Ekonomi Åsikt
Det handlar om språket, dumbom
Den politiska debatten om arbetslösheten missar det största problemet. Bidragstak och incitament i all ära, men ska vi lösa den strukturella arbetslösheten krävs att politiken förstår den stora frågan, skriver Hannes Sjöberg.
Arbetslösheten är historiskt hög. Det snappas ibland upp i politiska debatter, även om frågan inte får så mycket uppmärksamhet som man kan tycka att den borde.
Men förutom att arbetslösheten är på rekordnivåer verkar politiken inte ha begripit hur långt ifrån arbetsmarknaden många av de arbetslösa faktiskt står. Av de arbetslösa är 40 procent utomeuropeiskt födda, och i den gruppen är förutsättningarna för arbete ofta mycket svåra. Personer som är arbetslösa men har språket och de som har gått ut med en godkänd gymnasiebehörighet kommer i regel att hitta arbete. Men för den stora grupp som kom hit under flyktingvågen är det tuffare. Många kom utan en färdig utbildning, med trauma i bagaget och behövde sätta sig in i en ny kultur och lära sig ett språk från grunden. Ofta utan särskilt stora kunskaper i engelska, vilket annars kan hjälpa på vägen. Det är den gruppen som nu måste komma in på arbetsmarknaden om vi ska lyckas undvika att skapa klyftor i samhället som kommer vara extremt svåra att bli av med. Enligt Almegas färska rapport Arbetsmarknad i förändring uppfyller i dag 75 procent av de arbetslösa något av kriterierna för att räknas som vad Arbetsförmedlingen kallar ”svag konkurrensförmåga”. För väldigt många av dem är det språket som sätter stopp.
Efter ett rapportsläpp på Timbro i februari följde en debatt mellan Gröna studenter, Liberala ungdomsförbundet, Moderata ungdomsförbundet och S-studenter. I debatten hördes förslag om hur man ska förbättra arbetsmarknadsutbildningarna, flyttbidrag, att lägga ner den svenska arbetsmarknadsmodellen, skrota balansmålen och ställa aktivitetskrav. Det var en underhållande debatt, men det var också tydligt att det fanns politiska skygglappar som gjorde att ingen av debattörerna helt förstod problemens kärna. Förslagen i sig är inte nödvändigtvis dåliga utifrån vardera debattörs ideologiska utgångspunkt. Det finns problem med att arbetslösa stängs ute från arbetsmarknaden genom höga kostnader för att anställa och att för få krav ställs på de arbetslösa. Det finns också problem med underfinansierade utbildningsprogram och incitament att ta arbete där de finns. Men det som slog mig var snarare att ingen av debattörerna tog upp den enskilt viktigaste faktorn för att lösa långtidsarbetslösheten och integrationen: det svenska språket.
Yrken som benämns som enkla har antingen höga fysiska krav på sig, eller kräver mer kunskap än man kan tro.
Jag arbetar för Almega Serviceföretagen, som är städbranschens arbetsgivarorganisation. När folk hör om städbranschen tänker de på några av de få arbeten som räknas som ”enkla”. Men det finns inga enkla jobb. Yrken som ofta benämns som enkla har antingen höga fysiska krav på sig, eller kräver mer kunskap än man kan tro. Städarna behöver till exempel, utöver att arbeta med ett fysiskt tufft yrke, också ha koll på vilka kemikalier som ska användas för vilken typ av ytor. Använder man fel kan man exempelvis skada ett marmorgolv och skapa enorma kostnader. Men man måste också ha en känsla för service, framför allt när man arbetar dagtid och städar på kontor eller när man städar i privata hem. Man städar alltifrån förskolor och skolor till kärnkraftverk, fabriker och operationssalar som kräver en extremt hög nivå av renhet. Det klarar inte vem som helst. Det är inte omöjligt för de flesta att arbeta som lokalvårdare, men det finns definitivt en tröskel in.
Städbranschen har inte slut på arbetstillfällen, om någon tänker att det skulle vara anledningen till att det finns många arbetslösa. De närmaste tre åren behöver städbranschen enligt en kompetenskartläggning som lanserades i början av mars anställa 22 500 lokalvårdare, hemstädare och fönsterputsare. Det är arbeten som oftast räknas som enkla. Hälften av städföretagen räknar med att rekryteringsbehovet kommer att öka närmsta tre åren, endast 4 procent tror på en minskning av rekryteringsbehovet. Trots den stora arbetslösheten är det 61 procent av städföretagen som har fått det svårare att hitta rätt kompetens att anställa de senaste fem åren. Endast 5 procent tycker att det har blivit lättare att hitta kompetens. Det är siffror som belyser någonting som de flesta kanske inte har koll på. Städbranschen, och många andra branscher utan större utbildningskrav, har kompetensförsörjningsproblem.
Städföretagen själva säger de att de kan lära ut de yrkesmässiga färdigheterna till de flesta. Det de inte kan lära ut är en vilja att arbeta. Där behövs de kraven som Muf på debatten tryckte på. Bidragstak och aktivitetskrav – piskan, så att säga. Gröna Studenters språkrör Nadja Winberg sade under debatten att hon inte tror att folk vill vara arbetslösa. Det har hon helt rätt i. Människor vill inte gå arbetslösa, man vill skapa sig ett bättre liv och enklaste sättet att göra det på är att arbeta. Det handlar i grund och botten om att vi behöver öka incitamenten till att ta ett arbete. Att folk aktivt säger nej till ett jobberbjudande är enligt en rapport från december det näst största rekryteringsproblemet för städföretag. Det största rekryteringsproblemet är bristande språkkunskaper.
Men, tänker du, varför är svenskan så viktig för att bli anställd som städare?
Men, tänker du, varför är svenskan så viktig för att bli anställd som städare? Man kan väl sopa ett golv även om man bara kan arabiska, ukrainska eller något annat språk? Det kan man givetvis, men för att ett företag ska fungera optimalt så krävs det att man kan kommunicera med varandra åtminstone på en grundläggande nivå. Exempelvis är ett problem att om en städare inte har tillräckligt god svenska för att förstå att hen måste dra upp handtaget på ytterdörren innan hen låser så lämnas dörren öppen. Då blir företaget av med den kunden. Det ställs dessutom ofta som krav att lokalvårdare ska kunna grundläggande svenska i både offentliga och privata upphandlingar. Anledningarna till det kan vara både att det är ett slentrianskäl och att det krävs på en del ställen för att förstå säkerhetsföreskrifter. Problemet är att för få kan tillräckligt god svenska och SFI är – vilket konstaterats av både branschen och Skolinspektionen – en ineffektiv utbildningsform.
Vi har alltså i Sverige en situation med många arbetslösa samtidigt som det finns ett enormt rekryteringsbehov hos företagen. Det finns inga enkla lösningar, utan det krävs både morot och piska. Framför allt behövs det en kompetenshöjning kring språket. Regeringen behöver ta den utmaningen på allvar och reformera SFI, utöka språkutbildningar för vuxna och lösa kompetenskrisen. Det behöver även ungdomsförbundens ordföranden förstå. Det finns inga alexanderhugg, men att höja språkkunskaperna hos de arbetslösa är så nära man kan komma.