Det är lättare att jaga fotbollssupportrar än kriminella
Myndigheternas åtgärder för att komma åt dem som bränner bengaliska eldar på fotbollsläktare blir allt mer bisarra. Inför årets fotbollssäsong inkluderar de bland annat nya riktlinjer för kroppsvisitation, där tiotusentals åskådare varje vecka förväntas finna sig i att bli tagna mellan benen och på brösten.
När de verkligt brännande problemen blir ohanterliga är det enklare att fokusera på de mindre komplicerade. Det tycks vara den filosofi som genomsyrar den svenska ordningsmakten, som tycks prioritera att hålla koll på fredliga och laglydiga medborgare framför att komma till rätta med den grova kriminaliteten.Prioriteringen är på sätt och vis begriplig: det är mycket otäckare att konfrontera tungt beväpnade kriminella än vanliga svenssons som bara försöker göra rätt för sig.
Ett sådant exempel är polismyndighetens strävan att kringskära laglydiga medborgares möjligheter att äga vapen, genom snåriga regelverk och ren myndighetsobstruktion, som vid de orimligt långa handläggningstiderna för vapenlicenser. Samtidigt ökar inflödet av illegala vapen som används av kriminella, något som alltså inte påverkas av politikers och myndigheters allt mer drakoniska hållning gentemot de lagliga vapenägarna. Det hela påminner om när staten för att komma till rätta med problemet med ligister som sköt fyrverkeripjäser mot människor och byggnader i samband med nyårsfiranden, förbjöd fyrverkerier för alla.
Om förbudet mot bengaliska eldar inte hjälpte kommer sannolikt inte heller tafsande i entréerna att göra det.
En annan grupp som ordningsmakten gärna ger sig på är idrottspubliken. Framför allt är det ståplatspubliken kring de allsvenska fotbollsklubbarna som myndigheterna vill klämma åt. Sedan bengaliska eldar förbjöds på fotbollsläktare 2007 har polisen lagt stor möda att komma till rätta med detta ickeproblem. Bengaliska eldar och annan pyroteknik är ett uppskattat inslag i inramningen av fotbollsmatcher och har fortsatt att förekomma trots förbudet.
Personskador på grund av bengaliska eldar är sällsynta. Likväl har polisens ansträngningar att komma till rätta med fenomenet med åren blivit allt mer världsfrånvända. Inför årets fotbollssäsong kom nya direktiv från Riksidrottsförbundet till de allsvenska klubbarna, angående kroppsvisitation vid insläppet till ståplatsläktarna. De nya riktlinjerna hade tagits fram tillsammans med bland andra polisen och innefattade bland annat att entrévärdarna som genomför kroppsvisitationerna ska ta åskådarna mellan benen och på brösten (visserligen med baksidan av handen).
Att detta är en integritetskränkande behandling för såväl den publik som utsätts för den som för de entrevärdar som förväntas genomföra den är inte svårt att räkna ut. Att det är orimligt att vecka efter vecka utsätta tiotusentals åskådare för detta i syfte att komma åt några tiotal som försöker smuggla in pyroteknik på arenorna är fullständigt proportionslöst, men speglar såväl ordningsmaktens som Riksidrottsförbundets inställning. Att det påbjudna tafsandet skulle ha någon effekt på bengalbränningen är inte särskilt sannolikt. Det tror i alla fall inte de representanter för Svenska Fotbollssupporterunionen som uttalat sig kritiskt i frågan. Tidigare regelskärpningar har snarare haft motsatt effekt. Om förbudet mot bengaliska eldar inte hjälpte kommer sannolikt inte heller tafsande i entréerna att göra det.
Kollektiva bestraffningar och oproportionerliga åtgärder visar hur skeva ordningsmaktens prioriteringar är.
Däremot finns en överhängande risk att människor avskräcks från att gå på fotbollsmatcher i framtiden. Flera allsvenska klubbar, bland annat AIK, har meddelat att de inte tänker tillämpa de nya riktlinjerna, av hänsyn till sin publik, men också till arbetsmiljön för de entrévärdar som genomför kroppsvisitationerna.
Ett annat närliggande exempel på hur jakten på det fåtal som bränner bengaliska eldar går överstyr kommer från Sundsvall där polisen meddelat att den förbjuder läktararrangemang, så kallade Tifon, med stora flaggor på läktarna, eftersom de menar att bengalbrännare kan springa in under flaggorna och gömma sig och på så vis undgå identifiering. Förbudet har väckt ont blod, inte bara i GIF Sundsvalls supporterförening Patronerna, utan i hela supportersverige.
Kollektiva bestraffningar och oproportionerliga åtgärder som slår mot en hel fotbollspublik i syfte att komma åt en minoritet som de flesta inte ens uppfattar som ett problem visar hur skeva ordningsmaktens prioriteringar är. Ett annat sätt att komma till rätta med bengalfrågan vore att upphäva det kategoriska förbudet från 2007, som uppenbarligen inte fungerar. På så vis skulle polisen kunna lägga sin tid på viktigare samhällsproblem och tiotusentals fotbollsåskådare slippa närgångna kroppsvisitationer vecka ut och vecka in.