En feminism för de verkliga problemen
Västvärldens debatt om feminism och jämställdhet har snöat in på symbolfrågor. Melinda Gates bok Kvinnor förändrar världen är en viktig påminnelse om att det finns större problem att ta tag i. Kvinnor med allvarligare problem behöver lyftas ur fattigdom för att kunna förverkliga sig själva.
Att Melinda Gates självbiografi handlar om kvinnor är uppenbart redan för den som sett titeln: Kvinnor förändrar världen (Natur & Kultur, 2019). Den som hoppades på en öppen biografi om hennes relation med Bill Gates och saftiga detaljer om hennes privatliv får vända sig till skvallerpressen. Det närmaste man kommer är en detaljerad beskrivning av hur jämställdheten i makarna Gates relation har utvecklats, en utläggning som landar i en moralpannkaka om hur heterosexuella par bör leva i sina relationer.
Till skillnad från en del andra feminister använder hon sig dock inte av känsloargument. De tragiska historierna om kvinnorna i utvecklingsländer som genomgått alltifrån könsstympning till våldtäkter är inte snyfthistorier utan tillsammans med den imponerande mängden statistik (att hennes mentor var Hans Rosling gick att räkna ut redan innan hon nämnde det) snarare pusselbitar i hennes resonemang om vikten av att lyfta kvinnor.
Frånvaron av känsloargument skiljer Gates från många kända feminister. Skådespelerskan Emma Watson höll ett emotionellt tal i samband med lanseringen av FN:s HeForShe-kampanj 2014, som fick hård kritik. Den amerikanska journalisten Cathy Young skrev i Times Magazine:
Watson deserves credit for wanting to end the idea that “fighting for women’s rights [is] synonymous with man-hating.” But she cannot do that if she treats such notions only as unfair stereotypes.
Detta är ett av de stora problemen med framställningen av kvinnofrågor och feminism. Gates är mer nyanserad, och beskriver till exempel hur det inte bara är män som bidrar till ett icke-jämställt samhälle (ett misstag som tyvärr många feminister gör) utan att det i lika stor utsträckning är kvinnorna som i vissa kulturer ansvarar för att urgamla traditioner som barnäktenskap och könsstympning förs vidare. Mellan raderna kan man se hennes mer indirekta slutsatser – att lyfta kvinnor är inte enbart en jämställdhetsfråga utan en fråga om hur man lyfter människor ur fattigdom.
Som svensk skäms man nästan när man läser hennes bok och jämför med den svenska jämställdhetsdebatten.
Gates beskriver hur hennes och Bills stiftelse började dela ut vaccin i fattigare delar av världen, och såg hur kvinnor stod i timmar och köade i solen för att förhoppningsvis kunna vaccinera sina barn. Problemet, insåg paret Gates efter att ha pratat med kvinnorna, var att vaccin inte räckte till för att bekämpa fattigdom, eftersom problemet snarare handlade om att kvinnorna hade många barn vars munnar skulle mättas. Genom preventivmedel, familjeplanering och färre munnar att mätta var det lättare att lyfta både kvinnorna och barnen ur fattigdom.
Journalisten Peter Alestig menar i essän ”Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt land” (Timbro, 2018) att effekterna av att inte utbilda flickor får konsekvenser inte bara för dem som individer utan också för hela samhället och sedermera världen. Vid sidan av fattigdom påverkar det också befolkningstillväxt (där Alestig indirekt knyter an till Gates diskussion om familjeplanering), migration och klimatförändringar.
Medan man i stora delar av västvärlden, inte minst i Sverige, pratar om att tjejer inte ska indoktrineras i att leka med dockor och killar inte ska bära blått i första hand, påminner Gates om de större problem som glöms bort i den sortens diskussioner. Som svensk skäms man nästan när man läser hennes bok och jämför med den svenska jämställdhetsdebatten, där fokus snarare verkar vara att positionera sig som ickefeminist, liberal feminist eller vänsterfeminist och dividera om frågor som vad som är manliga och kvinnliga egenskaper. Samtidigt finns människor där ute med verkligt dåliga och ojämställda förutsättningar.
Det är dem Gates riktar uppmärksamheten mot. Den debatt om feminism och jämställdhet vi har i västvärlden producerar också lösningar som är kopplade till våra förutsättningar. Gates vill i stället att vi ska fokusera mer på utvecklingsländerna, där det bästa man kan göra för såväl män som kvinnor är att lyfta dem ur fattigdom. Det är kvinnor som figurerar i Gates boktitel och kvinnor som står i fokus, men det är människor som ska respekteras och lyftas. Där bidrar med Gates med en viktig poäng, inte minst i den svenska debatten.