En ekonomisk dröm som står sig än i dag

Artikeln En ekonomisk dröm publicerades för 170 år sedan, den 26 februari 1847 i Dagligt Allehanda. Artikeln är tydligt liberal i sin ton och diskuterar kraften i de förändringar som Geijer ser svepa över samhället och ekonomin. Hur ska man förstå innebörden av den allt mer öppna ekonomin och kombinationen av ökad konkurrens och teknisk utveckling? Hur ska man eller bör man agera, och vilka krav på anpassning ställer den nya situationen?

Dagligt Allehanda hörde till de ”oppositionella” liberala tidningarna i landet. I tidningen fördes debatten om de liberala reformer och representationsförändringar som diskuterats av och an från tiden för Gustaf IIIs maktövertagande 1772, men som sedan 1809 inte fått gehör. Nu var tiden övermogen, en ny samhällsordning var redan etablerad. Att publicera Geijers text i Dagligt Allehanda passade väl in i bilden.

Geijer hade sedan ”affallet” år 1838, d.v.s. övergången från en konservativ grundsyn till en liberal inriktning, hört till dem som tydligast talat för att reformer behövdes, och att det inte gick att stoppa tidens gång. Det låg som en del i Geijers natur att vackla mellan olika ståndpunkter, som det kanske det gör för oss alla, som har ett öppet intellektuellt sinne. Geijer fick utstå hård kritik för sina nya liberala åsikter. Flera av hans vänner och kollegor vände honom ryggen. Andra ifrågasatte Geijers förstånd.

Rädslan för vad lössläppta krafter från folket, även om representationsförslagen var relativt försiktiga, skulle kunna föra med sig var utbrett. Invanda privilegier skulle kunna ifrågasättas och obildade massor kunna få ett inflytande som man ansåg var helt orimligt i de samhällslager som sedan sekel haft en oemotsagd maktposition.

Man märker också i Geijers sista stora kraftsamling i rollen som professor och lärare, föreläsningarna 1844 om Vår tids inre samhällsförhållanden, hans vacklan. Hade kanske liberala reformer och marknadsekonomin gått för långt i England, ett land var debatt och utveckling han följde nära. Måste kanske frihandel och fri ekonomi kombineras med långsiktighet och ansvarstagande från de nya bärande samhällsskikten? Hur skulle man undvika att en pöbel av arbetssökande och arbetslösa skulle komma att dominera i städerna? Frågorna hade ställts också i essäerna om Fattigdomsfrågan i slutet av 1830-talet. En kombination av åtgärder för att stävja den nya fattigdomen var Geijers recept. Men hur långt skulle den ekonomiska friheten och förändringarna gå?

Kanske trodde många att Geijer efter det att han lämnat Uppsala Universitet och flyttat till Stockholm tappat sin liberala gnista. Hans hälsa blev alltmer vacklande. Ett fotografi från 1840-talets början, det enda kända, visar en åldrande man, långt ifrån de ungdomliga idolporträtten som man är van att förknippa Geijers yviga personlighet med. Är det en bruten man som man ser på bilden? Rent fysiskt är det utan tvekan så att Geijer gått in i ett åldrande. Men när det gäller reformivern visar det sig att man misstar sig.

Erik Gustaf Geijer samlar sig nämligen till ett sista och sammanfattande slag för de framträngande liberala värdena och nödvändigheten av att anpassa samhällsliv, ekonomi och politik till de nya förhållandena. Med den stora bredd Geijer hade i sitt författarskap, som spänner över flera ämnen från forskning till poesi, och med en tidigare avvisande inställning till nationalekonomin, väljer han ändå att göra ekonomin och samhällsutvecklingen till sin slutliga fråga. Det är ett kondensat av nära 50 års konstant samhällsanalys och reflektion, och det är en text som än idag framstår som uppfordrande och prövande.

Geijer inleder med att omfatta hela Sverige med alla dess olika naturförutsättningar, orter, befolkningen i landets skilda delar och i alla olika yrken, i sin betraktelse. Det är en betraktelse, eller dröm som Geijer benämner det, i statshushållningen. Här gäller det hela samhällsekonomin och förändringstrycket i ekonomin som han ser detta.

Vanans makt och traditionen hade kommit att dela in befolkningen, branscherna och trakterna i landet i olika grupperingar, där murar som skydd mot förändring hade rests. Det är skråväsendet och privilegiesystemet som sätts i zenit för analysen. Dessa hade uppstått:

”först som behovets, sedan vanans och slutligen fördomens barn”.

Den tid han lever i präglas enligt Geijer mer av fördomar och försvar för redan förlorade positioner än av realism. Privilegierna har kommit att överleva sig själva, långt efter det att de förlorat sin verkliga motivation. Hela samhället och samhällsekonomin hade utan återvändo dragits in i ett förändringsflöde där alla dessa gamla föreställningar och murar nu skulle komma att raseras, vare sig enskilda krafter ville det eller inte.

Själva förhållandet att många genom regleringar och privilegier kunnat skapa sig en tillvaro där man var trygg i den lilla muromgärdade verkligheten hade enligt Geijer bidragit till att många ännu inte fått syn på förändringens vind och insett dess kraft. Dessa ”inhysehjon i de gamla förhållandena” ropade på ordning, det vill säga den gamla ordningen. Att det var förgäves ville eller kunde man inte se. Slaget var enligt Geijer hopplöst förlorat.

De grupper i samhället som hade utsikt över flera samhällsområden var de som tidigast uppfattade förändringen. Det krävdes en förmåga till jämförelser mellan flera olika områden för att nå insikten. Det är hos handelsmannen och industrialisten som denna utsiktspunkt finns, enligt Geijer. Dessa grupper ser tidigt vad som är på gång. Hantverkaren och arbetaren representerar de som senast uppfattar förändringen. De blir som uppskrämda djur när de ser förändringens kraft och drivs till motstånd, t.ex. i strejker, demonstrationer och allmänt motstånd.

Det som sker är dock hoppfullt menar Geijer. Vetenskapen och teknikens utveckling leder till en snabb produktivitetsökning och produktionens tillväxt. Men också till att priserna på många produkter och varor faller. Så även om ökad konkurrens och avreglering leder till mer varierande löner och större lönespridning ökas köpkraften, fler varor kan konsumeras och produceras.

Detta är också genombrottet för den av Geijer så omtalade personlighetsprincipen. Medborgarna går från att vara medlemmar i skrån och förstelnade strukturer till att bli individer. Häri ligger ”liberalismens hela tro” en tro som Geijer menar också leder till ett individuellt självförverkligande, en ”salighet”. Konservatismen är ett fåfängt fasthållande vid det förgängliga. Det går inte att stoppa tiden och den frambrytande individualismen. Så snart ljuset går upp för allt fler kommer konservatism och populism att förlora sin enhet. Den är enligt Geijer enbart uttryck för vidskeplighet.

Den nya tidens öppna samhälle med drivkrafter till förändring, produktion och handel kommer att förändra hela samhället som man känt det. Det är just växelverkan mellan enskilda individer som är kärnan i det nya. Det blir en ”vexelverkan och gemenskap” på samma gång. Ur den gamla slutna organiska staten och nationen, som Geijer stött så övertygat ett par decennier tidigare, uppstår en ny gemenskap, ett nytt samhälle.

De som följer med i utvecklingen kommer att lyckas och utvecklas. De som håller fast vid det gamla förtvinar och dör. Det är Geijers hårda dom. Essän tonar ut i en bild av harmoni där alla delar av samhällsbygget samverkar till en högre närmast himmelsk harmoni.

Självklart var texten radikal i sin tid och skarp i sin analys. Det fanns inte någon återvändo i Geijers syn på utvecklingen. Det nya skulle komma att bryta fram och samhällets institutioner hade att anpassa sig. Konservatism var vidskepelse och skulle förtvina över tiden. Enskilda och frigjorda individer skulle skapa en ny sammanhållning och en ny samhällsanda. Lyckades man skulle man till och med nå en sorts frälsning. Religionen är hos Geijer det kitt som kan binda ett friare samhälle samman. En på kristen grund etisk hållning är avgörande för samhällets fortbestånd.

Geijers marknadsekonomiska manifest pekar framåt mot den reformperiod som skulle komma i Sverige under de följande decennierna. Äntligen skulle institutionerna komma att anpassas till de nya omständigheterna. Det gällde både politik och ekonomi. En ekonomisk dröm har också likheter med det kommunistiska manifest som Marx och Engels året därpå publicerar i sin analysmetod och retoriska styrka. I vår tid bjuder Geijer på en uppfordrande läsning. Vägen framåt i en tid som förefaller osäker och kräver anpassning går inte genom att bygga murar och stänga inne. Populism och konservatism kan inte möta framtidens utmaningar. Framåt! är den väg som återstår.