Samhälle Krönika
Det är ingen rättighet att bo billigt i Stockholm
Det kommer alltid att vara dyrt att bo i Stockholm. Så dyrt att vissa inte kommer att ha råd, och andra kommer prioritera att lägga sina pengar på andra saker. Politiken borde arbeta för att möjliggöra för fler att bo i staden, inte för att det ska vara billigt för de som har turen att ha foten inne, skriver Olivia Bergström.
Samtidigt som efterfrågan på bostäder i Stockholm är rekordhög är det fler som har flyttat ut från staden än in, de senaste tio åren. Faktum är att 2021 och 2022 var nettoutflyttningen från Stockholm den största på ett halvt decennium.
Det är inte konstigt med tanke på hur Stockholms bostadsmarknad ser ut. Vill man köpa en tvårumslägenhet i staden behöver man cirka en halv miljon i kontantinsats. Den som inte har sparat ihop så mycket pengar är förvisad till hyresmarknadens oändligt långa köer. Alternativet för de som inte ställt sig i kö i tid, och som inte kan köpa, är andrahandsmarknaden som både är dyr och osäker.
***
Att det är svårt att få tag i en bostad i stora delar av Sverige är naturligtvis dåligt, och många kan nog också vara överens om att bostadsmarknaden är onödigt krånglig. Men det är faktiskt inte särskilt allvarligt, eller ens konstigt, att det kostar mycket att bo i Stockholm. Det är där många av de attraktivaste jobben och de snabbast växande företagen finns. Men från flera håll tycks det finnas en förväntan att politiken ska ordna fram billiga bostäder.
Det finns en förväntan att politiken ska ordna fram billiga bostäder.
Vänsterpartiet i Stockholm vill exempelvis att “Alla, oavsett storlek på plånboken, ska ha möjlighet att bo i Stockholm”. Partiet har också efter valet, som gav vänstersidan majoritet i huvudstaden, arbetat för att bygga fler billiga hyresrätter i staden. Att det skulle vara någon form av rättighet att bo i Stockholms stad motiveras inte minst med att människor inte ska behöva tacka nej till jobb, eftersom många företag ligger just där.
Det är som att det i Vänsterpartiets föreställningsvärld inte finns någon annanstans att bo. Men så är det förstås inte. Från Uppsala tar det cirka 40 minuter att pendla till Stockholm, från Knivsta som gränsar till Märsta tar det knappt en halvtimme. Till Västerås, som man tänker är långt bort, tar det en timme. Samma gäller Nyköping och Norrköping. Från flera kranskommuner som är betydligt billigare att bo i än Stockholms stad går det ännu snabbare.
***
Den politiska strävan att alla ska ha råd att bo där efterfrågan är hög har lett till att det är väldigt svårt att hitta någonstans att bo i Stockholm, även om man tjänar tillräckligt mycket pengar för att faktiskt kunna betala för sig.
I stället för att hålla ner priserna behövs reformer för att Stockholm ska bli tillgängligt för fler. Amorteringskraven, som leder till krav på stor kontantinsats och driver upp kostnaderna särskilt för unga, borde ses över. Hyresregleringen borde avskaffas helt. Det är särskilt viktigt i innerstaden. Vill man bo på Östermalm, Södermalm, Kungsholmen eller i andra attraktiva och centrala områden ska man också betala för det.
Genom att avskaffa hyresregleringen hade fler faktiskt fått en chans att bo centralt. Den ordningen är betydligt bättre än nuvarande, där alternativet för den som inte stått i kö länge, bara är att hyra i andra hand, eller köpa vilket innebär en högre risk och kan kosta ännu mer.
***
För att öka byggtakten så att det byggs mer där folk vill bo borde det kommunala planmonopolet avskaffas, så att huvudregeln blir att markägarna, inte kommunpolitikerna, bestämmer om det ska byggas på deras mark. Lucas Ljungberg har i en rapport presenterat ett konkret förslag för hur det kan gå till. Förslaget handlar bland annat om att en ny statlig myndighet på ett rättssäkert sätt ska göra lämplighetsbedömningar och bevilja bygglov, i stället för politiker i byggnadsnämnder.
Fler bostäder i Danderyd, Lidingö och Solna, till exempel, hade gjort att fler kunde bo närmare Stockholm. Det hade också kunnat öka tillgängligheten i Stockholm stad när fler kanske väljer att bosätta sig i närliggande kommuner för att man vill bo större, billigare eller i en annan miljö, vilket skapar plats för andra att flytta till staden. Som Jacob Lundberg, tidigare chefsekonom på Timbro, konstaterat finns det även i Stockholm stad stora möjligheter att bygga mer – nästan hälften av marken är obebyggd.
Reglerna för byggande behöver bli färre för att möjliggöra fler bostäder.
Inte minst behöver reglerna för byggande bli färre för att möjliggöra för fler bostäder. Boverket har presenterat ett nytt regelverk som innebär mer frihet åt den som bygger, att exempelvis ha lägre i tak och rum utan fönster. Fler regelförenklingar som dessa kan ge både fler och billigare hem. Det kan underlätta för personer som flyttar till Stockholm för jobb och tycker att det är viktigare att få tag i en lägenhet än att den ska vara perfekt. Kanske vill man ha något tillfälligt innan man hittat en lägenhet man vill bo i en längre tid.
Det är några exempel på hur det kan bli lättare att hitta en bostad, om bara politiken har rätt fokus.
Det kommer alltid vara dyrt att bo i Stockholm. Så dyrt att vissa inte kommer att ha råd att bo i kommunen, trots att de jobbar där. Och många som har råd kommer ändå att välja bort att bo i Stockholm stad för att man helt enkelt prioriterar att lägga sina pengar på annat. Att rekordmånga har flyttat ut från staden de senaste två åren är ett tydligt tecken på att fler prioriterar, eller uppskattar, att bo någon annanstans än i innerstan. Det är heller inte konstigt att det är dyrt – det är trots allt Sveriges huvudstad. Att det är attraktivt att leva där är ett styrkebesked.
Det är inte en rättighet att kunna bo billigt i Stockholm. Politiken borde arbeta för möjliggöra för fler att bo i staden, inte för att det ska vara billigt för de som har turen att ha foten inne. Då borde avregleringar vara vägen framåt – inte planekonomi.