Samhälle Åsikt
Kan storskogslugn leda C ut ur slyn?
Centerpartiet entusiasmeras över sin nya resultatinriktade partiledare, Elisabeth Thand Ringqvist. Men samtidigt tycks partiet nöja sig med att vara irrelevant och litet, så länge man inte är minst. Det skriver Karin Källström.
Mycket kan sägas om centerpartisterna. Hur de gofikar. Hur coverbandet på partistämmor och kommundagar gör om The Weeknds låt ”Blinding Lights” till lämplig buggtakt. Hur mycket pengar de har efter en osedvanligt gynnsam försäljningstidpunkt av sitt mediekonglomerat år 2005. Att de tycks vara så nöjda. Läcker inte till pressen. Står bakom sina partiledare så länge det behövs, och bara i efterhand kan tillstå att partiet med Lööf blev för toppstyrt, med Demirok för ledarlöst och med Hatt hann det inte bli så mycket alls.
Inte bara ”står bakom”, förresten. För bara ett par månader sen skulle hela rörelsen beklädas med kepsar som det stod ”Hatt” på, detta innan den dåvarande partiledaren hade hunnit klargöra sina ståndpunkter efter dryga decenniet utanför politiken. Nu haglar lovorden om den snart valde partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist. Centerpartiets ungdomsförbunds ledare Emelie Nyman hade ”följt med henne vart som helst. Om hon hade sagt ’vattnet är i den riktningen’ så hade jag följt med henne dit” (SVT 1/11).
Nåväl, en folkrörelse ska entusiasmera. Valstugorna från Degerfors till Dorotea befolkas inte av sig själva. Må så vara att ivern ibland känns påklistrad.
Vad man ska rösta på om man vill att Centerpartiet ska ha inflytande i svensk politik är än så länge en öppen fråga.
Elisabeth Thand Ringqvist är tuff. Hon är från Jämtland. Klär sig som en ledare och ser inte utklädd ut i vaxad jacka. Bemöter frågor från medier med ett storskogslugn. Utan att balansera på koketterandets lina, motiverar hon sina politiska ställningstaganden med exempel från uppväxten ute i spenaten (enligt mälardalingarnas definition) och den gedigna karriären i näringslivet.
Uppenbarligen kan man följa henne vart som helst. Den enda frågan Thand Ringqvist behöver besvara är varthän. Att en resultatinriktad, tjurskallig näringslivsräv skulle nöja sig med de senaste årens förnöjsamhet över sakernas tillstånd tycks osannolikt. Ändå var den första presskonferensens nedsatta fot hård. Elisabeth Thand Ringqvist sa att ”en röst på Centerpartiet är en röst på att Sverigedemokraterna inte ska ha inflytande i svensk politik”.
Vad man ska rösta på om man vill att Centerpartiet ska ha inflytande i svensk politik är än så länge en öppen fråga.
För de aktiva centerpartisterna själva tycks det vara tillräckligt att resultatet i Europaparlamentsvalet var lite bättre än befarat. Att Liberalerna minsann har en ännu jobbigare golgatanvandring söderut i opinionsmätningarna. Någon strategi för större inflytande och rejält högre opinionssiffror behövs egentligen inte, eftersom den politiska analysen av läget, som i dag endast delas av Dagens Nyheters ledarsida och vars beståndsdelar kom därifrån från första början, då skulle behöva justeras. Och det vill man inte. Självbilden som ett av småpartierna har satt sig. Det är okej att vara liten, så länge man inte är minst av alla.
Självbilden som ett av småpartierna har satt sig. Det är okej att vara liten, så länge man inte är minst av alla.
Partiet har också givit upp tron på att bra politik, oavsett avsändare, tenderar att bestå, liksom att dålig politik med tiden brukar rättas till. Det är så man måste förstå det eviga önskemålet om ”breda överenskommelser”. Om energin. Klimatet. Tillväxten. Pensionerna. EU. Allt som är viktigt ska avhandlas i helgrupp. Förhandlingar, inklusive med Sverigedemokraterna, är okej – men bara om Socialdemokraterna är med. Och Centerpartiet därmed görs irrelevanta.
Kontrasten från centerpartisternas strategiska övertänkande till Kristdemokraternas Ebba Busch kunde inte vara större. Den senare struntar i sitt partis litenhet. Drar fram som en rundbalspress över åkrarna utan att se efter om något levande eller dött hänger med i höet. Bara under innevarande vecka lyckades kristdemokraten både förarga moderater och gäcka sossar i samma citat i en intervju i Svenska Dagbladet (10/11). Vad som borde vara okontroversiella konstateranden om att inte vilja bli tagen för given och en passus om att man måste kunna göra upp i svåra och turbulenta tider gav rubriker i alla tidningar.
En liknande hållning – att den egna politiken är så pass bra att den faktiskt förtjänar ett ärligt försök att drivas igenom – har länge saknats i Centerpartiet. Som om det viktigaste politiska projektet inte alls är tillväxten, skogen, regelbördan, småföretagarna eller ens bönderna. Det viktigaste är att vara det enda av partierna till höger om sossarna som inte förknippas med Sverigedemokraterna i första, andra eller tredje led. Elisabeth Thand Ringqvist bör inte nöja sig med det.