Den frivilliga minoriteten inför ny sjukvårdsskatt

Klockan fyra i eftermiddag samlas riksdagen till votering. En av frågorna som ska avgöras är huruvida Sverige ska införa en skatt för människor som har sjukvårdsförsäkring via sina arbetsgivare.

Både jag och andra har redan rett ut huruvida skatten är bra. Det är den inte. Och en majoritet i riksdagen, bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, håller med. Problemet är att bara det sistnämnda partiet aktivt kommer att rösta emot skatten. De fyra borgerliga partierna har meddelat att de lägger ned sina röster, vilket innebär att skatten går igenom. Det blir Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets 159 ja-röster mot Sverigedemokraternas 43 nej-röster. 140 röster – allianspartiernas – kommer inte att komma till användning.

159 slår 183. Så ser begreppet ”frivillig minoritet” ut. Det är inte ett begrepp vi lärde oss i skolmatematiken, inte ens i avsnittet om imaginära tal. Men sedan några år är det så vår riksdag arbetar.

Hur försvarar allianspartierna att de släpper igenom en skatt som både de och många av deras väljare avskyr? Genom att hänvisa till budgetreglerna och det olämpliga i att bryta ut enskildheter ur en större helhet. De har rätt i detta. Hösten 2013 bröt Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ut delar av den dåvarande alliansregeringens budget. Det var och förblir ett oansvarigt och direkt barnsligt agerande.

Allianspartierna, som naturligtvis inte vill se sina egna framtida budgetar hackas sönder, har fått en livlina. Men vägrar ändå ta den.

Men alliansens argument håller inte denna gång. Såväl finansutskottets kanslichef Mikael Åsell som skatteutskottets föredragande Olof Åkerrén har slagit fast att den nya skatten inte omfattas av budgetskyddet. Detta alltså sagt av två såvitt känt oförvitliga tjänstemän utan några ideologiska uppfattningar i sak. Det är med andra ord enligt riksdagens berörda tjänstemän fritt fram för allianspartierna att rösta nej, utan att bryta mot budgetreglerna. Allianspartierna, som naturligtvis inte vill se sina egna framtida budgetar hackas sönder, har fått en livlina. Men vägrar ändå ta den.

Å ena sidan alltså allianspartiernas tolkning av budgetreglerna, som inte ens riksdagens tjänstemän backar upp. Å andra sidan en halv miljon människor som erhållit sjukvårdsförsäkringar och de arbetsgivare som köpt sjukvårdsförsäkringarna för att inte bli stående utan personal när den politikerstyrda vården inte levererar. Och alliansen väljer sin tolkning av budgetreglerna. Fyra månader före val, och med två av allianspartierna i vild linedance med riksdagsspärren. Det är bortom obegripligt.

Tror någon av de alliansledare som fattat beslutet att detta är något som de kommer kunna förklara i valstugorna i augusti? Eller att det inte påverkar de vårdköer som de hoppas få överta ansvaret för i oktober? Tror de att väljarna belönar strejkande politiker?

Om några av de där omtalade vuxna i rummet finns, så är det hög tid för dem att ge sig till känna. En halv miljon människor och oräkneliga småföretag håller nämligen på att klämmas sönder i ett parlamentariskt taskspel.