DEBATT: Tillåt värdgraviditeter i Sverige

Möjligheterna att adoptera, både nationellt och internationellt, är kraftigt begränsade i dagsläget. I stället förlitar barnlösa svenskar sig i allt större på värdgraviditet utomlands för att kunna bilda familj. Families Through Surrogacy har precis avslutat sin årliga undersökning som kartlägger hur vanliga värdgraviditeter är i olika länder. Uppgifterna kommer från 30 agenturer i nio länder. I undersökningen framgår Sverige är en av de fyra nationer där invånarna deltar i flest värdgraviditeter utomlands per capita. Samtidigt har Sverige inga lagar eller aktuella regleringar som är anpassade till denna verklighet.

19 september i år sände SVT dokumentären De nya surrogatmödrarna, som konstaterade att barn som föds genom värdgraviditeter nu är vanligare än adoption för barnlösa par. Den illustrerade också en mörkare sida av surrogatverksamheten i Ukraina och Georgien. Exempel på multipla embryoimplanteringar som leder till riskfyllda tvillinggraviditeter, för tidig födsel av barnen, selektiva aborter av foster och de långsiktiga hälsorisker som surrogatmödrarna utsätts för porträtterades i dokumentären.

Det finns tveklöst mindre lämpade surrogatförmedlingar i Östeuropa som sätter påtänkta föräldrars behov framför den havande kvinnans. Det finns också bra förmedlingar som har en annan filosofi. Oavsett vilket ger De nya surrogatmödrarna ett starkt argument för att Sverige, likt andra jämförbara länder, borde möjliggöra altruistiska värdgraviditet på hemmaplan.

Sverige är en av de fyra nationer där invånarna deltar i flest värdgraviditeter utomlands per capita.

I flera andra västerländska demokratier, däribland Storbritannien, Australien, Kanada, USA och Grekland, tillåts värdgraviditeter inom landet. I dessa länder har kvinnor hjälpt främlingar att få egna barn utan att kräva ekonomisk kompensation. Det är svårt att förstå varför en kvinna skulle vilja utsätta sin kropp för en graviditet med de stora risker den för hennes egen hälsa och hennes familj, utan ekonomisk ersättning. Men låt oss försöka förstå varför.

Jag lever i ett av de länder, Australien, där vi har lagar som reglerar altruistisk värdgraviditet. Vi har också vissa problem. Då lagarna skrevs för två decennier sedan utgick man från att kvinnan som skulle bära barnet var en nära vän eller kvinna inom familjen. I själva verket är många kvinnor som genomför värdgraviditeter, utan ersättning, personer som inte tidigare känner dem vars barn de är gravida med.

Nyligen släppte Surrogacy Australia en studie där 30 oberoende värdmödrar intervjuades. Kvinnorna var gravida med barn till påtänkta föräldrar som värdmodern inte kände. De flesta i studien berättade att ”resan” hade varit livsförändrande och den mest meningsfulla handlingen de någonsin hade gjort, bortsett från den egna familjebildningen. Men eftersom tillgången till professionell support saknades berättade kvinnorna också om oförutsägbara problem som kunde drabba deras egna familjer, privatekonomi och mentala hälsa.

Det finns modeller som bättre skyddar kvinnor som vill genomföra en värdgraviditet. De stater i USA som tillåter värdgraviditeter har ett professionellt och välfungerande sätt att utse personer som är lämpade att bära någons annans barn samt erbjuda dem stöd och hjälp under graviditeten. I ett sådant system är det sällsynt att värdmödrarna rapporterar några egentliga problem. Även en handfull professionella i Kanada, Grekland och Östeuropa har hittat sätt att identifiera vilka kvinnor som är lämpade att genomföra en värdgraviditet, men det är inte tack vare deras regleringar eller lagtexter.

Om svenska politiker, på allvar, vill ta ansvar bör de tillåta alturistiska värdgraviditeter på hemmaplan.

Att låtsas som att oreglerade värdgravidteter inte är ett problem är djupt oansvarigt av svenska politiker. Sverige prisar sig själv gång på gång för att ha en stor och generös social välfärd, och kallar sig gärna ett av världens mest HBTQ-vänliga länder. Om svenska politiker, på allvar, vill ta ansvar bör de tillåta alturistiska värdgraviditeter på hemmaplan. Regleringarna bör då inkludera krav på selektionsmekanismer för att avgöra vilka kvinnor som är lämpade, matchandet av påtänkta föräldrar och kvinnorna samt löpande stöd och support under och efter graviditeten.

För att sprida ännu mer kunskap och kännedom i frågan välkomnar Families Through Surrogacy den 20 oktober kvinnor som genomgått en värdgraviditet till Stockholm. Kvinnorna kommer från Danmark, Storbritannien, Kanada och USA för att tala och berätta om sina erfarenheter. Panelen kommer att ge insikter i varför kvinnor från utvecklade länder bestämmer sig för att föda någon annans barn och hur det har påverkat deras liv och deras familjer.

Konferensen innefattar även samtal med över ett dussin föräldrar som blivit föräldrar just tack vare värdgraviditeter. Nio av dem är svenskar.

Sverige bör följa i andra västerländska demokratiers fotspår och tillåta nationella värdgraviditeter. Att barnlösa par skaffar barn genom värdgraviditeter är i dag en realitet, och att inte anpassa lagar och regler efter det är oansvarigt.