillgodoser våra önskemål, utan för att de nya gör det på ett bättre sätt. De ger oss helt enkelt mer värde.

Det entreprenörer gör handlar om att skapa så mycket värde som möjligt för konsumenten.

Det entreprenörer gör handlar alltså om att skapa så mycket värde som möjligt för konsumenten – i konkurrens med andra entreprenörer. Deras jobb är att försöka komma på vad konsumenter kommer att värdera högst. Och det är precis häri problematiken ligger.

När en entreprenör inte är fri att försöka tillfredsställa de önskemål hon tror är högst värderade av konsumenten, måste hon välja mellan att försöka tillfredsställa ett lägre rankat önskemål (mindre värdefullt) eller att inte göra något alls. I bägge fallen förändras den ekonomiska produktionsstrukturen till det sämre, för i bägge fallen kommer resurserna att investeras i produktion av något som entreprenören tror kommer att vara lägre värderat av konsumenter.

Förlusten är skillnaden i värde plus att ekonomin nu struktureras mot att producera sämre varor och tjänster – från konsumenters perspektiv. Eftersom nya innovationer bygger på tidigare innovationer så förstärks produktionsstrukturens missanpassning (fortfarande ur konsumentvärdeperspektiv) med varje ny generation innovationer.

Kostnaden av att inte ha frihet är enorm.

Om innovationer under frihet kan liknas med ränta på ränta, är resultatet av varje reglering den snabbt ökande skulden på ett kreditkort som inte betalats av (också ränta på ränta, men negativt för konsumenten). Resultatet blir att det bokstavligen skapas en helt annan värld, en ekonomi vars produktion är missanpassad till konsumenters verkliga önskemål.

Kostnaden av att inte ha frihet är alltså enorm – den består av uteblivna varor och tjänster, men också av en produktionsapparat som snedvridits och blivit missanpassad. Det räcker alltså inte, såsom policyanalytiker ofta gör, att uppskatta effektivitetsförluster av utebliven produktion. Det verkliga och varaktiga problemet är att produktionsapparaten förvanskas i grunden.

Det är ur detta perspektiv varje reglering av ekonomisk aktivitet måste utvärderas. En del är det ytterligare värde som vi skulle kunna åstadkomma med mer frihet. Ridleys bok uppmärksammar denna dimension på ett bra sätt och gör klart att innovation är en pågående och kreativ process som måste få fortgå i det närmaste ohindrat.