Claes-Magnus Berg:
Hayeks läxor i AI:ns tidsålder
Idéer Essä
Friedrich Hayek fick inte uppleva den artificiella intelligensens tidsålder. Men hans syn på kunskap, teknik, maktkoncentration och regleringar är i högsta grad relevant för hur vi ska se på framväxten av AI, skriver Claes-Magnus Berg.
Det kanske låter konstigt, men det är faktiskt lätt att föreställa sig hur ekonomen, filosofen och statsvetaren Friedrich Hayek skulle ha reagerat på AI-landskapet i dag – en värld där ett fåtal företag och statliga aktörer kontrollerar den teknologiska utvecklingen. Sannolikt skulle Hayek, som envist argumenterade för att samhällen fungerar bäst när beslutsfattande sprids snarare än koncentreras, ha sett denna maktkoncentration som en allvarlig varningssignal.
För Hayek är marknadens största styrka just dess förmåga att hantera komplexitet genom en distribuerad process där miljontals individuella beslut formar helheten. När AI utvecklas i stängda miljöer, där några få dominerar forskningen och sätter ramarna, uppstår en situation liknande den planekonomi han varnade för i sina mest kända verk, Vägen till träldom och Frihetens grundvalar.
I essän The Use of Knowledge in Society (1945) lyfter Hayek fram hur information är spridd över individer – desto mer, desto bättre – och att ingen central aktör kan besitta all relevant kunskap. Samma princip bör tillämpas på AI. Om utvecklingen av AI domineras av några få giganter – Google, Microsoft, OpenAI – uppstår en risk att innovation kvävs och att samhällets anpassningsförmåga minskar. Att låta ett fåtal aktörer styra utvecklingen innebär att vi gör oss beroende av deras bedömningar och prioriteringar, något som historiskt sett sällan visat sig vara en framgångsrik strategi.
Regleringsivern i Europeiska unionen, exemplifierad av AI Act, visar på denna centralistiska instinkt. Det finns goda skäl att betrakta sådana initiativ med skepsis då omfattande regler sällan är tillräckligt flexibla för att hålla jämna steg med teknologins snabba utveckling. Reglerna riskerar dessutom att skapa barriärer som gynnar de redan etablerade aktörerna och försvårar för nya och innovativa entreprenörer att komma in på marknaden. Om reglerna upprätthåller en AI-dominans hos litet antal ofta amerikanska företag, som dessutom bara delvis berörs av lagstiftningen, kan man ifrågasätta om rigida regler är nyttiga.
Reglerna riskerar att skapa barriärer som gynnar de redan etablerade aktörerna och försvårar för nya entreprenörer.
Samtidigt är det viktigt att poängtera att EU:s regleringar också bör ses som en positiv kraft. Det är utmärkt att AI Act existerar eftersom det vore farligt att låta en teknologi med potential att göra både nytta och skada hamna hos företag utan någon form av offentlig tillsyn. AI Act fungerar som ett skyddsnät för samhället genom att säkerställa att risker hanteras och att AI används ansvarsfullt. Trots det finns det röster som är skeptiska och är kritiska till dess nuvarande utformning. I stället för att låsa fast AI-utvecklingen i ett stelbent regelverk borde vi fokusera på att skapa incitament för konkurrens och innovation – alltså något som ligger närmare Hayeks ideal om marknadens självorganiserande krafter.
Dessa krafter måste dock vara möjliga att kontrollera. Tyvärr hamnar vi lätt i ett dilemma – naturligtvis bör EU har regler, men frågan är hur effektiva sådana regler är i en global värld? Vad vi hade behövt är något slags internationellt regelverk. Om vissa utvecklar AI utan så värst mycket regler och andra har stränga regler lär det inte dröja länge innan det blir ointressant att ens tala om konkurrens. En kamp som sannolikt vore ännu farligare för EU att förlora, samtidigt som det är en farlig väg att gå att hela tiden anpassa sig efter vad andra gör.
Ett sätt att minska maktkoncentrationen vore hur som att främja öppna källkodsmodeller. Open source ligger i linje med idén om spontan ordning där innovation sker organiskt, utan central styrning, genom enskilda aktörers fria samspel. Historien visar också att öppna system ofta överträffar centraliserade alternativ, just för att de bygger på en bredare bas av kunskap och erfarenhet.
I sammanhanget är det intressant att lyfta DeepSeek – en kinesisk AI-modell med öppen källkod – som precis dykt upp som en utmanare till först och främst OpenAI. Att modellen är öppen kommer att möjliggöra ett globalt samarbete och sänker tröskeln för avancerad AI-utveckling. Faktum som lett till stor ekonomisk volatilitet eftersom detta hotar ledande amerikanska AI-aktörer likt OpenAI och Nvidia. Vissa menar rentav att DeepSeek kan ha släppts som open source som ett slags trojansk häst. Givet att USA i dagsläget förefaller leda inom AI är det möjligt att förstå DeepSeek som ett listigt sätt att jämna ut spelplanen.
Oavsett bakgrund kommer det faktum att DeepSeek bygger på öppen källkod att skruva upp konkurrensen och sannolikt accelerera utvecklingen av artificiell intelligens. Även om – något som inte alls är givet – DeepSeek skulle innebära ekonomiska nackdelar för säg OpenAI är det inte omöjligt att det faktum att modellen är open source kan leda till större ekonomisk tillväxt för en mängd andra företag, inklusive amerikanska. I stället för att fastna i stormakternas ofta överdrivna maktdemonstrationer, bör man lägga fokus på de konkreta fördelarna med att DeepSeek är öppen källkod – något som möjliggör global innovation och samarbete. Den franske ekonomen Frédéric Bastiat påpekade en gång att där varor inte passerar gränser kommer soldater snart att göra det – öppen källkod är faktiskt inte helt olikt här eftersom det medger utvecklare från olika länder och kulturer och samarbetar och möts.
***
Tim Berners-Lee, skaparen av World Wide Web, valde att ge sin skapelse i gåva till mänskligheten genom att hålla internet öppet och tillgängligt för alla. Men “mänskligheten” i denna mening betyder inte en monolitisk enhet som styr internet, utan individer som genom samarbete inom ett distribuerat och decentraliserat system formar dess utveckling. Detta slags frivillighet och icke-centraliserad styrning är i grunden Hayekiansk – den möjliggör för marknadens aktörer att själva bestämma hur teknologin ska utvecklas och användas, utan att en enda central aktör kontrollerar flödet.
Självklart finns det utmaningar med en mer decentraliserad AI-utveckling, framför allt när det gäller säkerhet. Öppna AI-modeller kan missbrukas, användas för desinformation, cyberattacker eller autonoma vapensystem. Men det är även möjligt att argumentera för att öppen källkod faktiskt kan vara säkrare. När fler kan granska och bidra till teknologi ökar chansen att sårbarheter upptäcks och åtgärdas snabbt. I stället för att skapa en illusion av säkerhet genom lagstiftning, kan vi uppnå reell säkerhet genom transparens och delaktighet.
Att webben blev fri snarare än patenterad och i händerna på något enskilt företag har skapat oändligt med kunskap och välstånd. Det är alltid en fördel – inte minst för företag – när grundläggande teknologier är öppna och vem som helst kan bidra till projekten. Ekonomi är dessutom, som John Stuart Mill påpekat, inte ett mål i sig utan ett medel för att uppnå bredare sociala och moraliska mål, likt att öka mängden kunskapen i världen.
Att webben blev fri snarare än patenterad och i händerna på något enskilt företag har skapat oändligt med kunskap och välstånd.
Europa har redan halkat efter i AI-utvecklingen jämfört med USA och Kina. Innovation kan inte regleras fram, och om vi fortsätter att låta politik och juridik förekomma utvecklingen riskerar vi att ytterligare förlora konkurrenskraft och teknologisk suveränitet. Hayek skulle ha varnat för detta. Överdriven centralstyrning har historiskt sett visat sig vara en bromskloss för innovation, medan fria marknader och decentraliserade system har lett till exponentiell utveckling. I “Frihetens grundvalar” betonar Hayek att regler och normer bör uppstå genom spontana processer snarare än genom påtvingad central styrning. Marknaden i sig har en förmåga att skapa ordning genom konkurrens och frivilligt samarbete. I stället för att införa tunga, statliga restriktioner som sällan är anpassningsbara, kan säkerheten hanteras genom självreglering och marknadsdrivna standarder.
Genom att satsa på öppna lösningar och en spridd AI-utveckling kan europeiska aktörer skapa en mer robust och innovativ teknologisk miljö. Det handlar inte om att avreglera allt, utan om att hitta en balans där individers och små aktörers initiativkraft inte kvävs av byråkrati och regleringshysteri.
Ibland pratar man om att AI bör vara till “för mänskligheten”. Just här är det dock alltid värt att fråga: på vems villkor och vilken mänsklighet? Om det är en stat, en företagsledning eller en liten politisk elit i ett socialistiskt land som avgör vad som är bäst för mänskligheten, är det i grunden inte mänskligheten som bestämmer. I ett distribuerat, öppet och decentraliserat system formas användningen i stället av enskilda människors fria val och samarbete.
AI har potential att inte påverka hur vi organiserar beslutsfattande (makt), utan också hur vi skapar och utbyter värde i ekonomin. Precis som internet revolutionerade informationstillgång och kommunikation genom att göra det billigare och tillgängligt så kan AI spela en liknande roll för ekonomiska transaktioner, produktivitet och innovation. Genom att automatisera arbetsuppgifter, analysera stora mängder data och förbättra effektivitet inom alltifrån industri till handel och tjänstesektorn sänker AI kostnaderna för att producera och distribuera varor och tjänster. Därmed kan organisationer och individer fokusera mer på kreativitet, problemlösning och entreprenörskap snarare än på repetitiva och resurskrävande uppgifter. I en fri marknadsmiljö där AI är tillgänglig för många kan den fungera som en kraftfull accelerator även för små och medelstora företag. Denna form av konkurrens är sannolikt god, precis som att webben blev öppen gynnande ekonomin i sin helhet.
Det är samtidigt viktigt att framhäva att AI, likt internet, aldrig kan bli entydigt gott eller ont – det kommer alltid att reflektera de intentioner och beslut som ligger bakom dess utveckling och tillämpning. Det bästa vi kan göra är att se till att AI utvecklas på ett sätt som begränsar möjligheten för en minoritetselit att godtyckligt bestämma hur teknologin ska användas. Yttrandefrihet och öppenhet har alltid varit en förutsättning för innovation och framsteg. Att begränsa dessa principer i förväg – i rädsla för potentiella negativa konsekvenser – riskerar att kväva mycket mer än vad det skyddar. Det är bättre att låta friheten vara så stor som möjligt och endast ingripa när det verkligen behövs, än att skapa hinder som i slutändan gör mer skada än nytta.
Samuel Butlers roman Erewhon, som publicerades 1872, varnar för att maskiner kan utvecklas bortom mänsklig kontroll, vilket speglar dagens farhågor kring AI. Men precis som invånarna i Erewhon ville förstöra maskinerna för att förhindra deras makt, riskerar vi att se överdriven reglering som den enda lösningen på AI:s utmaningar.
Hayek skulle i stället hävda att den verkliga faran inte ligger i teknologin i sig, utan i dess centralisering. Om AI-utvecklingen domineras av ett fåtal aktörer, skapas en strukturell maktobalans där innovation och mångfald kvävs. Lösningen är inte att begränsa AI genom stelbenta regelverk, utan att sprida kontrollen och låta teknologin växa genom öppenhet, konkurrens och spontana processer. Frihet, inte centralstyrning, ger den bästa grunden för en dynamisk och inkluderande AI-utveckling.