Samhälle Krönika
Energidebatten behöver mer grundläggande matematik
Batterier och pumpkraftverk ska göra Litauen självförsörjande på förnybar el, enligt Sveriges Radio. Joakim Broman har tröttnat på en energidebatt som aldrig lär sig, och där grundläggande matematik är ständigt frånvarande.
Redan 2026 kommer Litauen att vara självförsörjande på förnybar el, fick man veta på Ekot i morse. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Litauen kapat de ryska gasledningarna och accelererat utbyggnaden av förnybar energi. Snart, under 2025, ska man också koppla bort sig från det ryska elnätet. Till dess “ska man ha byggt ett elnät som är både stabilare och helt anpassat till väderberoende sol- och vindenergi”, säger klimatkorrespondenten Marie-Louise Kristola i inslaget. En stor batteripark står redan färdig, kapaciteten utökas i ett pumpkraftverk och system som upprätthåller spänningen byggs. På så sätt kan elnätet hållas stabilt trots nedlagd kärnkraft och stängda gasledningar.
Jag ska inte säga att jag satte kaffet i halsen när jag hörde inslaget, jag har hört många, många som liknar det, men lite förvånad blev jag. För bara ett par månader sedan var jag själv i Vilnius för att delta på en konferens om energisäkerhet. En del av det jag fick höra speglas i Ekot-inslaget. Exempelvis Litauens kraftigt ökade elbehov, drivet både av omställningen bort från rysk gas och av klimatprojekt som innebär elektrifiering och vätgasproduktion. I Sverige brukar vi prata om en fördubbling av elproduktionen på 20 år; i Litauen pratar man om en sexdubbling, om än från en betydligt lägre startnivå.
I Sverige brukar vi prata om en fördubbling av elproduktionen på 20 år; i Litauen pratar man om en sexdubbling.
Men de regeringsrepresentanter som jag pratade med gjorde sig inga illusioner om att Litauen kommer att vara “självförsörjande på förnybar el”, som påstods i Sveriges Radio. Faktum är att jag frågade rakt ut, under en presentation om sol- och vindkraftsutbyggnaden i Litauen, om hur de skulle klara perioder av mörker och svag vind när de varken har vattenkraft eller gas, och när de stängt sitt sista kärnkraftverk 2009. Den litauiska representanten ryckte på axlarna och pekade tillbaka på mig.
– Då importerar vi från er. Och från Finland.
Tack för förtroendet, tänkte jag, men jag skulle inte lita på att det inom några år finns särskilt mycket fossilfri och billig el att importera varken från Sverige eller Finland. Sverige har stängt fem kärnkraftsreaktorer sedan 2005, Tyskland 17 under samma tid, och när inte denna kapacitet ersatts har tillgången på baskraft i norra Europa gradvis minskat till problematiska nivåer, vilket inte minst blev uppenbart under förra årets gaskris. Nu ska Sverige för all del bygga ny kärnkraft, men det kommer att ta tid innan de reaktorerna finns på plats. Polen bygger också kärnkraftverk, men även dröjer det till 2030-talet innan elproduktion kan väntas.
***
Det mesta talar därför för att Skandinavien, Baltikum och norra Tyskland kommer att lida av underskott på fossilfri baskraft, och därmed periodvisa höga elpriser, under lång tid.
Men pumpkraftverket och batteriparken då? Ett pumpkraftverk kan fylla sin vattenreservoar och batteriparken ladda sina batterier när den väderberoende kraften levererar och elen är billig. När elpriserna stiger vänds flödena åt andra hållet. Ja, det är bara det att batteriparken (för övrigt Europas största, enligt SR) har en effekt på 200 MW, vilket motsvarar en tiondel av Litauens behov under de tillfällen man använder som mest el (topplasten). Även om batterierna är fulladdade kan de alltså bara stå för 10 procent av Litauens elbehov under en enda timme. Sedan måste de laddas upp igen.
Pumpkraftverket har högre effekt: 900 MW vid en fylld reservoar, ungefär motsvarande en typisk kärnkraftsreaktor. Men vid full effekt räcker detta vatten bara i tolv timmar. Vad händer om det är vindstilla under ett helt dygn? Eller, som faktiskt är vanligt under vinterveckor i vårt närområde, under ett par veckor? Litauens självförsörjning kommer kanske att vara reell, men bara i en halv dag.
Så här byggs idén om det 100 procent förnybara energisystemet. Lösningar som i sig kan vara ganska användbara för nischade tillämpningar och kort lagring, som batteriparker och pumpkraftverk, lyfts fram som revolutioner som helt kan ersätta baskraften. Det krävs i själva verket ganska lite matematik för att se att så inte är fallet.
Litauens självförsörjning kommer kanske att vara reell, men bara i en halv dag.
Det låter kanske som om jag klandrar Litauen och spelar ner utbyggnaden av förnybar kraft. Jag vill inte göra något av det. Litauen har, som SR:s klimatkorrespondent Marie-Louise Kristola också lyfte fram i en lite längre intervju med Rokas Masiulis, VD på Litauens statliga elnätsbolag Litgrid, inte så många alternativ de närmaste åren. De förnybara kraftslagen är vad som står till buds, och de kommer att fylla viktiga roller både i Baltikum och i det övriga Östersjöområdet. Det kommer att dröja innan nya kärnkraftsreaktorer finns på plats, och då behövs sol- och vindkraft för att möta det växande elbehov som klimatomställningen medför.
Flexibilitet i form av batterier och pumpkraftverk är också bra. Vi ska bara inte tro att det förändrar faktumet att moderna samhällen kräver pålitlig elförsörjning över tid. I P1 pekade Masiulis på att den svenska kärnkraften var avgörande för Litauens elförsörjning under den akuta energikrisen, men varken han eller Kristola problematiserar beroendet av väderberoende energi framåt.
I skrivande stund ligger finska Olkiluoto 3, Europas största kärnkraftsreaktor, nere på grund av ett turbinfel. Sådana händelser brukar leda till skriverier om att kärnkraften minsann inte är så pålitlig som det påstås, men i själva verket understryker det bara vilket underskott på baskraft vi har i regionen. Det är inget konstigt att en reaktor ibland stängs ner på grund av tekniska fel eller planerat underhåll – det konstiga är att vi satt oss i en situation där sådana händelser får elpriserna att rusa. Just nu är de finska och baltiska elpriserna nästan 4 kronor per kilowattimme, och även de svenska priserna har klättrat uppåt. Om det bara funnits ett par reaktorer till – exempelvis i Oskarshamn, varifrån det finns en elkabel till Litauen – hade ett tekniskt fel på en reaktor inte spelat så stor roll. Nu orsakar det i stället snabbstopp i industrin och elpriser som bara för några år sedan hade varit otänkbara.
Jag börjar ärligt talat vara ganska trött på att skriva den här texten. Jag har gjort det för många gånger. Jag hade hoppats att de senaste årens elkris skulle leda till ett verkligt skifte i debatten, både i Sverige och i Europa. Men det förnybara luftslottet, idén om ett 100 procent förnybart energisystem, är fortfarande under utbyggnad, inte minst i Tyskland. Det är dags att vi river det och bygger våra energisystem på fysiska realiteter och matematik.