Samhälle Essä
Handelsbankens poserande är omoraliskt
Handelsbanken har omöjliggjort för privatpersoner att överföra pengar till organisationer och myndigheter som stöttar den ukrainska försvarsmakten. Det är ett omoraliskt poserande som spelar Putin rakt i händerna, skriver Amanda Wollstad.
När Handelsbanken i samband med krigsutbrottet öppnade upp för privatpersoner att föra över pengar till Ukraina gjordes det med tillägget att inga betalningar får göras till organisationer eller myndigheter som stöttar Ukrainas militära försvar. Detta inkluderade den insamlingsfond som Ukrainas Riksbank driver till förmån för landets försvarsmakt, och som en enhällig svensk riksdag skänkt en halv miljard svenska kronor till.
Det är på alla sätt ett djupt omoraliskt beslut. Ukraina försvarar sig mot ett utrotningskrig, och att då försöka två sina händer från det som pågår är i förlängningen att ta ställning för angriparen. Det går inte att förhålla sig neutral till den ondska vi nu bevittnar i östra Europa.
Tanklöst poserande gör företaget till ett verktyg i propagandakriget
Att hindra överföringar till den ukrainska Riksbankens insamlingsfond backade Handelsbanken om under tisdagskvällen. Policyn i övrigt står fast. Däremot står det kunder i Handelsbanken fritt att om de så vill genomföra andra typer av betalningar än till humanitära ändamål, men då inte via Handelsbanken, som Benny Johansson, chef för betalningar på Handelsbanken, förklarade för DI igår. Generöst av honom att åtminstone inte lägga sig i vad kunderna gör med sina egna pengar utanför banken.
De facto gynnar beslut som Handelsbankens Rysslands övergrepp mot den ukrainska befolkningen. Det är rimligen inte syftet, men det är precis det som blir resultatet när man försvårar för Ukrainas försvarsmakt att försvara sitt land och sin befolkning. Tanklöst poserande gör företaget till ett verktyg i propagandakriget.
Handelsbanken är också den svenska bank som gått längst i frågan om investeringar i försvars- och vapenindustrin. Man tillåter inte någon av sina fonder att investera i någon typ av försvarsindustri, inklusive den svenska. Det är den industrin som bidrar till vår möjlighet att försvara vår frihet, vår demokrati och just den fria marknad Handelsbanken verkar på.
Läs också:
Handelsbanken Fonder har tidigare sagt till DI att man är övertygade om att dess kunder – det svenska folket – ”vill ha den typen av exkluderingar”. Att svenskarna alltså inte skulle vilja stödja sin försvarsindustri och allt den möjliggör. Man anser dock tydligen inte att kunderna själva är kompetenta nog att fatta den typen av beslut, det känner sig Handelsbanken i sin upplysta vishet nödgade att göra åt dem.
Det går naturligtvis att argumentera för att Handelsbanken i egenskap av ett privat företag har rätt att implementera och upprätthålla vilken policy de vill. Men att på flyktig moralisk grund styra över kundernas pengar är inte ett beslut som ska fattas lättvindigt.
Det är lätt att ta avstånd från militär verksamhet när det inte är det egna hemmet och den egna verksamheten som terrorbombas till oigenkännlighet. Förmodligen trodde man från bankens sida att det var lätta pluspoäng att tjäna i en ängslig tid. Så mycket mer tanke än så låg troligtvis inte bakom beslutet. Men militär verksamhet är inte i sig omoraliskt, och att utmåla det så är både slött och fegt.
När det sedan blir allvar är ingen ansvarig, och ingen kan förklara hur man tänkt
På Handelsbankens hemsidan nämns idag på förmiddagen inte gårdagens kontrovers, det finns ingen presskommentar eller något officiellt uttalande. Presstjänsten ber att få återkomma skriftligt, men kan inte specificera när det blir. Känslan är att man helst vill sopa frågan under mattan.
Kanske inte undra på. Policyn om att inte bidra till militär verksamhet är ett typiskt exempel på den typen av fluff som företag gärna poserar med för att utmåla sig som medvetna, framtaget utan tydlig beslutspolicy eller konsekvensanalys. När det sedan blir allvar är ingen ansvarig, och ingen kan förklara hur man tänkt.
Men frågorna kvarstår. Är Handelsbankens policy att omöjliggöra stöd till Ukrainas försvarsmakt via alla andra mottagare än den ukrainska Riksbankens konto? Vilka andra fullt legala syften vill man hindra sina kunder från att stödja? Ser banke sig som kompetentare än en enig riksdag att besluta vem som ska motta svenskt stöd? Anser man att svensk försvarsindustri är omoralisk? Kan man tänka sig att befatta sig med Försvarsmaktens pengar? Eller är det också att betrakta som militär verksamhet, och därmed inte fint nog för banken? Vem fattar besluten, och på vilka grunder?
Det är inte ett exempel på Corporate Social Responsibility, utan på moralisk reträtt
Det moraliserande som präglar vår västerländska samtid är på många sätt vämjeligt. Ukraina strider för sin existens, för sina liv och för sina barn. Samtidigt sitter västerländska storföretag i sin bubbla och anser sig ha rätt att för sina kunders räkning sätta sig till doms över att Ukraina tvingas försvara sig med vapen i hand.
Som om neutralitet inför ett anfallskrig vore någonting eftersträvansvärt, som om det vore möjligt att två sina händer från några av vår tids största övergrepp genom att vägra befatta sig med krigets verklighet.
Det är inte ett exempel på Corporate Social Responsibility, utan på moralisk reträtt.