De privata företagen gör Sverige tryggare

Kriminalitet och samhällets förmåga att skapa trygghet är en av de absolut viktigaste valfrågorna. Anledningen är att Sverige har stora problem med grov kriminalitet som behöver lösas.

Nivån av gängkriminalitet i Sverige är klart högre än i övriga Norden. Mellan 2010 och 2015 skottskadades fem gånger så många i de svenska storstäderna jämfört med i de nordiska grannländernas huvudstäder tillsammans. Antalet dödsskjutningar var fyra gånger högre i de svenska storstäderna. Det visar en kartläggning som SVT har gjort. Skjutningar var tidigare mycket ovanliga i Sverige, och det är först under senare år som Brå har börjat föra statistik över dem. Trenden pekar tydligt uppåt. Myndighetens statistik visar att 17 personer dog av skjutningar under 2011, jämfört med 42 personer under 2017.

Det finns en kritik mot att medier tonar ned problembilden med kriminalitet. Men trots detta kommer varningar om ökad kriminalitet och minskad trygghet regelbundet i de etablerade mediekanalena. I slutet av 2017 rapporterade till exempel SVT att polisen beskriver Sverige som ett ”smörgåsbord” för kriminella. Internationella ligor färdas till Sverige för att begå olika former av brott. Låga straff, få gränskontroller och bristande polisresurser att följa upp dessa brott gör Sverige till ett attraktivt land för utländska tjuvligor, förklarade polisen i reportaget.

Personer som historieprofessorn Gunnar Åselius och komikern Magnus Betnér har fått stor uppmärksamhet för sina påståenden att Sverige aldrig har varit tryggare. Men allmänheten köper inte den bilden. Nästan 30 procent oroar sig mycket över brottsligheten i samhället, visar Brås senaste nationella trygghetsundersökning. Det är en klar ökning jämfört med förra året då 25 procent var mycket oroliga. Kanske ännu mer oroväckande är att allmänheten inte tror på samhällets förmåga att klara upp problemen.

I Förtroendebarometern ställs följande fråga till ett representativt urval av allmänheten: ”När du tänker 5–10 år fram i tiden: Hur stort förtroende har du för att Sverige ska klara utmaningen med lag och ordning på ett bra sätt?”. Det visar sig att bara en tredjedel har mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges möjligheter att klara den utmaningen. Det är minst sagt alarmerande siffror. När lag och ordning inte upprätthålls sätts samhällen ur spel.

Vad är då lösningen? Politiskt stavas det fler poliser. Men det finns också en annan kraft, som tillsammans med polisen verkar för ökad trygghet i Sverige: näringslivet. Företag runtom i Sverige betalar för de säkerhetstjänster som bevakningsbranschen erbjuder. De privata bevakningsföretagen spelar en helt avgörande roll för säkerheten.

Mer än en tredjedel av småföretagarna i Stockholms marginaliserade stadsdelar har någon gång i närtid har utsatts för brott.

Den politiska klassen i Sverige har länge underskattat betydelsen av trygghet för näringslivet. Under lång tid var trygghet från brott något som inte ansågs ha större betydelse för företagares vardag i Sverige. Ett illustrativt exempel är Globaliseringsrådet, Alliansregeringens expertgrupp som mellan 2007 och 2009 genomförde en rad djupgående analyser om företagandets förutsättningar i Sverige.

I mitten av 2009 publicerades rådets slutrapport ”Bortom Krisen – Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin”. I den 115 sidor långa skriften fanns mer än hundra referenser till ordet skatt och närliggande ord som skattesystem. Begrepp som kriminalitet och brott togs bara upp i ett stycke, där rådet slog fast att Sverige har låg kriminalitet.

Hotet från kriminalitet mot företagare på platser som Botkyrka och Rosengård har blivit så påtagligt att butiksägarna har börjat slå larm eller rentav stänga ned sina butiker. Inför nyår 2016 stängde handlarna i Husby centrum sina affärer för att protestera mot den ökade kriminaliteten och polisens oförmåga att sätta stopp för stölder och rån. De 25 företagarna i Husby Företagarföreningen hade fått nog, efter att alla personligen ha blivit utsatta för hot, våld och trakasserier.

Salam Kurda, föreningens ordförande, blev det mediala ansiktet för den brottsdrabbade företagaren. Frågan om kriminalitet i Husby fick bred uppmärksamhet, men det skedde först när problemet pågått under många år och vuxit till omfattande nivåer. Den sista mars året därefter rapporterade tidningen Entreprenör att Kurda till slut hade givit upp kampen. Efter att ha drivit sin livsmedelsbutik i Husby sedan 1987 kände han att situationen inte längre var hållbar. Därför tog han motvilligt beslutet att stänga ned sin butik.

En studie från Stockholms Handelskammare visar att mer än en tredjedel av småföretagarna i Stockholms marginaliserade stadsdelar någon gång i närtid har utsatts för brott och att nära en av tio överväger att flytta verksamheten på grund av kriminalitet. Problemet är inte bara begränsat till ett fåtal förorter och stadsdelar utan drabbar företagare runt om i landet.

Bland företag med över hundra anställda investerar 99 procent i privat säkerhet.

I mitten av 2015 publicerades resultaten från Svenskt Näringslivs företagarpanel, som inkluderade frågor om kriminalitet. Där framkom att åtta av tio företag hade varit utsatta för någon form av brott de senaste tre åren. Bluffakturor, den vanligaste formen av brott, hade minskat medan stöld, snatteri och inbrott ökat. Mest alarmerande var frågan om huruvida brotten faktiskt hade blivit uppklarade. Enbart en sjättedel av företagsledarna svarade att de hade klarats upp. En uppdaterad analys som kom 2017 bekräftade problembilden. Där framkom att både politiker och företagare var överens om att kriminalitet är ett växande problem för näringslivet.

Världsbankens Enterprise Surveys, som undersöker de faktorer som påverkar företagares vardag, visar att kriminalitet, stölder och oordning är det femte viktigaste hindret i vägen för svenska företag. 40 procent av företagen i Sverige upplever förluster på grund av stöld och vandalism – klart mer än snittet på knappt 23 procent för alla rika ekonomier i undersökningen. Dessutom svarar 85 procent av företagen i Sverige att de betalar för säkerhetslösningar, jämfört med 61 procent i den genomsnittliga rika ekonomin. Den bild som framträder är att det i första hand är de mindre företagen som inte har råd med säkerhetslösningar som inte betalar för dem. Bland företag med över hundra anställda investerar 99 procent i privat säkerhet.

Politiskt talas det sällan om den svenska bevakningsbranschen, men den är en av de mest välutvecklade i världen. Redan år 1934 bildades Hälsingborgs Nattvakt av Erik Philip-Sörensen. Det utvecklades gradvis till Securitas, som delades upp i två delar när Eriks söner ärvde företaget. De internationella aktiviteterna utvecklades till företaget G4S medan de svenska bildade Securitas. Båda företagen är i dag internationella storspelare i bevakningsbranschen, med 300 000 respektive 600 000 anställda runt om i världen.

Även den offentliga sektorn har börjat köpa in trygghetstjänster i stor skala. Under 2016 upphandlade kommuner och landsting tjänster från bevakningsföretag värda 1,6 miljarder kronor. Uppsala tillhör de kommuner som satsat på ökad säkerhet för invånarna. Ordningsvakter har anlitats för att komma till rätta med otrygghet och våldsproblematik i centrala staden. Kommunen gör veckovisa uppföljningar, som visar att ordningsvakterna konstruktivt bidrar till att öka tryggheten.

Antalet mord i New York har fallit från 14,5 till 3,2 per hundra tusen invånare mellan 1990 och 2016.

Att privat säkerhet spelar stor roll för tryggheten visas också av det mest studerade exemplet på hur tryggheten kan stärkas: New Yorks framgångsrika brottsbekämpning.

I seriösa diskussioner om hur kriminaliteten kan bemötas hamnar fokus oundvikligen till slut på New York. Det beror på att omvärlden har mycket att lära av stadens erfarenheter. Man kan tänka sig att kriminaliteten i Stockholm inte är oroande eftersom det är en så välmående stad. Julgranen brinner ju, som det heter, inte. New York är ett tydligt exempel på att även utvecklade samhällen är mycket sårbara för kriminalitet och otrygghet.

Staden har länge varit ett ledande centrum för det globala näringslivet. Det har ett rikt kulturliv och kanske världens bästa utbud av restauranger. Många drömmer om att bo i denna världsmetropol, eller åtminstone kunna semestra där någon helg. För några årtionden sedan hamnade dock New York trots alla dessa fördelar i en nedåtgående spiral.

Under 1970- och 1980-talen satte rädslan för kriminalitet sin prägel på New York. Stadens folkmängd minskade, då den skötsamma medelklassen flydde otryggheten. Crack och andra droger såldes i otrygga stadsdelars gatuhörn och gatuvåldet var en del av vardagen. När det var som värst fanns närmast en uppgivenhet inför kriminaliteten i New York.

Sedan började det brottsförebyggande arbetet få effekt. Kriminaliteten i New York sjönk rejält från 1990 och framåt. Antalet mord i staden har fallit från 14,5 till 3,2 per hundra tusen invånare mellan 1990 och 2016. Rudy Giuliani blev känd som borgmästaren som fixade problemet genom sin nolltolerans mot ringa brott, som till exempel skadegörelse, klotter och tjuvåkning i tunnelbanan. Det är i linje med en kriminologisk teori som menar att vardagsbrott och oordning, om än inte direkt allvarliga i sig, leder till otrygghet.

Den sluga politikern kan dock ha tagit åt sig lite väl mycket av äran. Brottsligheten i New York började falla redan innan hans period vid makten.

Några superhjältar fanns inte i verklighetens New York. Näringslivet spelade dock en viktig roll i stadens förnyelse.

Privata säkerhetslösningar var en viktig pusselbit i omstöpningen av det otrygga New York till en vänlig och säker stad. Det som skedde i New York har faktiskt populariserats på ett något oväntat sätt – i serietidningen Batman. Den kända serietidningen, som influerat ett flertal filmer, handlar om miljonären Bruce Wayne som verkar för att skapa trygghet i en stad som är i klorna på kriminalitet. Han gör inte så enbart i rollen som vigilante utklädd till en läderlapp, utan också i rollen som rik filantrop som skänker pengar till trygghetsskapande åtgärder. Inspirationen kommer förstås i stor utsträckning från New Yorks faktiska kamp mot brottsligheten.

Några superhjältar fanns inte i verklighetens New York. Näringslivet spelade dock en viktig roll i stadens förnyelse. Dels handlade det om rika filantroper som satsade pengar på olika sociala program, med syftet att ge ungdomar bättre framtidshopp för att därmed motverka ett liv i utanförskap och brottsligheten. Framför allt viktigt var dock att stadens näringsliv började organisera sig, i lokala enheter, för att aktivt bidra med olika säkerhetslösningar.

År 1988 skapades till exempel The Grand Central Partnership, där företag och fastighetsvärdar kring centralstationen i New York gick samman för att finansiera ett initiativ med upprustning av sitt närområde. Företagen betalade medel till gemensamma program för ökad trygghet och välmående. Partnerskapet finansierade säkerhetsföretag som bidrog till att skapa ordning och reda. Sociala program lanserades, bland annat i form av att tidigare hemlösa anställdes som städare med uppdrag att hålla gatorna rena.

The Grand Central Partnership var ett tidigt exempel på en så kallad Business Improvement District (BID), där företag och fastighetsvärdar samverkar i att finansiera trygghet och en ren stadsmiljö. Ytterligare 32 samtida BID:s drevs i New York – dessa privata säkerhetslösningar spelade en avgörande roll i stadens upprustning.

BID:s bidrar till trygghet, men synliggör också den offentliga sektorns egna tillkortakommanden.

Näringslivet fortsätter att investera i trygghet i New York. Det finns för närvarande 75 BID:s i New York, som investerar motsvarande 1,2 miljarder kronor per år i säkerhet och lokal utveckling. Samma lösning har med tiden spridit sig till också andra amerikanska städer. Detroit och Chicago har ännu längre erfarenheter än New York. I de två städerna började näringslivet redan under 1930- och 40-talen bilda samarbetsorganisationer för ökad trygghet, för att möta hotet från Al Capone och andra kriminella.

BID-modellen i USA, Kanada och Storbritannien har med tiden utvecklats till en form av privat kollektiv lösning. Något förenklat är det så att när tillräckligt många affärsidkare och fastighetsägare i en del av till exempel New York vill bilda en BID, så kan de tvinga andra företag att bidra med finansiering. Det är för att undvika att vissa företag åker snålskjuts på den säkerhet som andra betalar för. För näringslivet är det hur som helst en lockande lösning. Avgifterna som tas ut är förhållandevis låga medan ökningen i säkerhet och upprustning av stadsdelen är högst påtagliga. Politiker har en blandad syn på BID:s – de bidrar uppenbarligen till trygghet, men synliggör också den offentliga sektorns egna tillkortakommanden.

I Sverige finns en rad initiativ där fastighetsägare och näringsidkare tillsammans verkar för att skapa ökad trygghet och upprustning av stadsdelar. Ett exempel är Skandia Fastigheters omfattande investeringar i att skapa ett bättre och tryggare köpcentrum och tillhörande bostadsfastigheter i Frölunda Torg. Det tidigare köpcentrumets arkitektur, med få fönster utåt, innebar att de personer som vistades däri inte hade möjlighet att se ut mot omgivningen. Ett nytt modernt köpcentrum byggdes som genom sin stora glasfasad är öppen mot omgivningen. Caféer och restauranger planerades längst köpcentrumets utsida för att uppmuntra allmänheten att vistas där under fler tider på dygnet och skapa naturliga mötesplatser. Trygghetsvakter och en upprustning av den fysiska miljön bidrog till ökad säkerhet i en del av Sverige som i övrigt har stora problem med gängkriminalitet.

Privata säkerhetslösningar är åtgärder som verkligen fungerar.

Ett annat exempel är Fastighetsägare i Gamlestaden Göteborg, en organisation som startades 2001 för att möta en nedåtgående spiral med brottslighet och vanskötta miljöer. Samarbetet är uttalat inspirerat av BID-modellen och går ut på systematiskt brottsförebyggande arbete, dialogarbete och inhämtning av statistik samt utveckling av stadsmiljön. Dessutom arrangeras varje år stadsdelsfesten Gamlestadsgalej, med loppis, livemusik och familjeaktivitet. I Stockholm bildades år 2007 den liknande organisationen Fastighetsägare i Järva, som med en budget på runt fyra miljoner kronor per år verkar för trygghetsarbete kombinerat med upprustning av den fysiska miljön.

Privata säkerhetslösningar är åtgärder som verkligen fungerar. Sverige behöver en politik som uppmuntrar till dem. Vi måste diskutera hur näringslivet kan fortsätta bidra till ökad trygghet. Det är en klart bättre utgångspunkt än att stoppa huvudet i sanden och hävda att landet aldrig har varit tryggare, eller vänta på politiska lösningar.

Den som fortfarande tvivlar att problemet är reellt borde läsa Sydsvenskan och HD. De två tidningarna har tillsammans räknat fram antalet mord som skedde i Malmö under 2016. Det låg på 3,4 mord per hundratusen invånare, alltså högre än i New York. Vi måste börja ta kriminaliteten på allvar.