Jag köper mitt exemplar av ekonomijournalisten Andreas Cervenkas uppmärksammade bok Girig-Sverige – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika (2022) på Akademibokhandelns stora butik i centrala Stockholm. Det är en trevlig butiksupplevelse, med bra personal och en tilltalande miljö. Jag tar därför ett extra varv i butiken, för att se om jag hittar något mer. Det gör jag förstås, precis som alltid i en bra bokhandel. 

Som Smedjanläsare undrar du förstås vad mina konsumtionsvanor har att göra med en bok om att Sverige under ett decennium av exceptionellt låga räntor och stigande aktiekurser fått fler miljardärer. Svaret stavas Volati.

För fem år sedan köpte investmentbolaget bokhandelskedjan Akademibokhandeln. Det var en tid då den fysiska bokhandeln var utdömd och svenska e-handlare darrade inför tanken på Amazons planerade etablering. Men de nya ägarna tänkte att både den fysiska bokhandeln och boken hade en framtid, och gick att gifta ihop med e-handeln, som nog skulle kunna hantera hotet från Amazon. Risktagandet och marknadsbedömningen betalade sig. Förra året börsnoterades företaget som Bokusgruppen. Det gjorde ägarna rikare. Huvudägarna finns för övrigt med på den lista över svenska miljardärer som återfinns i slutet av Cervenkas bok.

Cervenka framstår inte som särskilt intresserad av handfast företagsbyggande.

Cervenka, som var Dagens Industris korrespondent i Silicon Valley under några år, beskriver i boken hur han kommer hem från USA och inser hur likt Stockholm blivit Palo Alto, med lyxbilar, dyra klockor, nya miljardärer och ständiga ögon på börskurserna. Girig-Sverige är ett försök att förklara hur det blev så. Ämnet är med andra ord superintressant. Tyvärr tycks Cervenka inte särskilt intresserad av handfast företagsbyggande eller de värden det skapar.

Ett nytt kassasystem som kombinerar den fysiska butiken med e-butikens sortiment, som i Akademibokhandeln, är förstås mindre spektakulärt än storleken på förmögenheter och lönenivåer bland företagsledare och ex-politiker – sådant som Cervenka fokuserar på.

 

Visst har lågränteekonomin gjort sitt för att skapa enorm värdetillväxt på börsen och på fastighetsmarknaden. Gratispengar får den effekten. Och naturligtvis kan man diskutera både avgiftsnivåer hos fondbolag, det kloka i svenska kommuners fastighetsförsäljningar, den dysfunktionella hyresmarknaden och hur smart Riksbankens räntepolitik egentligen har varit. 

Men det som är viktigt att komma ihåg är att det stora antalet nya svenska miljardärer inte är ett resultat av finansiella trollkonster – vilket är lätt att tro när man läser Cervenka. Det ökande antalet miljardärer är framförallt ett resultat av framgångsrikt entreprenörskap i en tid präglad av ett gigantiskt teknikskifte, som omformat många branscher i grunden och därmed öppnat för nya affärsidéer.

***

Det är i sammanhanget värt att dra sig till minnes den debatt som fördes i början av 1990-talet om hur inga stora och internationellt framgångsrika företag startats i Sverige sedan Ikea på 1950-talet. Problemet var, som många konstaterade, att vi fortfarande skördade frukterna av det tidiga 1900-talets ingenjörssnillen och deras företagsbyggen – men att det inte odlades någon ny frukt. 

Sedan förändrades det. Med digitaliseringen som grund har nya svenska storföretag som Spotify, Klarna och Evolution vuxit fram. Samtidigt har digitaliseringen omformat många gamla företag och gjort personerna som lett omvandlingen – inte sällan de i debatten så utskällda riskkapitalisterna – förmögna.

Reformer som sedan början av 00-talet bidragit till att göra Sverige till ett mer attraktivt land för företagare och investerare.

Till den tekniska utvecklingen kan läggas ett antal reformer som sedan början av 00-talet bidragit till att göra Sverige till ett mer attraktivt land för företagare och investerare. Det handlar inte minst om de förändringar av kapitalbeskattningen som genomförts, och som Cervenka ägnar mycket kraft åt att misstänkliggöra.

Det har snart gått 20 år sedan arvsskatten avskaffades 2004. Några år senare, 2007, avskaffades även förmögenhetsskatten. Sannolikt har många glömt bort de problem dessa skatter orsakade. Annars är det faktiskt svårt att förstå den nostalgi inför arvs- och förmögenhetsskatterna som på senare tid har dykt upp i den politiska debatten, och som mellan raderna skiner igenom i Girig-Sverige.

Arvs- och förmögenhetsskatterna fick entreprenörer att flytta från Sverige. För företagare som hade sina tillgångar låsta i företaget innebar arvsskatten inte sällan att man tvingades sälja av företagets tillgångar för att kunna betala skatten vid generationsskiften. Det ledde i sin tur till att företagens framtidsutsikter försämrades, eller rent av till avveckling. När arvsskatten avskaffades skedde det därför i brett politiskt samförstånd, med stöd från såväl vänsterpartister som moderater.

Samma problem fanns med förmögenhetsskatten. Där tvingades ägare att belasta företagen med stora uttag, som först beskattades som lön eller utdelning, bara för att kunna betala förmögenhetsskatt. Svårigheterna att värdera olika tillgångar – var går exempelvis gränsen mellan privat förmögenhet och en rimlig kassa för att kunna utveckla ett företag – gjorde dessutom skatten både godtycklig och svår att administrera. Det var ett skäl till varför Skatteverket förordade ett avskaffande, konstaterar Anders Ydstedt och Amanda Wollstad i boken Sörjda av ingen – saknade av få (2020).

Att skatterna avskaffades ledde till att såväl entreprenörer som kapital flyttade tillbaka till Sverige.

Det låg med andra ord en del i påståendet att de enda som egentligen gillade arvs- och förmögenhetsskatterna var de som gav råd om hur skatterna kunde undvikas. För inte ens finansministrarna var särskilt entusiastiska – bidraget till statskassan var försumbart.

Att dessa skatter avskaffades ledde till att såväl entreprenörer som kapital flyttade tillbaka till Sverige. Men minst lika viktigt är att framgångsrika entreprenörer stannar kvar i Sverige, och investerar i andras företag. Det är sannolikt en viktig och och underskattad orsak till att Sverige idag har så många framgångsrika techföretag.

***

Men det är inte bara det svenska näringslivet som idag uppvisar en helt annan styrka och dynamik än i början av 1990-talet. Även den breda medelklassen, som går till jobbet, äger sin bostad och betalar bland världens högsta inkomstskatter, har det utmärkt. Det är nämligen långt ifrån enbart ”de superrika” – för att användas Cervenkas terminologi – som gynnats av de senaste decenniernas ekonomiska utvecklingen. Betydligt viktigare för att förstå Sverige idag är sannolikt den svenska medelklassens ekonomiska styrka. Den blir inte minst synlig i restauranglivet i mellanstora svenska städer, där sportbarerna numera fått sällskap av restauranger som serverar en habil råbiff till en anständig flaska bourgogne. 

Trots en ofta uppmärksammad skuldsättning har medelklassen idag ekonomiska buffertar. Inget tyder på att ”Thulemänniskan” – som ekonomikommentatorn Henrik Mitelman så träffande brukar beskriva henne efter tillverkaren av takboxar och cykelvagnar i premiumsegmentet – skulle ha några problem att klara omställningen till mer normala räntor eller en kärvare arbetsmarknad.

Bakom detta finns förstås en bra löneutveckling samt utvecklingen på börsen och på bostadsmarknaden. Men även här har förändringar i skattesystemet bidragit till att premiera sparande och investeringar på ett sätt som är svårt att se som något annat än positivt. 

Tre miljoner svenskar har idag investeringssparkonton. ISK-konton, som infördes 2012 för att uppmuntra sparande, gör det enklare att äga och handla med aktier. Istället för att krångla med K4-blanketter för att beräkna reavinster betalar man en schablonskatt på innehavets värde. 

Men även om Cervenka i förbigående noterar att sparande är bra, blir hans vinkel en annan. Istället ironiseras och moraliseras det i boken över de som intresserar sig för aktiemarknaden och inte nöjer sig med ett försiktigt fondsparande. Jakten på snabba vinster har blivit en integrerad del av det svenska samhället, förklarar Cervenka.  

***

Man kan också välja perspektivet att det blivit lite enklare att skaffa sig det som Birgitta Ohlsson, den mest slagkraftiga partiledare Liberalerna aldrig fick, beskrivit som ett ”fuck off-kapital”. Eller som den folkpartistiska finansministern Anne Wibble uttryckte det i början av 1990-talet: en årslön på banken. Med ekonomisk frihet kommer reell frihet. Att Sverige numera har ett skattesystem som uppmuntrar både företagande och sparande är knappast ett samhällsproblem.

Omslagsfoto föreställande Michael Douglas karaktär Gordon Gekko i filmen Wall Street från 1987.

Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!