Idéer Essä
Den moraliska auktoriteten från 1776
The Wealth of Nations är det mest inflytelserika verket inom politisk ekonomi någonsin. Men det går inte att förstå Adam Smiths briljans utan att förstå hans syn på marknader som moraliska ordningar. Daniel B. Klein skriver om en bortglömd del av Smiths filosofi.
På denna dag för 250 år sedan publicerades Adam Smiths The Wealth of Nations (Nationernas välstånd). Av alla verk om politisk ekonomi som någonsin skrivits är boken den mest inflytelserika. Varför?
Smith var professor i moralfilosofi vid Glasgows universitet. Hans anseende ökade kraftigt efter 1759, då han, 36 år gammal, publicerade The Theory of Moral Sentiments (Teori om de moraliska känslorna). Det var en bok om dygd, det vill säga en bok om vår plikt att göra vårt handlande mer moraliskt rätt. Smith beskrev där att vårt samvete är en representant för ”den opartiske betraktaren”, en allvetande betraktare som hyser en allomfattande välvilja mot mänskligheten. Genom att känna sympati med andra människor försöker vi utveckla vår känsla för vad den opartiske betraktaren skulle godkänna, och vi införlivar dessa insikter i vårt samvete.
Smiths framstående ställning var som moralist. En moralist är en person som inte gör någon hemlighet av att han erbjuder moralisk vägledning. Och Smith ansågs allmänt vara en moralist som var värd att lyssna på. Han var en moralisk auktoritet.
När The Wealth of Nations publicerades 1776 utgjorde dess innehåll inte bara intressanta argument om handel och ekonomi. Den mottogs som vägledning från en moralisk auktoritet. Idéerna var inflytelserika eftersom de kom från just Adam Smith.
Och vad blev resultatet? Jag skulle säga en dramatisk ekonomisk tillväxt i västvärlden.
Kort efter att The Wealth of Nations publicerades ökade den ekonomiska tillväxten och levnadsstandarden i västvärlden dramatiskt. I diagram över per capita-förmögenhet eller BNP, som spänner över hundratals år, framkommer en lång historia av stabilitet och sedan en markant acceleration som börjar omkring tiden för Smiths död, precis som om hans verk orsakade förändringen.
Ekonomhistorikern Deirdre McCloskey har beskrivit brytpunkten som The Great Enrichment (den stora berikningen). Kurvans form har liknats vid en hockeyklubba, där klubbans blad representerar de senaste 250 årens anmärkningsvärda välståndsutveckling.
Om Smiths läror verkligen var omdanande, vad var det då han lärde ut? Vad rättfärdigade denna moraliska auktoritet?
Utifrån vårt perspektiv i dag kan det vara svårt att uppskatta det nyskapande i Smiths läror, eftersom vi är väl förtrogna med hans viktigaste moraliska läror om ekonomi. På den tiden var idéernas effekt troligtvis mer dramatisk.
Först och främst måste man förstå att det mänskliga samhället instinktivt är misstänksamt mot individer som strävar efter att tjäna pengar. När en medlem av samhället förklarar: ”Jag fokuserar på min egen inkomst, inte på samhällets bästa”, väcker det misstankar. Dessutom nås rikedom ibland på sätt som inte gynnar samhället. Vi måste därför lära oss att skilja mellan och klassificera olika sätt att tjäna pengar.
Låt oss dela upp det Smith lärde ut i två huvudsakliga moraliska principer.
För det första menade Smith att när någon strävar efter en ärlig inkomst, bidrar hans verksamhet sannolikt till samhällets bästa.
För det första menade Smith att när någon strävar efter en ärlig inkomst, bidrar hans verksamhet sannolikt till samhällets bästa. Smith sa i praktiken att när man går upp tidigt och arbetar hårt för att tjäna pengar, så är det något som Gud ger sitt godkännande till. Samma tanke förekom i predikningar av präster och hos andra författare under 1700-talet, men The Wealth of Nations förklarade tanken på ett mycket elegantare och mer betydelsefullt sätt.
Smiths bok från 1776 lärde ut att man, när man strävar efter hederlig inkomst, inte bara är oskyldig utan till och med kan antas vara dygdig. Det var en tanke som omformade den ekonomiska sfären – den stimulerade innovation och utveckling. Ett sätt att erhålla en hederlig inkomst är att komma på nya varor och tjänster, och nya sätt att producera dem. Eftersom en hederlig inkomst nu var moraliskt rättfärdigad, vågade människor bryta sig ur traditionella yrkesmönster och innovera på alla möjliga sätt, förutsatt att det var just hederligt.
Genom att ge grönt ljus åt strävan efter att tjäna pengar stimulerade Smith alltså innovation, och det är avgörande för den stora berikningen.
För det andra gav Smith beslutsfattare moralisk auktoritet att stödja politik som gjorde det möjligt för människor att sträva efter hederliga inkomster.
Den andra stora moraliska rättfärdigandet riktades till beslutsfattarna. Smith gav dem moralisk auktoritet att stödja politik som gjorde det möjligt för människor att sträva efter hederliga inkomster.
Smith försvarade idén om att ”alla människor ska få sträva efter sina egna intressen på sitt eget sätt”. Det innebar att inte begränsa äganderätten och förenings- eller avtalsfriheten – en liberalisering av restriktioner.
Det är också här som det berömda uttrycket ”den osynliga handen” figurerar.
I The Wealth of Nations beskriver Smith att en person som fokuserar på sina egna privata intressen på marknaden leds av en osynlig hand att främja det socialt goda, även om det inte är hans avsikt. Smith skriver om en individ som fattar investeringsbeslut: ”He generally … neither intends to promote the public interest, nor knows how much he is promoting it.”
Varför skulle Smith dra slutsatsen att en person som strävar efter sitt eget intresse främjar samhällets intresse?
En hederlig inkomst innebär inget bedrägeri, ingen falsk framställning, inga hot, inget tvång. Kunden ger frivilligt bort sina intjänade pengar i utbyte mot en vara – hon värderar varan mer än de pengar hon ger ifrån sig. Utbytet blir därmed en vinst för båda parter.
För att kunna konkurrera i exempelvis dammsugarbranschen måste du erbjuda en kvalitet och/eller ett pris som människor tycker är bättre än andra erbjudanden. Om en annan säljare har ett bättre erbjudande kommer konsumenterna inte att acceptera ditt. Du måste alltså tjäna konsumenterna för att få betalt. Men konsumenterna är en del av samhället. Du tjänar därmed samhället för att få betalt.
Du är också en del av samhället. I The Theory of Moral Sentiments framhöll Smith din plikt att främja hela samhällets väl. Helheten inkluderar dig: Du är en del av helheten, och när du främjar din egen del, främjar du också helhetens väl.
Om varje del tog väl hand om sig själv, skulle helheten också tas väl om hand. Du gör moraliskt rätt i att ta hand om din del, eftersom dina ansträngningar mest effektivt främjar helhetens bästa. Effektiviteten i att främja det gemensamma bästa beror på förmåga, och den beror i sin tur på kunskap. I Theory of Moral Sentiments skriver Smith: “Every man is, no doubt, by nature, first and principally recommended to his own care; and as he is fitter to take care of himself, than of any other person, it is fit and right that it should be so.”
Exempelvis kan ett bra sätt att hjälpa människor vara att ge dem ett bra erbjudande på dammsugare. Eller hederlig anställning i en fabrik. Genom att öppna en dammsugarfabrik ökar du efterfrågan på arbetskraft och höjer lönenivåerna på arbetsmarknaden. Ett bra sätt att främja det gemensamma bästa är med andra ord att sträva efter ärliga inkomster.
Om hela det stora systemet, inklusive dess potential, har utformats och skapats av Gud, så styrs aktörerna inom systemet, om än indirekt, av Hans osynliga hand, eftersom Han inte bara har skapat människorna utan också de marknadssignaler som styr deras handlingar – signaler som priser, vinster och förluster. Enligt en sådan providentiell tolkning är den osynliga handen Guds hand. En annan tolkning av Smith är att betraktaren är allegorisk: gudalik i vissa avseenden, men inte i alla. Även enligt den allegoriska synen är Smiths moralteori starkt präglad av välvillig monoteism.
Oavsett om betraktaren är verklig eller bara allegorisk, lär Smith oss om signaler i detta liv.
Marknadssignaler är inte de enda tecknen på denna värld. Mer grundläggande är tecken och signaler från moraliska auktoriteter. Både enligt den teistiska och den allegoriska synen är betraktarens ställföreträdare här på jorden tvungna att se vissa människor som moraliska auktoriteter, inklusive dem från 1776. Genom vår sympati, genom att sätta oss in och föra vidare deras läror till i dag, lever dessa värdiga auktoriteter vidare.