Hellre en svart bostadsmarknad än ingen alls

Det är en mörk bild de så kallade allmännyttiga bostadsbolagens representanter tecknar i DN Debatt.

Den svarta bostadsmarknaden frodas och göder i sin tur organiserad brottslighet. Otrygghet och trångboddhet tar fäste i våra bostadsområden. Städerna blir allt mer segregerade. Utanförskap går i arv över generationer.

Tyvärr har de helt rätt. Genom att sätta ett tak för vad hyresrätter får kosta har våra politiker även satt ett tak för hur många hyresrätter som byggs. Taket är betydligt lägre än efterfrågan. Det är därför Stockholm har en bostadskö så lång att folk bokstavligt talat hinner få gråa hår innan de får en lägenhet, och det är därför unga, nyinflyttade och nyskilda tvingas betala femsiffriga belopp för andrahandslägenheter, eller sexsiffriga belopp för svartkontrakt. Politiken har därigenom skapat en blomstrande marknad för organiserad brottslighet och dömt massor av människor till otrygga boenden.

I stället för att göra det rätta och avskaffa hyresregleringen så att vanliga människor får en chans att bo bra, föreslog regeringens utredare i höstas att den som köper ett hyreskontrakt under bordet ska förlora rätten till lägenheten. Som kompensation för att personen görs hemlös, erbjuds den i stället avgiftsfritt boende i en fängelsecell upp till fyra år.

Allmännyttan vill å sin sida inte bara kriminalisera köp av svartkontrakt, utan även avskaffa bytesrätten för lägenheter och pröva att kringgå kösystemet och lotta ut bostäder i stället. ”Den som har störst behov av en bostad är ofta inte den som har flest köpoäng”, skriver allmännyttans representanter och hänvisar till att lottning skulle kunna bidra till ökad integration.

Varför skulle den som nyligen inflyttat från ett annat land ha större behov av en lägenhet än den som nyligen inflyttat från en annan del av landet?

Nu är kösystemet i sig djupt orättvist, men att bortse från att somliga har väntat i tio, femton eller tjugo år på en bostad eftersom nyanlända anses behöva en lägenhet bättre i integrationssyfte, är djupt orättvist. Varför skulle den som nyligen inflyttat från ett annat land ha större behov av en lägenhet än den som nyligen inflyttat från en annan del av landet? Båda blir precis lika hemlösa om de inte lyckas komma över en bostad. Det blir precis lika dyrt och otryggt för båda att tvingas hyra i andra hand.

Skillnaden är att den ena i mer än ett decennium har väntat på sin tur, och ofta varit tvungen att betala för privilegiet att stå i kö.

Så länge hyresregleringen finns kommer hyresrätter att vara en bristvara. Det innebär att om man försöker göra det lättare för en grupp att hitta en hyresrätt, måste man göra det svårare för en annan grupp. Regering och riksdag har i decennier skapat och upprätthållit en orättvis situation, där innerstädernas bostadsadel lever väl på bekostnad av de andra. Den svarta bostadsmarknaden är en bieffekt av det, men också en sista chans för den chanslösa att hitta någonstans att bo. Utan den skulle deras situation bara bli ännu hopplösare.

Nu vill alltså de allmännyttiga bostadsbolagen att den som gör vad den kan av en orättvis situation, med hjälp av kontaktnät, tur och pengar under bordet, ska straffas för det. Man kunde ju tycka att det skulle vara bättre att ta bort orättvisan: avskaffa hyresregleringen och ge fler möjlighet att hyra en bra lägenhet. Det skulle förstås ta tid för byggandet att hinna ikapp efterfrågan och för hyrorna att stabilisera sig på en nivå vanliga människor har råd med. Det skulle utan tvekan provocera innerstädernas privilegierade hyresgäster att behöva konkurrera på lika villkor som vanliga dödliga, och därför vara en impopulär reform.

Så länge hyresregleringen finns kvar kommer det dock att finnas personer som är hänvisade till den svarta bostadsmarknaden – som kommer att bli allt otryggare ju mer man försöker förbjuda bort den. Men så länge våra politiker vägrar avskaffa hyresregleringen, är den svarta bostadsmarknaden bättre än ingen bostadsmarknad alls.