En tillfällig utopi
Vad är det som lockar allt fler till transformativa festivaler som Burning Man? Är det en önskan om en bättre värld? Maria Eriksson har besökt Fuego Austral i Argentina och ser vissa likheter med Galt’s Gulch.
Det första som möter oss utanför stängslet är en polisbil. ”De vill markera att de har koll. Men det finns inte en chans att vi släpper in dem. Det här är privat mark. I så fall får de komma tillbaka med en order om husrannsakan”, berättar en stund senare den man som sitter vid grinden och kontrollerar vem som får komma in på Fuego Austral.
Mitt ute på pampas hålls den argentinska motsvarigheten till Burning Man. Årets tema är Paréntesis Saturnal. Efter romersk förlaga, ett avbrott i tillvaron då alla vanliga regler är upphävda.
Bara några veckor tidigare ordnades stora demonstrationer i landet för kvinnors rätt att gå topless på stranden. Men här finns inga klädkoder. ”Fuego Austral varken stödjer eller fördömer illegala aktiviteter av något slag”, meddelar arrangörerna. Ett hundratal personer tältar ute på ett lerigt fält och det är något overkligt över denna tillfälliga lilla tältby med sina färgglada LED-installationer.
På kvällarna tänds eldar i gropar grävda i den bördiga åkermarken, där man sedan grillar chorizos och köttstycken. Även argentinska hippies tycks vara lika fästa vid sina asados som alla andra här. På dagarna ordnas workshops i skrattyoga, tantra och drakmålning.
En av de mest uppskattade aktiviteterna är en snålspolande dusch som några byggt av plastdunkar. I solnedgången väntar nakna festivaldeltagare på att tvätta av sig dagens svett, lera, solkräm och myggmedel.
Längst bort i lägret syns dansscenen. Ett lastbilsflak med en ljudanläggning krönt av en triangel av blinkande ljus, där människor dansar till elektronisk musik tills Södra korset bleknar bort på natthimlen.
Precis som moderfestivalen Burning Man utgår Fuego Austral och dess systerfestivaler runt om i världen ifrån tio principer. Däribland ’participation’, ’radical self-expression’ och ’radical inclusion’.
Vad är det som gör att dessa ’transformativa festivaler’ lockar allt fler deltagare världen över?
Helt klart attraheras en del av tanken på att det finns bättre sätt att leva tillsammans. Och då har man, grovt sett, två alternativ: att förändra den värld vi har, eller att dra sig undan från den.
Det senare är ingen ny idé. I Aeon Magazine beskriver Alexa Clay ett antal exempel på utopiska gemenskaper som grundats utifrån visioner om ett mer harmoniskt och lyckligare samhälle, men som ofta blivit högst kortlivade. New Harmony grundad 1825 i Indiana, två år; Fruitlands grundad 1843 i Massachusetts, sju månader, och så vidare. En förklaring är anhängarnas brist på de praktiska färdigheter som krävs för att bygga hus, odla mat och så vidare. En annan är interna konflikter och slitningar. Deltagarna visar sig till slut vara som folk är mest.
De kommuniteter Clay tar upp utgick ofta utifrån idéer om att avskaffa privat ägande, som återspeglas i Burning Mans principer om ’decommodification’ och gåvoekonomi. ”Gifting does not contemplate a return or an exchange for something of equal value.” En närmast motsatt princip till den som ska råda i Ayn Rands tankeexperiment Galt’s Gulch. Men visst är det samma längtan efter ett mer sant sätt att leva som uttrycks även där.
Hur länge skulle för övrigt en verklighetens Galt’s Gulch ha överlevt?
En förmiddag serveras brunch i ett av tälten. Fat med stekt bacon och äggröra bjuds runt under devisen: ”Det är inte en hägring.” Men det är förstås just det. Äggen, baconet och kaffet är inköpta i en livsmedelsbutik vilken som helst. Den gåvoekonomi som omhuldas på Fuego Austral fungerar för att vi 360 dagar om året lever i en marknadsekonomi.
Utopin är tillfällig. En parentes.
Kanske är just detta lösningen för den som vill söka inspiration för ett bättre samhälle och samtidigt undkomma en del av de praktiska problemen. Oavsett om de uppstår av bristande kunskaper om jordbruksskötsel eller i längden ohållbara ekonomiska principer.
Den sista kvällen tar jag en promenad runt festivalen. Det har varit ett kraftigt skyfall och åska. Den leriga marken är till stora delar täckt av vatten. Då och då möter jag någon annan, i gummistövlar, shorts och pannlampa. Synen av dessa människor som samlats runt utspridda eldar för tanken till de post-apokalyptiska berättelser som blivit så populära. Med den skillnad att vi alla, morgonen därpå, kan packa in tälten i bilarna och köra tillbaka till civilisationen.