Industrin är fortfarande avgörande för svenskt välstånd

”Fler fabriker gör oss fattigare” skriver Fredrik Segerfeldt – och påtalar att välståndet ökat i takt med avindustrialiseringen. ”Vi behöver inte fler industrijobb och industrin utgör inte heller basen för vår ekonomi”.

Resonemanget haltar dock betänkligt.

För det första så förväxlar Segerfeldt korrelation och kausalitet, hönan och ägget. Det är inte till följd av att industrin minskat över tid som vi har blivit rikare. Produktivitetsutvecklingen i industrin har öka välståndet i Sverige, vilket i sin tur är en av anledningarna till att tjänster efterfrågas mer. Eftersom vi kan producera fler och bättre varor på kortare tid har vi helt enkelt råd att köpa fler tjänster.

Industrin sysselsätter idag över 800 000 personer i Sverige.

För det andra så är den bild som målas upp av industrins minskande andel av sysselsättning och BNP de senaste fyrtio åren klart överdriven. Antalet sysselsatta har minskat från cirka 900 000 till 570 000 personer, men det beror delvis på att arbetsuppgifter har outsourcats eller knoppas av i separata bolag. Om vi räknar med den indirekta såväl som den direkta sysselsättningen så sysselsätter industrin över 800 000 personer, enligt en rapport framtagen av Teknikföretagen. Samma rapport visar också att industrins andel av BNP stabiliserats på cirka 20 procent, vilket motsvarar en fjärdedel av näringslivets förädlingsvärde.

För det tredje så visar lönestatistiken inte alls att tjänstebranscherna skapar mer värde än industrin. Segerfeldts jämförelse mellan IT-tekniker och metallare är helt anekdotisk. Jobben inom industrin och tjänstebranscherna är mycket heterogena och kräver olika kvalifikationer, vilket medför att lönerna skiljer sig åt mellan olika yrken. I genomsnitt är dock industrijobb både mer produktiva och bättre betalda än andra arbeten: varje arbetad timme i industrin skapade värden om 750 kronor år 2022, enligt SCB, vilket var 80 kronor högre än snittet i näringslivet. Den genomsnittliga månadslönen i tillverkningsindustrin 2021 var 1 700 kronor högre än genomsnittslönen i riket. 

Industrin är viktig också av andra skäl.

Dels är industrin avgörande för handelsbalansen, eftersom varuhandeln står för 70 procent av svensk export. Denna export skapar inte bara arbetstillfällen – den är också en förutsättning för att vi som land ska kunna importera utländska varor och tjänster utan att skuldsätta oss. 

Dels är varu- och tjänsteproducenternas värdekedjor numera så tätt sammanflätade att en livskraftig industri också är av betydelse för tjänstebranschernas utveckling. Och tjänsteföretagens utveckling är i sin tur av stor betydelse för industrins utveckling och konkurrenskraft. Branscherna lever i en symbios. 

Forskning har visat att Sveriges goda ekonomiska utveckling från 1870 fram till 1970 möjliggjordes tack vare stabila institutionella reformer som stärkte marknadsekonomin. Produktivitetsutvecklingen har dock varit lägre än i våra konkurrentländer under de senaste 15 åren, samtidigt som politiken har varit oförmögen att genomföra långsiktiga strukturreformer.

Det är här vi borde lägga krutet, i stället för att debattera om hur viktig industrin respektive tjänstebranschen är. Reformer som stärker industrin kommer att stärka tjänstebranscherna, och reformer som på lång sikt förbättrar villkoren för tjänsteföretagen kommer att gynna industrin.

Det är inte färre fabriker som Sverige behöver – utan färre skatter och regler som står i vägen för tillväxt och entreprenörskap.