Ekonomi Åsikt
Högkostnadsskydd ger permanent missnöjesdebatt
Sänkningen av elskatten är välkommen. Men högkostnadsskydd för el är ett trubbigt instrument som försvagar prissignalerna och drivkrafterna att spara el när systemet är pressat. Det skriver Per Everhill.
I veckan presenterade regeringen ett antal budgetförslag syftande till att stärka medborgarnas plånböcker i tuffa ekonomiska tider. Bland annat föreslås elskatten sänkas med hela 20 procent. Detta från dagens rekordhöga 54,88 öre/kWh inklusive moms för konsumenter. De senaste åren har elskatten räknats upp med konsumentprisindex, vid årsskiftet 2025 med 2,6 procent och är i dag en av de högsta i EU. I ljuset av Sveriges elektrifieringsambitioner är en översyn av skattenivån högst rimlig.
Samtidigt föreslår regeringen att ett högkostnadsskydd för el införs. Skyddet ska gälla för hushåll från och med i höst och fram till sista december 2026 i händelse av att det genomsnittliga spotpriset på el överstiger 1,5 kr/kWh under en månad. Därmed sällar sig Sverige till en rad andra europeiska länder som med varierande framgång använder subventionerad el för socialpolitiska ändamål. I Belgien kan pensionärer ansöka om en ”tarif social” som är ett särskilt subventionerat elhandelsavtal vars pris fastställs kvartalsvis av staten. I Storbritannien finns motsvarigheten ”Warm Home Discount” som riktar sig till medborgare med låga inkomster som får en årlig engångsrabatt på elräkningen. I Norge är anslaget bredare där ett särskilt valbart elavtal för alla konsumenter införs nu i höst med ett av staten garanterat elpris på 40 öre/kWh.
Ett högkostnadsskydd för el är ett tämligen trubbigt instrument om målet är att skydda konsumenterna från höga energikostnader.
I Sverige finns ingen stark tradition av direkta prissubventioner av detta slag. Högkostnadsskydd förekommer visserligen för sjuk- och tandvård, men har i modern tid knappast varit aktuellt för marknadsprissatta handelsvaror som handlas i konkurrens på internationella börser. I samband med energikrisen vintern 2022 infördes emellertid för första gången särskilda elprisstöd i flera omgångar. Då handlade det om ett stöd i efterhand, medan det nya högkostnadsskyddet alltså ska finnas på plats redan innan elpriset slår i taket.
Det ska sägas att ett genomsnittligt elpris på över 1,5 kr/kWh under en månad inte är särskilt vanligt förekommande på den svenska elmarknaden. Det har historiskt bara inträffat några få månader sedan elmarknadens avreglering och då faktiskt just under krisvintern 2022. De senaste åren har elpriserna varit betydligt lägre och under normala marknadsförhållanden finns det i dag inget som tyder på att vi kommer se dessa prisnivåer – mer än under enstaka timmar – inom överskådlig framtid. Högkostnadsskyddet är således ett verktyg för kris.
Ett högkostnadsskydd för el är ett tämligen trubbigt instrument om målet är att skydda konsumenterna från höga energikostnader. 50 procent av det svenska bostadsbeståndet värms med fjärrvärme och omfattas alltså inte av skyddet. Det gynnar också såväl den eluppvärmde småhusägaren i glesbygd som den köpstarke höginkomsttagaren med året-runt-uppvärmd pool. Där den senare förmodligen redan i dag har ekonomiska muskler att hantera ett volatilt elpris.
Ett högkostnadsskydd försvagar även drivkrafterna att spara el när elsystemet är som mest pressat.
Ett högkostnadsskydd försvagar även drivkrafterna att spara el när elsystemet är som mest pressat. På sikt minskar det lönsamheten i energieffektiviseringsåtgärder. Värdet av att anpassa sin elanvändning efter timpriser urholkas, liksom fördelen med att säkra sitt elpris genom ett något dyrare fastprisavtal.
I energidebatten misstas ofta ett högt elpris som ett tecken på att marknaden inte fungerar. Och visst behöver den svenska elmarknaden reformeras. Det behövs starkare incitament för att bygga elproduktion i viss geografi. Planerbar elproduktion behöver få ett högre värde i förhållande till väderberoende kraft. När det gäller prissättningen i varje given stund utifrån utbud och efterfrågan är emellertid de flesta experter eniga om att elmarknaden fungerar väldigt effektivt. En viktig del av den funktionen är en effektiv prissignal som kunden kan reagera på. Vintern 2022 var ekonomiskt utmanande för många elkunder, men en sak var tydlig: Prissignalen fungerade. I södra Sverige minskade elanvändningen (korrigerat för temperatur och helgdagar) med hela 15 procent, vilket i sig hade en tydligt prisdämpande effekt. De höga priserna utlöste också en våg av energirelaterade investeringar, som byte till effektivare uppvärmning eller solceller på taket. Det är åtgärder som ger nytta för det svenska elsystemet än i dag. Ett högkostnadsskydd skulle minska kundernas incitament att agera på samma sätt under nästa elkris.
När väl ett elprisstöd beslutades under energikrisen följde omfattande diskussioner om olika rättviseaspekter. Stödet kom slutligen i flera varianter, där något gällde företag, andra konsumenter och i något fall bara kunder i delar av Sverige. Det är i princip omöjligt att utforma ett rättvist högkostnadsskydd som fungerar bra i varje given situation. Även med glasklara regler för tillämpningen kan vi räkna med en hätsk missnöjesdebatt nästa gång elpriserna sticker uppåt. Varför gäller det bara under 2026? Kommer skyddet förlängas om vintern blir längre i år? Varför bara i ett visst elprisområde när elen var nästan lika dyr hos grannen någon mil söderut? Och tänk om elpriset blir strax under 1,5 kr/kWh under en längre tid? Varför ska elkunder med fastprisavtal få stöd?
I stället för ett trubbigt och ständigt omdebatterat högkostnadsskydd behöver svenska elkunder bestående förmåga att på egen hand stå emot höga elpriser. Det kan göras på flera sätt. Energieffektivisering, sänkt elskatt, byte mot mer effektiva uppvärmningssystem, utbyggd fjärrvärme, ökad förmågan att flytta elkonsumtion i tid, energilagring och att kunderna väljer ett elavtal med rätt risknivå. Då slipper kommande regeringar att inför varje höstbudget behöva svara på frågan om huruvida det blir något högkostnadsskydd för el i år eller inte.