Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
EU riskerar att reglera bort sin framtid
I sin iver att hitta på nya gemensamma regler håller Bryssel på att reglera bort Europas framtidsutsikter. Ska EU bli en plats för innovation och tillväxt måste detaljstyrningen ersättas med avreglering. Det skriver Theodor Tralau.
År 2017 infördes “roam like at home-lagstiftningen” i EU. Nu kunde alla med ett mobilabonnemang från EU ringa, sms:a och surfa inom hela unionen på samma villkor som i hemlandet. Lagen blev en succé och ett favoritexempel bland politiker och tjänstemän i Bryssel på en vardagsnära reform som visar på unionens styrka. Sedan dess har EU försökt hitta nästa stycke lagstiftning som ska kunna bli lika lyckad.
Men i jakten på framgångsrika regleringar är det lätt att glömma baksidorna. Ett exempel är den nya lagstiftning som Europaparlamentets transportutskott röstat igenom, som innebär att alla flygpassagerare får ta med handbagage utan kostnad, något lågprisbolag vanligtvis inte erbjuder. Samtidigt ska man införa nya standardmått som är mindre än dagens, något som skulle göra många kabinväskor oanvändbara.
Bland världens 100 största företag som grundats efter 1990 kommer bara två från Europa.
De oavsedda konsekvenserna är lätta att föreställa sig. Om förslaget går igenom kommer det leda till att biljettpriserna stiger för personer som inte vill ta med sig handbagage, och förseningar och trängsel kommer att bli vanligare när fler slutar checka in väskor.
Det har blivit allt vanligare att EU ägnar sig åt denna typ av detaljstyrning – som lagstiftningen om att nya bilar måste ge ifrån sig ljud om man åker snabbare än hastighetsgränsen.
Och hela spektaklet väcker en större fråga: Vad är egentligen EU:s uppgift?
Unionens grundidé – att människor, varor, tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt – har varit det som utvecklat och gjort Europa rikt. Den inre marknaden har varit EU:s största framgång som genom gemensamma spelregler och konkurrens inneburit att företag har kunnat växa bortom sina hemländer. Men gemensamma regler har allt oftare kommit att innebära mer regleringar för alla medlemsländer, snarare än nationell avreglering. Och i Bryssel har det skapats en kultur där längre och mer komplicerad lagstiftning anses vara bättre.
Med åren känns det som att EU-institutionerna glömt att man är något mer än en regleringsmaskin.
Näringslivets Regelnämnd (NNR) släppte nyligen sin årliga rapport Regelbarometern som visar att företagare är allt mer pessimistiska vad gäller regelkrångel. I stället för att genom regelförenklingar och minskade krav skapa förutsättningar för tillväxt och innovation, tycks många politiker ha fastnat i en föreställning om att fler regler gör företagen bättre. Resultatet blir att företag lägger mer tid på rapportering och regelefterlevnad än på produktutveckling och expansion.
Det är dessutom mer som står på spel än ökade kostnader för företag och konsumenter. Bland världens 100 största företag som grundats efter 1990 kommer bara två från Europa. Dagens konkurrensregler gör det svårt för företag i EU att växa sig större och därför spela roll på världsmarknaden. Och EU:s vilja att reglera ny teknik som AI gör att det inte lönar sig att starta företag. Ytterst handlar regelbörda och skattenivåer om konkurrenskraft, och om europeiska företag ska kunna vara livskraftiga i en global kontext.
Med åren känns det som att EU-institutionerna glömt att man är något mer än en regleringsmaskin. Den europeiska unionen är ett samarbete som gör att Europas länder både kan dra nytta av den inre marknaden och försöka ta lika stor plats politiskt och ekonomiskt som USA och Kina. Ska EU fortsätta med denna roll måste man återvända till sin kärnuppgift – att skapa förutsättningarna för företagande, tillväxt och framtidstro.