DEBATT: Förespråkarna för det fria internet har vaknat för sent
Jämfört med media i andra länder tog det svensk press påfallande lång tid att reagera på EU:s kontroversiella upphovsrättsdirektiv. Utan en bra EU-bevakning blir det svårt för svenska medborgare att ställa krav, och politiker kan fortsätta försova sig till vår tids stora beslut, skriver Carl-Vincent Reimers, projektledare vid NMI.
Den senaste veckan har de ilskna kommentarerna om EU:s antagna upphovsrättsdirektiv haglat tätt. Kombattanter för det fria internet har gemensamt stämt upp i brösttoner över det som beskrivs som beskrivs som en närmast fascistoid inskränkning av yttrandefriheten.
Internetdebattören Emanuel Karlsten har deklarerat att han på grund av det stundande beslutet ”känner ett ökat politikerförakt”. EU-nämnden har tydligen också likt en björn vaknat ur sin vinterdvala och kräver nu att riksdagen ska ”tvinga regeringen att rösta nej” till direktivet på rådsmötet där det formellt ska godkännas den 15 april.
Karlsten ska ha en eloge för sin ihärdighet. Man kan fråga sig varför det har dröjt till våren 2019 innan det övriga svenska etablissemanget reagerat på att medlemsstaterna var på väg att godta parlamentets direktiv.
En rapport av Näringslivets medieinstitut (NMI) som presenteras 24 april visar att EU-politiken har varit påfallande frånvarande i rapporteringen om upphovsrättsdirektivet i jämförelse med franska Le monde. Trots att den ideologiska konfliktytan givits stort spelrum, har inte denna kopplats till den EU-politiska processen som haft makt att påverka. Varför då?
I stället borde media ha frågat makthavarna var den svenska regeringen står i frågan, och varför oppositionen väntat till april 2019 för att göra politik av den.
Medlemsstaternas position i upphovsrättsfrågan har varit allmänt känd sedan Coreper – medlemsstaternas EU-ambassadörer – lade fram sitt förslag till lagtext den 25 maj 2018. Detta inkluderar såklart även den svenska regeringen.
Trots detta har den mediala bevakningen av frågan i Sverige i princip inskränkt sig till några kommentarer av svenska Europaparlamentariker med oklar koppling till sakfrågan före eller efter omröstningar. I stället borde media ha frågat makthavarna var den svenska regeringen står i frågan, och varför oppositionen väntat till april 2019 för att göra politik av den.
Tyvärr får man dystert bekräfta det som andra redan påpekat: De svenska debattörerna, liksom journalisterna, lider av EU-politisk narkolepsi. Likt Sven Bobergs skulptur Moder Svea har vi vilat i Morfei armar, på behörigt avstånd från krångliga förhandlingar och politiker vars namn vi inte kan uttala. När vi äntligen vaknar ersätts den nyvakna uppsynen snabbt av panik. ”Vad nu? Har EU bestämt det här?”
Nej, utan en rimlig EU-medial bevakning och EU-politisk debatt blir det svårt att kräva något av politikerna. Vi har de direktiv politikerna förtjänar till dess att de slutar försova sig till vår tids stora beslut.
NMI:s rapport presenteras vid ett seminarium den 24 april på Timbro, Kungsgatan 60, mellan 8.30 och 9.30. I panelsamtalet deltar bland andra DN:s utrikeschef Pia Skagermark och Le Mondes Sverigekorrespondent. Frukost serveras från 8.00. Anmäl dig här.