Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Ett halvår av hot mot den amerikanska demokratin
I sex månader har president Trump utmanat den maktdelningsprincip som gjort landets konstitutionen till en internationell förebild. Vi bär alla ett ansvar i att inte vara likgiltiga inför det som nu sker med den amerikanska demokratin. Det skriver Bean Khalil.
När institutioner krackelerar brukar de inte göra det på en dag. Sådant tar tid. I antikens Rom må det ha varit princeps Augustus som levererade nådastöten, men degraderingen av senatens roll hade påbörjats 100 år tidigare. I Ungern och Polen har vi sett hur Orbán och Kaczyński med kalkylerade nålstick under flera års tid slog hål på förvaltning, medier och oppositionen.
Men det som nu sker på andra sidan Atlanten verkar vara undantaget. President Donald Trumps andra mandatperiod har utmärkt sig i den hastighet med vilken han monterar ner USA. I sex månader har Trumps dagliga kavalkader av exekutiva ordrar kablats ut i syfte att överväldiga systemet. Både oppositionen och domstolar har därför lämnats paralyserade av den mängd politik som lämnar Vita huset. Trump vill att den exekutiva makten ska vara obegränsad.
I syfte att inte vänja oss eller låta något av det han gör försvinna bort i en ocean av notiser är det värt att påminnas om vad det är som faktiskt har hänt på detta halvår.
En av få som inte valt underkastelse är Harvard, som nu även har stämt regeringen.
En av de första handlingarna president Trump gjorde var att benåda dem som i samband med Bidens valvinst stormade Kapitolium. Benådningen av nästan 1600 åtalade eller fällda gjordes samtidigt som presidenten gav medlemmar ur den neofacistiska gruppen Proud Boys lindrigare straff. Neofascism verkade alltså vara ungefär där gränsen för benådning gick.
Något som inte minst har nått Sverige är administrationens krig mot de amerikanska universiteten. Under parollen att få de stora universiteten att skydda judiska studenter – som varit ett genuint problem på ett antal läroverk – har Trump använt frågan som en murbräcka för att få de anrika universiteten att underkasta sig administrationen. En av få som inte valt underkastelse är Harvard, som nu även har stämt regeringen.
Administrationen har även inlett ett arbete i att få landets stora advokatbyråer att svära trohet. Giganten Paul, Weiss gick i mars ut med en offentlig ursäkt till Trump för att byrån tidigare hade processat mot presidenten. Byrån har nu lovat att donera 40 miljoner dollar av gratis juridiskt arbete. Värt att notera är det faktum att ordförande för Paul, Weiss hade donerat stora summor pengar till tidigare vicepresident Kamala Harris valkampanj.
Att Elon Musk ville stoppa den amerikanska statens skatteslöseri var en hedervärd ambition. Men sättet administrationen, Musk och hans lakejer (exempelvis 19-årige Edward “Big Balls” Coristine) gjorde det på var både skadligt och kontraproduktivt. Bland det första som skedde var ett massavskedade av flygledare. När de sedan insåg att flygledare var oumbärliga för att få flygtrafiken att fungera inleddes ett hastigt försök att återanställa dem igen. Effektiviseringsdepartementet DOGE har inte direkt inspirerat andra länder att följa efter. Att de även lade ned USAID på det sätt man gjorde har lämnat hundratusentals utan akutmedicin och nära svältgränsen.
Men det värsta är att alla exemplen som ovan enbart är en bråkdel av allt det Trump 2.0 har gjort.
I helgen kom även besked att The Late Show with Stephen Colbert ska läggas ned. Moderbolaget Paramount lovade att det bara handlade om att begränsa sina förluster då programmet har dragits med stora underskott. Men bakom gömmer sig något mer.
Moderbolaget har sedan en tid tillbaka försökt ingå i en sammanslagning med bolaget Skydance Media. Sammanslagningen hade behövt få godkännande av den Trump-styrda myndigheten med ansvar för media, FCC. Stephen Colbert – en av presidentens största kritiker – kan ha varit en offergåva. Tidigare i år gick Paramount även med på att betala 16 miljoner dollar i en förlikning där Trump hävdat att bolagets kanal CBS hade klippt en intervju med Kamala Harris på ett fördelaktigt sätt.
Men det kanske mest flagranta är deportationen av Kilmar Ábrego García. Efter att ha plockat upp sin son från farföräldrarna så togs han helt oväntat av federala polismyndigheten ICE och blev deporterad. García hade inte fått sin konstitutionella rätt att argumentera för sin sak i en domstol – vilket enligt praxis från Reno v. Flores – även gäller illegala invandrare. García deporterades därför till El Salvador och stängdes in bland gängkriminella i landets dystopiska fängelseceller. Trots att högsta domstolen genom domar tvingat administrationen att möjliggöra och verkställa hans återvändande så vägrade Trump.
Men det värsta är att alla exemplen som ovan enbart är en bråkdel av allt det Trump 2.0 har gjort. Det som är klart är att allt detta varken är på måfå eller utan eftertanke. Trumps andra administration är inte lika oförberedd som den första. Förhoppningsvis vinner därför Demokraterna en majoritet i kongressen nästa höst. Oavsett vad man tycker om partiets politik så går det alltid i efterhand att ändra på. De institutioner som nu däremot raseras är mycket svårare att få tillbaka.
Med sina ständiga attacker mot amerikanska institutioner har Trump utmanat grundidén om maktdelning i landets snart 250-åriga konstitution. Den har tills nu varit ett internationellt föredöme för demokratier och inspirerat länder världen över. Vi är alla beroende av att den håller.