Ekonomisk frihet har gjort världen bättre

Fram till 2011 var franska telefonabonnemang dyra. Att ha en smarttelefon hos något av de tre dominerande bolagen kostade mellan 45 € och 65 € i månaden och gav ändå bara begränsade mängder telefontid och övrig service.

Sedan avreglerades marknaden och en ny aktör fick licens för 4G. FreeMobile erbjöd abonnemang för 20 € som medgav obegränsad samtalstid, fria sms, mms och data. Kunderna strömmade till i rask takt, men också de som inte bytte telefonbolag fick stora fördelar. De andra företagen erbjöd snart abonnemang för 20 € de också, och priserna på hela telefonmarknaden sjönk med 40 procent på ett halvår.

Flygresor och teletjänster hörde till det som blivit radikalt billigare

Ekonomen Thomas Philippon är uppvuxen i Frankrike, men flyttade kring millennieskiftet till USA. En sak han då såg fram emot var de betydligt lägre levnadsomkostnaderna i kapitalismens hemort: Datorer, internetabonnemang, kläder, flygbiljetter och detaljhandelspriser generellt var klart lägre i ett USA som varit ledande i avregleringar under 1980- och 1990-talet. Flygresor och teletjänster hörde till det som blivit radikalt billigare, liksom vanliga detaljhandelspriser, mycket tack vare WalMarts nydanande logistikkedjor.

Så är det inte längre. Tre år efter den franska avregleringen av telemarknaden hade prisnivån, så väl det nu kan jämföras, gått från 10 procent dyrare till 25 procent billigare än i USA. Philippon märker till sin förvåning att ett oväntat skifte skett i USA, vilket framgår i större kontrast mot ett Europa som delvis gått åt andra hållet. I USA har konkurrensen avtagit markant de senaste två decennierna, konstaterar han i boken The great reversal – How America gave up on free markets.

Flygresor och internettjänster är nu ofta dyrare i USA. Ännu värre är sjukvårds- och finansmarknaden. Regleringsbördan har ökat och hindrar ofta det mest fundamentala på fungerade marknader, möjligheten att träda in och växa som ny konkurrent. Inte heller de nya teknikföretagen Apple, Google, Facebook, Amazon och Microsoft är fundamentalt annorlunda från tidigare dominanter, menar Philippon.

Den minskade konkurrensen i den amerikanska ekonomin har inneburit ett inkomstbortfall motsvarande en biljon dollar

Med större respekt för människors äganderätt till sina egna data skulle tillträdet och konkurrensen öka också på detta område. På sådana villkor skulle dessutom techjättarna kunna erbjuda välkommen konkurrens inom finansiella tjänster, kommunikation och sjukvård utan samma risk för oacceptabla integritetsintrång.

I runda slängar har den minskade konkurrensen i den amerikanska ekonomin inneburit ett inkomstbortfall motsvarande 5 procent av BNP eller en biljon dollar, och för löntagarna är förlusten 1,5 biljoner dollar eller mer än den ackumulerade löneutvecklingen 2012 till 2018 eftersom den minskade konkurrensen också gynnat storföretagen relativt löntagarna.

Under senare decennier har alltså mer av fri konkurrens i Europa lett till lägre priser för vanligt folk, medan koncentrationen inom ett stort antal sektorer upprätthållen av bland annat en växande regelbörda i USA lett till stigande priser, lägre investeringstakt och ökade ekonomiska skillnader.

För två år sedan sammanfattade ekonomen William Easterly i liknande breda penseldrag vad som hänt i länder i Afrika och Latinamerika som följt ekonomiska rekommendationer som friare handel och friare kapitalrörelser, balanserade budgetar och inflationsbekämpning, som spreds även i andra delar av världen i en agenda som kallats Washington consensus.

Krugman frågade sig redan 1995 om inte globaliseringen hade gått för långt

Redan i mitten av 1990-talet ville ledande ekonomer som Paul Krugman och Dani Rodrik, liksom Världsbankens chefsekonom i Latinamerika Sebastian Edwards, döma ut de liberaliseringar som skett. Krugman frågade sig redan 1995 om inte globaliseringen hade gått för långt. När Easterly nu kan ta ett mer översiktligt perspektiv så konstaterar han ett generellt uppsving för länderna som följt rekommendationerna.

Framför allt i takt med att extrem politik åt motsatt håll avskaffats – valutakontroller, importsubstitution (en självförsörjningstanke för utvecklingsländer) och statskontrollerad produktion – har tillväxten hämtat sig under 2000-talets inledning. Något kausalsamband i större detalj går förstås inte att slå fast, men däremot återigen ett generells samband mellan liberalisering och god ekonomisk utveckling. Så även förstås i Kina, där marknadsreformer sedan 1980-talet följts av en remarkabel ekonomisk utveckling.

Kina har samtidigt anförts som exempel mot de mest optimistiska förhoppningarna på globalisering och ekonomisk liberalisering. En friare ekonomi och internationellt utbyte har sagts vara en väg till ett mer fritt, pluralistiskt, tolerant och demokratiskt samhälle. Kina har med sin repressiva enpartidiktatur lyfts fram som exempel på motsatsen, och tjänar i dag som mönster för exempelvis Viktor Orbáns antiliberala styre. Man kan få ekonomisk tillväxt utan att behöva stå ut med ett öppet, tolerant och pluralistiskt samhälle, är budskapet.

De statliga företagen är inte lika effektiva som de privata och konkurrensutsatta

Frågan är om det verkligen är vad Kina illustrerar. Ekonomiskt sett svängde landet kraftigt mot ökad statlig styrning i samband med finanskrisens globala effekter 2008. Kreditgivningen har därefter styrts mot statliga företag och statliga infrastrukturprojekt. Effekten på tillväxten har noterats sedan ett par år och den är föga förvånande negativ. De statliga företagen är inte lika effektiva som de privata och konkurrensutsatta.

Men den statskontrollerade och mindre öppna ekonomin har också haft effekter på det kinesiska samhället som under Xi Jinpings ledning blivit betydligt mer repressivt mot minoriteter, utlandsstudenter och avvikande uppfattningar. Statsutgifterna för inre säkerhet har skenat och militära utgifter har ökat, liksom aggressiviteten gentemot andra länder.

Detta är också i skarp kontrast mot det tidiga 2000-talets utveckling, beskriven av Harvardsociologen Ya-Wen Lei i boken The contentious public sphere. Under perioden då Kina blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) och sökte närma sig väst frodades också en alltmer svårkontrollerad offentlig arena för folkliga opinioner.

När kommunistpartiet 2008 försökte installera mjukvara mot pornografi i samtliga datorer blev motreaktionen så häftig att partiet fick backa. Detta kan ställas mot det alltmer ogenerade våldet på senare år, inklusive kidnappningen av den svenske medborgaren, bokförläggaren Gui Minhai.

Ökad statlig kontroll av ekonomin följdes av ökad repression och förföljelse av minoriteter samt utrikespolitisk aggressivitet

Återigen går det inte att belägga några kausalsamband, men ett mönster kan ändå skönjas av att en friare och öppnare ekonomi samvarierat också i Kina med ökad åsiktspluralism, medan skiftet mot ökad statlig kontroll av ekonomin följdes av ökad repression och förföljelse av minoriteter samt utrikespolitisk aggressivitet.

Man kan ifrågasätta detaljer och utfall, men den generella bilden är ändå rätt tydlig: Hyggligt fri konkurrens är av enormt värde för samhällen. Utöver de direkta välståndseffekterna är fria marknader också bra på att gynna löntagare och konsumenter, medan senare decenniers ingrepp i desamma varit skadliga för ekonomin och breda grupper även om de gynnat politiskt välorganiserade företag.

Ekonomiska friheter och öppenhet för handel tycks även samvariera med tolerans, pluralism och åsiktsfrihet. Det finns gott om enskilda undantag och kortsiktiga effekter, men detta är den generella bild som framträder över senare decennier, ett perspektiv som ofta försvinner i dagsdebatten.