Ett lotteri har lika många förlorare som en kö

Regeringens skolkommission har lämnat sitt slutbetänkande. Bland annat föreslår den att friskolor ska tvingas använda lottning i stället för kösystem som urvalskriterium när det är fler sökande än antalet platser. Kommunala skolor ska däremot slippa.

– Vi ser inte en möjlighet att använda tvång på kommunerna med hänvisning till det kommunala självstyret, säger kommissionens ordförande Jan-Eric Gustafsson.

Att använda tvång mot friskolor är däremot tydligen helt okej.

Att kommissionen över huvud taget vill avskaffa kötid motiveras med att vissa föräldrars informationsövertag, som gör att de ställer barnet i kö till en friskola långt i förväg, ”neutraliseras”, samt att nyanlända får samma chans som andra till en plats på en friskola.

Men är lottning verkligen mer rättvist än ett kösystem? För barnet är det ju slumpen som avgör i båda fallen. Han eller hon kan lika lite påverka föräldrarnas köande som lotteriets utfall.

De styrande partierna, som har beställt utredningen, har dessutom själva en fäbless för kösystem. För att få en lägenhet i Stockholms innerstad måste man vänta 14 år. I det fallet betraktas kön inte som orättvis, eftersom den är resultatet av den ”solidariska” bostadspolitik som håller priserna nere på hyresrätter, så att för få nya lägenheter byggs till dem som står i kö.

Det finns mycket att säga om det svenska skolsystemet. Många skolor är riktigt dåliga, och deras elever förtjänar bättre. Men alla barn hamnar i alla fall i någon skola. På bostadsmarknaden har inte alla motsvarande tur.

Föreställ dig att bostadskön ersätts av ett megalotteri. Skulle det vara mer rättvist? Den som har väntat i över ett decennium på sin första hyreslägenhet, bara för att se den lottas ut till en tursam nyinflyttad i stället, skulle förmodligen se det som djupt orättvist.

Det enda man kan göra i väntan på sin första hyresrätt är att anmäla sig hos bostadsförmedlingen och se köpoängen sakta ticka uppåt. Det är det enda lilla man har makten att göra, och även det skulle försvinna om kön blev ett lotteri. Genomsnittsväntetiden skulle inte bli en dag kortare. Det skulle bara bli ännu svårare att beräkna sina chanser.

Kösystemet gynnar de föräldrar och de bostadssökande som tagit ansvar, haft koll och ställt sig i kön. Lotterisystemet ger även andra en chans, men på bekostnad av de förra. Förlorare finns oavsett.

Vad som däremot är genuint orättvist är att friskolor ska tvingas använda ett visst urvalssystem, medan det tydligen ska vara upp till kommunala skolor att göra som de behagar. Varför skulle det kommunala självstyret väga tyngre än friskolornas självbestämmanderätt?

Först Reepaluutredningen, som haft en tydlig udd riktad mot friskolor. Sedan Skolkommissionens förslag, som skulle tvinga friskolor att anpassa sig men låta kommunala skolor slippa undan. Att regeringen har ett rejält horn i sidan till friskolor är uppenbart. Det vore – fortfarande – trevligt om den kunde släppa sina antipatier mot den privata driftsformen och lägga sin energi på skolornas kvalitet i stället.